Den inbillningsfriske

I motsats till huvudpersonen i Molières Den inbillade sjuke (komedi med bl a en avhyvling av de anspråksfulla men okunniga och livsfarliga läkarna år 1673) frestas man som en multipelt kemiskt känslig person att bli inbillningsfrisk ibland och föreställer sig att man kanske kan börja arbeta igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag hade tänkt mig vara hjälp åt en nyopererad person. Det fungerade nästan en hel förmiddag; jag hämtade ut smärtstillande medicin på apotek, handlade mat och lagade en nyttig lunch med inflammationsdämpande ingredienser (laxbitar, sötpotatis, broccoli och dressing med rödlök som även är histaminsänkande). Men så överfölls jag av en stor trötthet, det gick knappt att hålla sig vaken samtidigt som halsen svullnade påtagligt och det verkade gå allt trögare för lungorna. Jag började undra vad i helskotta, men fick senare ett mejl med undran över hur luften var i stan efter eldsvådan på bruket. Jag hade inte sett någon rök eller direkt märkt någon brandlukt utan hade trott det var den gamla vår-allergin som var på gång. Aha, då var det ju inte mig det var fel på utan det brann faktiskt!  Gick iväg för att fortsätta vara "samarit" och måste på vägen passera ett område där man höll på att gräva i jorden, där luften var om möjligt ännu sämre. På platser med uppgrävd jord finns många orenheter i luften, t ex mögel och bakterier. (Där kan t o m finnas en bakterie som trivs i den syrefattiga jorden och som producerar det farligaste naturliga giftet i världen (värre än något syntetiskt skapat gift) och kan orsaka botulism. Det sägs att bara 1/4 kg av det giftet skulle kunna döda hela jordens befolkning, men som tur är brukar just den bakterien ha svårt att föröka sig.)
Nu började även benen bli blytyngda och väl framme tyckte den nyopererade (som verkade dubbelt så pigg som jag) att jag såg blek och skröplig ut.... 

Väl hemma igen hade väl så smått de luftburna kemikalierna efter branden börjat lägga sig men då började några sprida parfymångor och cigarettrök från en balkong. Det var inte så att Pandoras ask öppnats just den här dagen, utan var egentligen en ganska vanlig dag med dieselångor utifrån, någon kryddstark matlagning någonstans ifrån och förmodligen även någon som satt igång att måla någonstans i huset. Eller spillt ut bensin? I vilket fall orkade jag nästa dag inte ta mig någonstans utan det blev den nyopererade som kom och skjutsade mig runt så att jag kunde uträtta några ärenden samt erbjöd mig av de smärtstillande medicinerna, men tyvärr hjälper ju inte sådant mot MCS då man tvärtom brukar bli ännu sjukare av kemikalierna i mediciner. (På radion sjunger den gamla 80-talsikonen Grace Jones den gamla 60-talslåten The Hunter Gets Captured By The Game (jägaren fångas av bytet)... man kanske skulle göra en svensk översättning; patienten blev samarit åt "samariten"!) Än en gång måste man räcka lång näsa åt handläggare hos Försäkringskassan och eventuella andra som tror det räcker att "tänka positivt"...                                                                                                                          

Man måste ha tur som en galning om man ska kunna göra något "normalt" bara för en enda dag som MCS-are. Det finns knäppgökar som tror att man kan "vänja sig vid lukter" men det handlar varken om lukter eller att vänja sig, utan om att försöka rehabilitera kroppen så den får tillbaka något av sin gamla motståndskraft. Första steget är förstås att undvika kemikalier, mögel och allt övrigt man inte tål men tyvärr kommer många inte ens så långt eftersom det finns så få platser med ren luft.

När allergitest visade på "vikande allergi" var jag i praktiken ännu mer överkänslig (på ett värre sätt) och märker att även andra icke allergiska personer verkar reagera på pollen under de olika säsongerna mellan vår och höst. Det är vanligt med symtom av alens blomning redan i januari eller februari (röda och svårt kliande ögon m m) och i mars-april när snön smält är det inte ovanligt att mögel och förmodligen pollen som förs hit med vindarna söderifrån orsakar ledvärk, svullnader och trötthet. Sköldkörteln får jobba hårdare under våren, man kan se det tydligt genom att nypa i huden t ex mitt på ovansidan av fingrarna och huden stannar kvar i det läget som om den vore modellera. (Kallas myxödem.) Tror sköldkörteln protesterar mot övertidsarbetet genom att det liksom bränner bakom pannbenet. Jag föreställer mig att sköldkörteln känner sig som den hackande motorn i bilen när Seinfeldt och hans tokige granne försöker tvinga bilen ända hem och nålen på bensinmätaren börjar närma sig noll. I maj-juni brukar björkpollen kunna orsaka att gamla överkomna födoämnesallergier återkommer temporärt med blåsor och svullnader i munnen m m. Plus gamla "Mr Hyde-syndrom" eftersom allergi orsakar att cellerna sväller även i hjärnan. Gräsblomningen i juli är för min egen del en av de värsta då kroppen ibland kan vara farligt nära kollaps och små blödande sår lätt uppstår på huden för minsta påfrestning, t ex om det pågår gräsklippning utomhus. Och i augusti/september blommar de starkt allergiframkallande malörtsväxterna plus att mögel utomhus ökar under regndagarna mot höstkanten vilket kan påverka ända tills frosten!

Det är ett "misstänkt" funktionshinder då man varken har rullstol eller ens en hörapparat. Då man i vissa sammanhang klarar sig utmärkt får säkert en hel del inte ihop det, utan tycker det verkar skumt  och börjar ställa frågor av misstänksam natur (och tröttsam, eftersom de sällan är intresserade att veta)...... Råkar läsa en artikel (som dock inte handlar om MCS utan om självutnämnda barnexperter) där utrikeskorren Anna-Lena Laurén tycker att när man får misstänksamma frågor om hur det går ihop behöver man inte alls förklara sig. Man kan bara säga som Lilla My: Ha!