Folk i allmänhet verkar inte vara medvetna om riskerna med varken kemikalier eller trådlösa nätverk. När jag berättade för en bekant att jag inte längre kan använda mobiltelefon som förut, utan bara korta stunder med hjälp av "handsfree", svarade hon att "det kan väl inte vara farligt när det inte finns någon sladd som går till ett el-uttag"?
Tänker på alla ungdomar som går omkring med en mobiltelefon klistrad vid örat mest hela tiden, och till och med sover med den bredvid kudden.
Man kan inte vänta sig att staten vars ekonomi styrs av näringslivet, däribland mobilindustrin, ska gå ut och varna förrän det är för sent för många vars hälsa har blivit oåterkalleligt skadad.
Ska man se sig som lyckligt lottad över att vara en av dem som har symtom som gör att man drar sig undan i tid, eftersom det i längden handlar om hjärntumörer och annan cancer, fosterskador, autism och alltfler självmord? Samhället klarar inte att erbjuda ett skydd mot varken strålningen eller de sjukdomsframkallande kemikalierna i miljön. Vad händer på sikt med alla "lyckade" individer som inte har några symtom och fortsätter marchera i lämmeltåget?
PS. E-mail till Miljö- och energidepartemetet ifall någon vill skriva om t ex trådlöst i skolorna: m.registrator@regeringskansliet.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar