En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

tisdag 26 april 2016

Det förgiftade handslaget

I svallvågorna efter mediaskandalen om politikern som inte ville hälsa på kvinnor med handslag, kan jag inte låta bli att tänka att ifall han bara hade hälsat även på männen på samma sätt (lägga handen över hjärtat) skulle det kunna vara ett mer sympatiskt sätt att hälsa än handskakandet. Med tanke på alla oljiga, svettiga händer man skakat, eller händer som tar i så det knakar i ens egen. Eller näst värst av alla, den råkalla, "döda" handen som ger rysningar efter ryggraden. Den allra värsta handskakningen är den moderna, kemiska varianten eftersom så många går omkring i ett moln av kemikalier dvs. parfymer och påtvingar dem sin omgivning.

Minns med fasa ett besök på ett myndighetskontor där tjänstemannen hade klappat in sig med ett fruktansvärt rakvatten. Och fanskapet kom emot mig för att ta i hand! Detta var visserligen en del år innan jag blev multipelt kemiskt känslig, men jag höll ändå på att storkna i det lilla kontorsrummet. Jag hade med min egen favoritpenna att fylla i en blankett med, och han lånade vid ett tillfälle min penna för att visa var jag skulle skriva. När jag kom hem stank hela lägenheten av den giftiga parfymen. Jag upptäckte att det var kulspetspennan som luktade. Den hade blivit totalt impregnerad av hans parfym och den gick inte att tvätta ren. Jag slängde den, men giftlukten dröjde kvar i lägenheten trots att jag öppnade alla fönster, och jag fick nästan panik. Det handlade om syntetisk mysk som är avsedd att stanna kvar i evigheter på hud och i material. Den tjänstemannen borde ha satts i karantän, för även om han tvättade bort parfymen skulle mycket av den sitta kvar en ganska lång tid i hans hud och kläder.

En annan (och dessvärre tillika sann) skräckhistoria är när jag skulle besöka en liten butik för att köpa en present. När jag öppnade dörren slog rena voodoo-giftet från försäljarens rakvatten emot mig. Det normala hade varit att vända på klacken, men det var som om min hjärna blev kapad av giftet för jag fortsatte bara gå rakt emot honom, och följde med runt när han visade olika förslag plus höll artigt med om allt han sade. Risken fanns att ifall han hade sagt: - Får jag lov att mörda dig? Var vänlig och följ med bakom draperiet, så hade jag kanske svarat: - Javisst. Så trevligt!
Varenda attiralj han rört vid därinne stank av hans vedervärdiga rakvatten.
När jag kom hem slet jag bort omslagspapperet, tvättade presenten så gott det gick och slog in den på nytt i eget papper. Samt gick långa omvägar om den butiken i fortsättningen. Det hade också jobbat en ung grabb där som verkade trevlig. Minns att jag tänkte "stackars grabb som måste jobba i den miljön, det måste ju vara livsfarligt". Tre veckor senare stod det i tidningen att samma pojke hade avlidit. Jag vet inte vad han dog av, men vad det än var kunde knappast arbetskamratens parfym ha gjort saken bättre. Själv hade jag nog inte överlevt ens en timme i det sällskapet.

Det har länge varit så i Sverige att man inte får prata om parfym- och hushållskemikalier dvs. att de kan vara giftiga och sjukdomsframkallande, men numera har forskningen, inte minst Selma-studien i Karlstad , nått så långt att det blivit accepterat att förstå hur kemikalier i våra vardagsprodukter kan leda till cancer, missbildningar hos små bebisar, hormonstörningar, allergier, diabetes, fetma och många övriga kroniska sjukdomar.

Häromkvällen pratade man på nyheterna i TV om att alltfler små barn vägrar äta. De är friska för övrigt, men en del av dem måste t o m sondmatas för att få i sig näring. "Tro mig, vi har gjort allt för att försöka få dem att äta", sade några föräldrar som även fått rådet att t ex göra roligt färgat mos och grönsaker i form av figurer för att locka dem att äta. Jag kunde dock inte höra något nämnas om tillsatser och bekämpningsmedel som eventuell orsak till bristen på matlust. Det är ju annars ganska känt att både barn och djur brukar föredra ekologiskt och tillsatsfritt om de får chansen att välja. Och det gör jag också! Ta bara gurka som exempel - jag vägrar att äta besprutad gurka eftersom den bara smakar vatten och kemikalier! Bara ekologisk gurka smakar riktig gurka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar