De sovande myndigheterna

Boken "Det sovande folket" handlade om hur vanligt folk behöver ta mer ansvar, sluta att vara sjuka, lata och jobba på (helst tills de stupar på sin post). Författaren visste dock ingenting om miljösjukdom, som i och för sig måste ha varit ännu mer okänd på 90-talet när boken skrevs men som fortfarande är sopad under mattan hos myndigheterna idag, när ändå så pass många är drabbade. När man blir sjuk av mycket små mängder kemikalier som andra inte märker av, fungerar varken "vilja" eller "uppryckning" utan man blir tvärtom ännu sjukare om man trotsar kroppens försvarsinstinkter att undvika dem.
Att påverka samhällsmiljön när det gäller t ex arbetsplatser och allmänna kommunikationer anses inte nödvändigt. Försäkringskassan säger glatt att på normalt förekommande arbetsplatser inte används så mycket kemikalier att man blir sjuk, och det hursomhelst skulle gå bra OM man anpassade en arbetsplats efter min kemikalieintolerans. Men Arbetsförmedlingens Rehab gör bedömningen att jag i dagsläget inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande, eftersom det faktiskt används så mycket parfymer och andra kemikalier både i lokaler, bland arbetskamrater och kollektiva färdmedel. Kommunen säger gällande försörjningsstöd att det inte är tänkt att man ska försörja sig den vägen, och man har heller inte rätt till något bidrag till alla hjälpmedel man är beroende av, t ex luftrenare och filter, utan representant sade: "Så  här kan det ju inte fortsätta. Vi får hitta på något så  du mår bättre". Men att "hitta på" ännu mer lär knappast hjälpa.
Man kan nog lugnt dra slutsatsen att myndigheterna idag är "det sovande folket" när det gäller miljösjukdom och kemikalieintolerans.