Symtom ut ur det blå

Jag lyssnar sällan på radion, men råkade under ett par dagar den här veckan lyssna på programmet Eftermiddag i Radio Värmland som just nu verkat ha någon slags drive för psykologiska/psykiatriska förklaringar och som det tycktes mig delvis kanske också bortförklaringar till mångt och mycket eftersom man inte alls berörde viktiga rent fysiska aspekter i de här frågorna. Igår talade man om den stora ökningen av barn med neuropsykiatriska syndrom och att 800 värmländska barn står i kö för eventuell diagnos och behandling. Man intervjuade en expert som menade att vi i framtiden kommer att tala mer om t ex autism och adhd och att diagnoserna inte enbart är negativa utan bidrar till en större diversitet i samhället. Många med diagnoserna har också kompensatoriska egenskaper.
Man fick intrycket av att han verkade tycka att vi ska acceptera ökningen som något normalt, och det talades inte om det stora lidandet som också finns i många familjer på grund av detta. Det talades heller inte om att faktorer som skräpmat, färgämnen i godis, trådlös strålning, mögelsjuka skolor och bostäder och skadliga kemikalier i våra vardagsprodukter (inte minst i parfymer) kan spela roll både för uppkomsten av och förvärrandet av symtom. Läkaren och forskaren Claudia Miller omfattar kemikalier bakom exempelvis diabetes, ME (som vi ibland vårdslöst kallas kroniskt trötthetssyndrom), autism och adhd i sin teori TILT (Toxic Induced Loss of Tolerance). Och nyligen publicerade University of Texas Health Science Center en rapport om att mödrar som blivit kemikalieintoleranta löper flera gånger större risk att få barn med autism eller adhd.

Idag pratades i programmet om "panikångest", där någon som hette Veronica intervjuades och som skulle hålla ett föredrag om ämnet i afton i Karlstad. Hon sade att "en panikattack kan komma från ingenstans". Att något som helst skulle kunna komma från ingenstans är en omöjlighet till och med för trollerikonstnärer. Och i detta program berördes heller inte t ex inomhusmiljöns betydelse. En god vän som sovit i ett mögelangripet hus började vakna mitt i natten och ha svårt att andas. Vid besök hos vårdcentralen drog läkaren som väntat den gamla "panikångest-valsen" helt ur det blå utan några som helst belägg för den saken och utan att fråga det minsta efter inomhusmiljön.

Jag vill inte påstå att överhuvudtaget allting här i världen skulle orsakas av dålig miljö, men vem som helst skulle "i bästa fall" förr eller senare få något som liknande en panikattack t ex inspärrad i ett rum i ett sjukt hus som utsöndrar mögeltoxiner och formaldehyd, kanske i kombination med starkt giftiga kemikalier i parfymer, sköljmedel och liknande produkter. Och i värsta fall få en sjukdom som slutade med döden

En intressant artikel i ämnet heter Is Your House Out To Get YOU? på Discovery Health Channel. Där intervjuas professor J Dumanov, expert på mycotoxiner (mögelgift), om den skada dessa åstadkommer på människors kroppar och psyken. Man kan läsa om allt från att Bianca Jagger blev hemlös då hennes hem i New York blev förgiftat av mögelangrepp till frågeställningar som "ska vi vara rädda för mögel?". På den sistnämnda ger laboratoriepersonal svar att de inte vill göra odlingar på vissa mögelsorter på grund av risken för infektioner och död. Där berättas också fallen med en kvinna som fått mögelangripna lungor och man kirurgiskt nödgades avlägsna påväxten och en äldre man där mögeltillväxt i hjärnan misstogs för cancer.