Visst sitter det i huvudet!

Det förkommer ofta intressanta och originella insändare i min morgontidning (Värmlands Folkblad), t ex Gunnar Odhner senast med rubriken "Forskarna vet inte vad de letar efter", där han menar att vi slarvar med språket och använder det som slasktratt. Vetenskapen söker nu efter "liv" bl a på planeten Proxima b, men har man en definition av liv? Nej, säger Odhner. Istället för att slarva med språket borde forskarna erkänna att de inte vet vad liv är och inte heller vet vad de letar efter. Då kanske de kan göra framsteg, menar han.

Ett av de mest missbrukade orden i våra dagar torde vara ordet "psykisk". Det sitter i huvudet, säger folk när de  vill förminska andras krämpor, dock utan att kunna definiera vad "det" är som sitter i huvudet. Det har gått så stor inflation i ordet att till och med psykiatrikerna har smittats, och en sådan i kontakt med en person jag känner som faktiskt hade en dokumenterad psykisk diagnos, skickade hem patienten med orden "Men tänk på kriget i Mellanöstern" (à la "Spik i foten" med HasseåTage) och "Tänk positivt" istället för en adekvat behandling. Vilket förstås ledde till försämring av sjukdomen.

Jag hörde nyligen om en som jobbar i en skola, och som fick sjukdomssymtom av kemikalierna i sköljmedlen som de flesta barns kläder fortfarande marineras i. Istället för att skapa en parfymfri policy i skolan, som alltfler skolor faktiskt numera börjat göra, valde man att "demonisera" personen med olika alternativ t ex att bli uppsagd eller att söka skolläkare under förespeglingen av psykiska besvär trots att personen ifråga inte har några sådana. Men de verkliga förlorarna är tyvärr skolbarnen.
I gårdagens VF kunde man läsa om mammor som berättar om deras barns psykiatriska diagnoser. En av dem, Sam, fick när han bodde i USA en fem minuter lång "besiktning" och därefter medicin som gjorde honom till ett zombie-barn. En annan mamma berättar att här i Sverige är väntetiden för en diagnos tre år på grund av de långa köerna. Hon säger att hon många, många gånger adresserade folkhälsominister Gabriel Wikström men i stället för att ge svar twittrade han om hur hans kompisar jagade Pokémons.

Men visst kan sköljmedlen "sitta i huvudet", eftersom de innehåller doftkemikalier som är avsedda att klibba fast vid tygerna för evigt och förstås även fastnar i huden, och som de luftföroreningar de faktiskt är, även i slemhinnor, lungor och hjärna. Jag hittade längst in i garderoben en fin duk som inte använts på tjugo år men som fortfarande utsöndrade parfymerat sköljmedel fast det var decennier sen den tvättats. Det gick heller inte att tvätta bort den outhärdliga kemikalielukten; jag måste ge upp och kanske försöker igen om tjugo år ifall jag fortfarande lever då!

 

Ny dansk forskning visar enligt en artikel i Berlingske Tidende att luftföroreningspartiklar faktiskt vandrar in i hjärnan. - Skrämmande, säger de danska forskarna.
Även svensk forskning (vid Umeå universitet) har i år visat att barns och ungdomars kognitiva förmåga påverkas av avgaser, och att antalet läkemedelsuttag för psykiska diagnoser har en direkt koppling till luftföroreningsnivån på platsen där man bor. Fler dör av luftföroreningar än i trafiken sade man i Sveriges Radio redan för sju år sedan. Det sitter ändå fortfarande i huvudet på alltför många läkare och andra att de här sakerna "inte är farliga...".