Som "fallande mellan stolarna" i det sociala skyddsnätet (men på sitt sätt "arbetsgivare" åt diverse stats- och kommunanställda inom administrationen som ju faktiskt för sitt uppehälle är beroende att vi finns) blev jag erbjuden att träffa ännu en i raden av "hak-kliare" som man brukar säga här på orten. Denna gången var det Arbetsförmedlingens Rehab, och ingenting mindre än en arbetspsykolog som skulle kostas på för en bedömning som handläggaren hoppades skulle leda mig på andra vägar än att inbilla mig en "allergianpassad" arbetsplats hos Sveriges största arbetsgivare idag, Fas 3.
Jag måste medge att jag var tveksam inför mötet, efter att ha hört hur populärt det är att SHR/MCS, men också många andra svårförklarliga symtom och sjukdomar blir förklarade med att "de bara sitter i huvudet" av arroganta och okunniga läkare och andra. Men som en seriös och utbildad yrkespsykolog, förmodligen också med lång erfarenhet, insåg hon ganska snart att den kemikalieintolerans inför både naturliga och syntetiska ämnen som jag besitter rimligen inte borde leda till att jag ska "bevisa" detta med att stå och måla och slipa till jag tuppar av, som min dåvarande handläggare vid Försäkringskassan föreslog.
Hon menade att det torde vara direkt omöjligt för mig att både vistas på en så kallad normal arbetsplats och även ta mig dit med kollektiva färdmedel, eftersom verkligheten idag består av en kollossal mängd kemikalier och parfymer, men där också normala saker som damm, gräs, blommor blivit faktorer i det osynliga kriget där immunsystemet och "kemiska sinnet" sagt nej.
Men tyvärr hjälper ju inga intyganden i världen, när Socialstyrelsens riktlinjer är att inte sjukskriva vid allergi eller kemikalieintolerans. Läkarintygen kommer aldrig att bli "tillräckliga" av den anledningen. Några riktlinjer för en parfymfri arbetsmiljö eller kollektivtrafik har samma styrelse tyvärr inte gett som en konsekvens därav. Ej heller någon rätt till hjälpmedel för att kunna andas, t ex luftrenare och andningsmask. Kommuners försörjningsstöd omfattar heller inte rätten att kunna andas, även med läkarintyg på detta behov, utan man hänvisar till det giriga Landstinget som numera passar på att ta betalt för minsta sak eller livstecken, som t ex skickade en faktura på 100:- för "telefonkonsultation" när jag bad om svaren på en provtagning. (Bestrid sådana fakturor - svar på prover ska inte debiteras extra!)
Sensmoralen av denna historia är att den riktiga yrkespsykologen inte kom med några "psykteorier" - dessa är uppenbarligen ett bluffkort att spela ut för de oseriösa i frågan. Samt att kunna få andas eller inte andas - det är frågan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar