Hjärnan - och de goda och de dåliga nyheterna

Var de den grekiska antikens "detox" på sitt vis? - Tragedierna; skådespelen som enligt Aristoteles åstadkommer en rening (katharsis) hos åskådarna. Nu levde ju han senare än de tre stora tragediförfattarna, och han kom fram till detta i efterhand genom att studera hur tragedierna var uppbyggda. Handlingen i de grekiska tragedierna kommer förr eller senare fram till en så kallad peripeti, dvs en avgörande vändning då vi börjar ana vartåt det barkar hän samt inte långt efteråt den renande aspekten anagnorisis; en aha-upplevelse eller chockinsikt där ifall vi är någotsånär normalt funtade kan känna igen oss och leva oss in.

Jag hade planerat att friska upp hjärncellerna med att läsa Aischylos "Orestien" i sommar eftersom det är många år sedan jag läste den. Hoppas bara hitta trilogin i en upplaga som är fräsch nog att inte åstadkomma en "anti-katharsis" istället t ex mögel, eller papper som åldrats illa och luktar därefter. Eller att boken ångar av kemikalier från masstillverkade, billiga parfymerade produkter!
En liten resumé: I första delen av trilogin har sierskan Kassandra (som avslöjade den trojanska hästen men ingen lyssnade) tagits ombord på kung Agamemnons skepp sedan hennes stad ödelagts av bl a nämnde kung. Kung Agamemnon har på sig sin purpurröda segermantel men vad hjälper det när drottningen har lömska planer...... 
Del två (Gravoffret) lär vara extra befrämjande för katharsis, där kommer kungens son Orestes hem och gruvliga saker händer....
I tredje delen (Eumeniderna) vaknar de fasaväckande hämndgudinnorna Erinnyerna men blir efter försoningen på slutet fromma som lamm under namnet Eumeniderna.

Antikens tragiska skådespel i all ära - men det krävs nog mer för att hålla hjärnan fungerande i vår giftiga miljö idag. Som multipelt kemiskt känslig har man fördelen att märka direkt hur skadliga vissa ämnen är och man märker tydligt skillnaden när man undviker dem. Om man blivit alltför förgiftad är det svårt att märka vad det egentligen är man inte tål eftersom man har symtomen kroniskt. Därför tycker jag så synd om skolbarn som har lärare som säger till dem att vänja sig vid parfymer "för att det är så verkligheten ser ut" istället för att verka för en parfymfri miljö i skolan, med tanke på hur många som numera får sjukdomssymtom dels av att få hår, hud och kläder marinerade i och dels att tvingas andas in allergiframkallande, hormonrubbande och nervsystemsstörande kemikalier varje dag. Man kan gärna kalla det en modern tragedi! (Är några av oss nutida "Kassandror" som varnar för döva öron?)
En god nyhet är att man skulle kunna bli frisk om man har tillgång till en frisk miljö, men den dåliga nyheten är att det finns nästan ingen sådan någonstans numera! Och att myndigheter med flera gör allt för att slippa göra något åt saken. Från januari 2015 gjordes ett tillägg i lagen om diskriminering; den skulle nu också omfatta tillgänglighet för funktionshindrade. Med några men grava undantag: lagen omfattar inte "tillhandahållande av bostäder" och när det gäller offentliga byggnader omfattar den inte ändringar utöver t ex "vad som angavs i bygglovet". Frågan är om det här tillägget i lagen gör någon skillnad för ökad tillgänglighet, eller är den bara "skådebröd"?