En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

torsdag 17 juli 2014

Energitjuvarna

Carlos Castaneda säger i någon av sina böcker att "en bra trollkarl behöver inga droger", däremot kan lärjungar som sitter fast i ett stelnat synsätt behöva lite hjälp på traven i den konst att lära sig "se" som man inte använder de vanliga ögonen till. Dock tog han sig själv en gång tack vare en smula hallucinogen svamp eller var det möjligtvis kaktusextrakt med anden Mescalito som moraliskt stöd, till en annorlunda verklighet i form av en grottliknande tunnel. Där fanns energisökande varelser som hängde längs väggarna och behövde stjäla hans energi för att ta kunna ta sig därifrån. Hallucination eller verklighet; alla behöver vi energi för att ta oss vidare.
Idag verkar pengar vara den "energi" som är mest eftertraktad, men pengar är bara en indirekt form av energi, och precis som en indianhövding lär ha sagt: "När den sista buffeln är skjuten, den sista fisken är fångad och den sista floden förgiftad, kommer den vite mannen att få erfara att man inte kan äta pengar".
Har jakten på energi börjat nå sin kulmen? Människor har börjat leva längre och längre i i-länderna, man ser i tidningarna allt oftare 100-åringar som gratuleras på födelsedagen. I bortåt ett halvsekel har de äldre i västvärlden haft en väldigt hög standard jämfört med resten av världen. De har t ex kunnat resa, vara förhållandevis friska och se så otroligt mycket yngre ut än dessa äldre generationer på släktfoton där man kunde vara utsliten och tandlös vid 30 års ålder.
I dag har barn och ungdomar blivit den första generationen som är sjukare än sina föräldrar. Födoämnesintoleranser som ger näringsbrist och andra allergier är vanliga redan hos de allra minsta, autism, adhd och andra former av neuropsykiatriska sjukdomar har ökat dramatiskt och det har börjat förekomma ungdomar som förtidspensioneras före 25 års ålder och kommer att leva som fattiga resten av sitt liv.

Allt från metallförgiftningar av t ex tandlagningsmaterial och kemikalieintolerans (MCS) till sjukdomar som ingen bryr sig om att gå till botten med sopas under mattan som "utbrändhet" och blir till en industri där Big Pharma" kan festa på människor som inte dör tidigt utan lever kvar som zombier. Där kan också terapeuter och glada entreprenörer i "söka-jobb"-branschen få turas om att suga ur den sista energin som ständigt genereras på nytt av nya offer som tillhandahålls av samma industri. Energin finns alltid, men för vem?

Både myndigheter och privatpersoner kräver ständiga förklaringar om varför man inte kan leva "som vanligt" med funktionshindret MCS, men struntar sedan totalt i såväl förklaringar som läkarintyg. Detta fungerar som något av ett svart hål som suger ur vår energi, som behövs bättre till saker som att klara livhanken och vardagen. Många har hjärntvättas till att säga "spruta" eller "medicin" som svar på sådant som kan vara allt från näringsbrist till kemikalieförgiftningar.
En person ringer och berättar att det finns bot mot MCS (multipel kemisk överkänslighet)! Hennes granne har nämligen fått 75 sprutor genom åren. Eftersom det i dagsläget inte finns medicin mot MCS fattar jag ju att det rör sig om sensibiliseringssprutor mot pollenallergi, och jag råkar veta att grannen fortfarande lika litet som jag tål t ex parfymer, och liksom jag har svårigheter att åka med "kemikaliebomben" patientresor, och heller inte klarar ett arbete/arbetsplats. Dock väntar personen som berättar om sprutorna fortfarande på att jag ska bli "normal" igen och tåla parfymer, eftersom hon tycker att det normala sättet att leva innefattar start luktande och giftigt kemiska parfymer i olika produkter. Jag har också berättat att jag inte tål mobiltelefonen så bra, dels på grund av den trådlösa strålningen, men också på grund av en del metaller men då sätter samma person igång att ringa ännu mer. Detta går utöver gammal hederlig, vanlig dumhet och verkar handla om något som jag ger den hemsnickade diagnosen "parfymhjärna", eftersom att ständigt andas in parfymkemikalierna både från den egna kroppen och från den närmaste omgivningen  måste påverka hjärnan i negativ riktning och ge demensliknande tillstånd även hos icke kemikalieintoleranta. Eller  kanske i ännu högre grad hos dem, eftersom de inte får några varningssignaler?
Om kemikaliebombningen fortsätter likadant som under de senaste åren, kommer vi gissningsvis att snart vara tillbaka på fattig-årens släktfoton, med utbrända 30-åringar -  inte av hårt arbete utan av allergier, näringsbrister och förgiftningar.
(Fotot kommer från the psychedelic Mushroom scene i filmen "Performance" 1970.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar