Håller på att läsa en intressant bok av David Jonstad (chefredaktör på Klimatmagasinet Effekt). Den kom ut redan förra året men upptäckte den först nu. Boken heter "Kollaps. Livet vid civilisationens slut". Han skriver mycket om energi, ekonomi och ekologi.
För att samhällen ska gå runt krävs ett energiöverskott. Jägare och samlare i Kalahariöknen har för varje mängd energi de lagt ner på att skaffa mat fått tillbaka tio gånger mer. I motsats till den industriella versionen av matproduktion där för varje kalori mat som produceras det går åt tio kalorier i form av energi. Om man tar bara sådant som kostnaden att raffinera olja, transportera den och underhålla infrastrukturen som oljan kräver.
Han menar också att industrialiseringen inte ledde till en mer effektiv användning av naturresurserna utan att de som hade pengar helt enkelt lade beslag på andras resurser och arbetstid. Tidskrävande arbeten (som att sy kläder) och sådant som är resurskrävande (t ex etanol) plus miljöskadligt (uranbrytning) förpassas till fattigare länder, och när produkterna är konsumerade i de rika länderna fraktas det miljöfarliga avfallet tillbaka.
Han jämför vår moderna civilisation med tidigare civilisationer som gått under, t ex det Romerska imperiet och Maya-riket. Mot slutet av romerska tiden hade det stora och tungrodda riket sugit ut naturresurserna i form av såväl skogen och jorden som bondebefolkningen (genom omänskliga skatter som gick till de rika). Även hos Maya-folket hade man avverkat skogen till förmån för ett intensivt odlande som lakade ur marken. Han jämför detta med vår tid där vi börjar närma oss slutet för den lättåtkomliga formen av fossilt bränsle.
Romerska riket gick långsamt under, det tog flera sekel för människorna att vänja sig vid nedgången och man tänkte nog knappast på att det var en undergång överhuvudtaget. För Maya-riket däremot blev kollapsen mer plötslig, dess befolkning minskade drastiskt med 90-95 % efter år 800.
Sovjetunionen var ett annat imperium som kollapsade, och drog med sig länder som varit beroende av handel med unionen. För Nordkorea innebar det svältkatastrof, men Kuba lyckades relativt smidigt lägga om industrijordbruket till ett småskaligt, ekologiskt jordbruk.
David Jonstad menar att en samhällskollaps inte behöver innebära att allt blir nattsvart. Efter Sovjet-imperiets kollaps skrev författaren Dmitry Orlov att det luktade bättre och smogen var borta. "De flesta fabrikerna hade stängt, det var knappt någon trafik och den friska luften luktade underbart!"
Sådana kriser brukar innebära att människor återgår till självhushållning. Det kan skapa svält, men också solidaritet. Man överlever genom att samarbeta med vänner och grannar. Någon fiskar, en annan har en köksodling, en tredje kan sy och laga kläder. En intressant notering i Jonstads bok är att dödstalen (däribland självmord) efter Sovjets kollaps var störst bland dem som hade en inkomst över genomsnittet.
Men han skriver också om klimathotet som svårare än vad världens ledare vågar höra om. Det rör sig snarare om 4 än 2 graders temperaturhöjning som man hittills räknat med. Det finns bra klimatforskare som John Schellnhuber (Team Rockstrom), som varnade på klimatmötet i Köpenhamn 2009, som tyvärr slutade med att världens ledare sjabblade bort möjligheten att åtminstone försöka bromsa utsläppen. Dessförinnan besökte han Washington för att informera presidentens administration om läget för planeten. När han förklarade att USA skulle behöva fasa ut samtliga sina koldioxidutsläpp till år 2019 togs det som ett dåligt skämt.
Men det är knappast läge att vara positiv när det gäller klimat och energifrågan. Så kallade gröna tillväxt-entusiaster (bland dem Reinfeldt i Sverige) tror vi kan behålla både standard och fortsätt tillväxt genom att gå över till "grön energi". Jonstad skriver att något sådant inte är möjligt. Även om man använde all jordbruksmark som finns till etanolgröda skulle det inte räcka för att behålla en standard tillnärmelsevis den vi har idag.
En annan intressant författare, Barbara Ehrenbach, skrev i sin bok "Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" att en positiv attityd utan täckning riskerar att leda till dumhet, och kan rentav vara livsfarlig om den orsakar att man inte ser faran i tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar