Münchhausen Syndrome by whom?

Det kanske finns enstaka föräldrar som lever upp till "Münchhausen Syndrome by Proxy", det vill säga föräldrar som hittar på barnens sjukdom för att få uppmärksamhet, och ibland till och med skadar barnen för att framkalla symtom. Hur många skulle det kunna handla om procentuellt sett om man skulle jämföra med samma diagnos när den på falska grunder delas ut av läkarkåren? Föräldrar till vaccinskadade barn har inte sällan tilldelats syndromet i fråga, inte alltid av ren okunskap utan för att det är en tacksam diagnos som mörklägger orsaken man gärna vill förneka. Kan man kalla det senare för "Münchhausen Syndrome by Doctors"?

Man kan dra paralleller till fallen med både barn och vuxna som blir sjuka av den allestädes dåliga miljön i dagens Sverige. Svensk Byggtjänst skriver: "500 personer dör varje år av dålig inomhusluft. Det är ungefär lika många som dör i trafiken. Men uppmärksamheten haltar i media. Det finns många saker i vårt samhälle som får uppmärksamhet men inte dålig luft, av någon anledning." Svensk Byggtjänst skribent säger också: "Jag hörde aldrig några kommunpolitiker som drev frågan om bättre luftkvalitet inomhus. Och jag hörde aldrig några av alla våra undersökande journalister ställa frågan om denna situation."
I stället mörkas precis som i vaccinfallen den här saken, och många myndighetspersoner jag träffat t ex handläggare vid Arbetsförmedling, Försäkringskassa och kommunen har dragit på smilbanden som om det kunde skämtas bort att man blir sjuk av kemikalier och dålig inomhusluft. Eftersom vården i Sverige är bra endast på akuta fall och allmänt värdelösa när det gäller kronisk sjukdom om den inte skrivs dem på näsan med tydliga svar på tester som dessvärre är obefintliga eller bara ytterst primitiva när det gäller vissa syndrom, blir många sopade över kanten och utförsäkrade. (De utförsäkrade uppgick till över 87 000 vid alliansregeringens slut.) Myndigheter som överhuvudtaget inte känner till MCS (multipel kemisk känslighet) råder människor att "utsätta sig" för exponeringar och "träna bort" intoleransen, vilket borde klassas som mordförsök eftersom de inte tar något ansvar för utslagningen av kroppen. Organ som t ex sköldkörteln brukar redan vara skadad vid sjuka-hus-arbetsplatser, och redan tidigare födoämnesintoleranser blir ytterligare försämrade (själv blir jag livsfarligt trång i halsen och riskerar snudd på att kvävas varje gång jag äter efter svåra exponeringar), allvarliga tillstånd ned hjärtarytmi, svag puls eller högt blodtryck och risk för blödningar (fick en blödning i näthinnan vid en parfymexponering) är bara några exempel på kroppskador det ofta leder till.
(Har till och med hört någon knäppskalle säga att om man tänker positivt och går upp i det man gör märker man inte exponeringen, men det kan ju jämföras med om det skulle brinna i huset och kroppen måste uppbåda allt adrenalin för att ta sig ut. Hur många dagar skulle det ta innan t ex binjurar och andra organ (som kan misstänkas redan försvagade vid MCS) skulle lägga av helt?)

Jag är en fan av Leif G W Perssons deckare, men hans memoarbok "Gustavs grabb" var ganska tråkig i mitt tycke, inte minst för att han rackade ner så mycket på sin mamma för att hon var "inbillningssjuk". Han har i en av sina deckare låtit bokens skurk lustmörda sin inbillningssjuka mor genom att knuffa ner henne på tunnelbanespåret. Många av de symtom hos henne som han beskriver i boken skulle faktiskt kunna passa in på en elöverkänslig och/eller kemikalieintolerant, även en person med hypotyreos med mera.

På internet-sajten Medical Kidnap finns artikeln "Münchhausen Syndrome by Proxy: A Fake Psychiatric Disorder used to medically kidnap children?" skriven av Christina England där hon berättar om lilla Ella som skadades av vaccin. Hennes mor blev pådyvlad ovanstående diagnos och barnets omhändertogs och blev allt sämre. Till slut fick hon komma tillbaka till sin mamma, men dog inte lång tid efter. Det finns en växande kritik mot diagnosen "Münchhausen Syndrome by Proxy" bland professionella inom medicinen, som menar att det inte finns tillräckliga vetenskapliga underlag för den, och artikeln visar att det finns uppmärksamhet på att diagnosen kan användas för att mörklägga orsaker.