Nu närmar sig snart "den sköna tid" när gräset blir grönt och björkarna slår ut (eller slår till....). Man känner sig som någon slags Odysseus på väg hem från Troja bara av att gå till bankomat och apotek. Enligt uttrycket "den som undgår Skylla faller i Charybdis". Med bakgrunden att gudarna hade enats om att bistå Odysseus på sin väg hem från Troja, men Poseidon som varit i Etiopien och festat, blev sur för att han inte hade fått var med och bestämma så han beslöt att ställa till en massa djävulskap för Odysseus.
Förra årets pärs tog sin början med ett träd som blommade alldeles bakom bankomaten, samt en starkt parfymerad dam som tog en evighet på sig där framme. Stapplade sedan med svår andnöd in på apoteket för att hämta ut lite Cortison. Där var det förstås också lång kö och ingen ledig plats att sitta. Någon vänlig själ erbjöd en sittplats, men det luktade starkt av parfym från några stolgrannar så jag avböjde och hoppades inte benen skulle vika sig. Sedan fortsätter det så (med gräsklippning i grannskapet som en av de största fasorna) ända tills frosten sätter in, någon gång i början av november. Innan dess kommer en mögelperiod (när gräset vissnat och det regnar mycket) som gör det svårt att andas som ett av många symtom..
Jag brukar ofta drömma motiv hämtade ur grekiska sagan inför våren, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är vår ur-historia. Odysseus är du och jag, hans öde och äventyr är våra i symbolisk form. I natt satte det igång, det blev riktigt otäckt först för det var visst Kerberos (färjkarlen Karons hund) som kom och morrade över mig där jag låg i en kistliknande utdragssoffa, sån där som Kronblom latar sig på sofflocket över. Släktingar satt vid ett kaffebord intill och jag tänkte "hjälp, ser de inte...". Men eftersom Kerberos faktiskt är en hyvens hund (han bara vaktar så att inte avdöda människor ska ta sig tillbaka över floden Styx) så han gjorde inget annat än kröp ned i utdragssoffan han också, och jag tvingades maka mig åt sidan eftersom han knuffade mig och var en hund som tog stor plats. Troligtvis Rottweiler med inslag av Grand Danois. Jag tror inte han ville att jag skulle stiga upp. Kanske för att jag idag tänkt ringa runt efter en ny arbetsplats (att ånyo bli förgiftad på). Försäkringskassa ringde igår och tyckte fortfarande att jag skulle oftare åka till akuten (införstått att utsätta mig mer för sånt jag inte tål). Det står för få gånger akutbesök i journalen verkade det som. Problemet är att akut- och ambulanspersonalen började blir sura förra säsongen och tyckte att de kunde väl inte åka där och ge mig syrgas, utan det där måste väl lösas på annat sätt. Sen är väl frågan också hur ofta är "oftare" enligt Försäkringskassa (det glömde jag fråga) och ett annan vinkel på saken är att den stressade akut-personalen tycker man är frisk även om man är halvt avsvimmad och blodtrycket uppe i 200. För Försäkringskassan är det ett problem om man gör det enda förnuftiga och undviker sådant man inte tål, och därmed besparar sjukvården onödiga utgifter. Och vilken arbetsplats vill frivilligt gå i parfym-karens de veckor det tar att avgifta sina kläder genom otaliga tvättar, att köpa nytt och parfymfritt när det gäller alla hygienprodukter från shampoo till deodorant samt sluta klippa gräset? Och köpa luftrenare till alla delar av arbetsplatsen eller skaffa mig eget rum, eget kök och toalett samt egen ingång som om man var någon slags drottning av Saba? För det är nämligen det som krävs om man ska kunna utföra ett arbete och inte tvingas åka till sjukhus, och ta ledigt i dagar för att sanera hår, hud och kläder som dragit åt sig av parfym och eventuellt mögellukt från gammalt hus eller för den delen nytt hus med kvardröjande emissioner från målarfärg och material. Och nästa vecka börjar ruljansen från början. Science fiction för dem som inte själva har samma sjukdom eller funktionshinder, men verklighet för miljontals människor i världen. Odysseus resa fortsätter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar