En god cigarr

Innan man upptäckte att magsår orsakas av en bakterie och inte stress som man tidigare trott, var det väl de psykologiska institutionerna som avnjöt denna goda cigarr i ganska många år. Eller kanske var det den vanliga läkarkåren som njöt, eftersom man då helt enkelt kunde skriva en remiss till "hjärnskrynklaren" och slippa patienten. Samma mönster går igen idag när det gäller

miljösjukdom, då man hört att det blivit ren rutin att läkare ordinerar kognitiv beteendeterapi mot dåliga inomhusmiljöer! Men med brasklappen att man "måste tro på det" för att det ska fungera.
Och kan strunta totalt i att allt fler forskare t ex från amerikanska undersökningar men också Lennart Larsson vid Lunds universitet talar om att man numera vet att exponeringarna för inomhusmögel är 100 gånger högre än man förut trott, samt att mögel bildar giftiga gaser (mycotoxiner) som är allergi- och cancerframkallande.

Sjukvårdspersonal får idag inte tala om religion med patienterna, och ingen ringer längre efter sista smörjelsen. Det är tydligen bara tillåtet att tala om "tro" när det gäller kognitiv beteendeterapi. Har denna ersatt de gamla husförhören från förr då kyrkan skickade ut folk för kontrollera ifall hushållen kunde katekesen ordentligt och hade den rätta tron? I dag verkar det kontrolleras om man tänker tillräckligt positivt, men vad är det som ska tänkas positivt om, och vad är det man måste tro på? Marknaden, förmodligen.... Och Big Pharma!

Apropå miljösjukdom. Det är inte svårt att fördöma miljöförstöring så länge den pågår långt borta. Men det är inte ovanligt att personer som demonstrerar mot världens miljöföroreningar kan reagera helt annorlunda  när en person blir sjuk av föroreningar i rummet, dvs vanliga levande ljus (där faktiskt röken från ett enda ljus motsvarar avgaserna vid Danmarks mest trafikerade motorväg) eller ännu värre: giftiga doftljus. Samma personer kan då kläcka ur sig saker som "jag har då aldrig mått dåligt av det" (och därför kan inte andra det, eller..?). Då vågar ofta inte övriga sällskapet annat än hålla med och säger: "jaja, är det inte bränd korv som är farligt så är det doftljus". En del av dem drar sig inte ens för den gamla klichén: "Men det är ju farligt att leva, man kan ju faktiskt dö av det". Så mycket för den medvetenheten. (Vad hände med det gamla slagordet "gräv där du står"?)

Jag har till och med hört att det förekommit doftljus vid vårdmottagningar där det för övrigt är förbjudet att ta in blommor eller hund på grund av allergirisken. Redan 2004 talades det om att det skulle bli varningstext på doftljusen, men inget har hänt sedan dess. Nyligen hamnade en norsk kvinna i koma efter att ha luktat på ett doftljus innan hon tände det. Men det är inte bara risk för akuta reaktioner utan även för skador på sikt då dessa ljus innehåller en massa giftiga kemikalier, till exempel styrén som är känt för att ge lösningsmedelsskador dvs skador på centrala nervsystemet. Bensen är mycket cancerframkallande och kan vid långvarig exponering orsaka benmärgsskador och leukemi. En annan vanlig kemikalie i doftljus är formaldehyd som är känt för att framkalla överkänslighetsreaktioner men är också cancerframkallande. De ljus som testats emitterade långt över WHO:s gränsvärde.

Det är självklart att bilmotorer behöver luftfilter för att skyddas mot luftföroreringarna, men människor bör tåla det mesta?