Ädla försvarare av en god uppfostran propagerar för att ta skeden i vacker hand, vända andra kinden till och så vidare - sympatiska råd ifråga om oundvikliga saker som åldrande och död med mera, men som knappast kan vara aktuella när det gäller förgiftningen av både jordklotet och vår egen närmiljö. I bibeln (läs bibeln! brukade min gamle litteraturlärare säga, om inte annat så för allmänbildningens skull. Där finns allt!) står också att det finns en tid för krig, och en tid för fred. Visserligen skulle det vara bekvämast att vända andra kinden till, men det skulle i det här fallet knappast innebära fred, utan i stället krig eftersom det inte bara gäller oss själva utan barnen, djuren och livet i samhället överhuvudtaget. Inte så att man behöver återgå till stenåldern, utan skapa regler mot i onödan toxiska vardagsprodukter, mot rökning och parfym i bostads- och arbetsmiljö som ställer för övrigt friska människor utanför - vilket borde innebära en ren förlustaffär för samhället.
Enligt gammal, god uppfostran innebär det att vara vuxen att även acceptera ett visst mått av orättvisor och inkonsekvenser, men det kan knappast innebära att stillatigande låta sig förgiftas av toxiner som inte borde finnas i vår närmaste miljö.
Man önskar gärna att Astma- och Allergiförbundet som ändå är en stor organisation med statsbidrag skulle synas och höras mer i samhället idag, t ex i frågan om hur apoteken har blivit stinkande parfymhärdar efter privatiseringen. Att bra mediciner tagits bort från högkostnadsskyddet får man däremot skylla på Socialstyrelsen, och att andra bara försvunnit från marknaden är förmodligen läkemedelsimperiernas ansvar. Kanske har organisationen helt enkelt blivit en för stor snöboll som till sist blivit liggande? Jag skrev till den lokala föreningen efter att den svårare formen av kemikalieintolerans utvecklats, och frågade efter någon form av text man skulle kunna sätta upp där man bor för eventuell hänsyn, men fick inget svar. Senare skickade jag in ett par motioner till förbundets kongress med till exempel förslag om fler allergivänliga bostäder. Eftersom jag även ett par gånger tidigare försökt kontakta den lokala avdelningen men det tyckts stendött där, började jag misstänka att den kanske lagts ned. Beslöt att fråga en sista gång, då jag var lite orolig ifall mina förslag till kongressen gått upp i rök om föreningen upphört. Jag fick då småningom svar, den här gången från själva förbundet med aningens avsnoppande ton som löd: "Vi har tagit emot ett förslag från dig, hoppas du är nöjd nu, då!" Visserligen lämnade jag in fler än ett förslag, men jag var mycket nöjd bara över att ha fått svar och glad över att åtminstone ett förslag kommit fram så jag vågade inte ens fråga vart de andra tog vägen (som jag tar för givet också kom fram, det var förhoppningsvis vara en ordvändning). Men förstod att kriget mot gifterna måste utkämpas på en annan nivå i samhället, där ännu inte den goda viljan stelnat i formerna. Men ytterst är det förstås regeringens ansvar. Ingen kan längre skylla på att man inte vet vilka de mest reaktionsframkallande kemikalierna är. Kunskapsbanken är enorm, men var finns viljan att bruka den idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar