"Birger-principen"

Är det flera som ännu tre dagar efter examen är omkringvridna i skallen av alla examensparfymer (som i sin tur triggade igång intoleransen mot många andra saker som man vanligtvis kan tåla)? Och detta trots att jag inte varit på en examen på ganska många år! Men kvällen före examen när jag trodde det skulle vara riskfritt att hälsa på ett par för att lämna tillbaka en bok, mötte jag dock redan utanför huset en hord av parfymerade människor i alla åldrar, och i förvirringen hade jag inte vett att vända om igen (hade redan förut vänt om två gånger för att hämta både paraply och andningsmasken; glömsk som jag vid det här laget var på grund av de kemiska parfymångor som spreds i trapphuset till helgen). Varenda person, från liten till stor, emitterade kemikalier av allt från vanliga parfymer till de förskräckliga sköljmedlen. Hjärnan blev apatisk och jag tog inte ens upp andningsmasken ur väskan (i och för sig regnade det, och filtren bör inte bli blöta) utan spände upp min paraply och fortsatte motströms i hopen som trängdes på trottoaren och stank gift. Jag försökte gå ut i gatan, men där försökte i sin tur alla de bilar som parkerat vid trottoarkanterna ta sig ut, och det fanns inget annat att göra än fortsätta rakt fram i förhoppningen att hinna sticka så många som möjligt med mina paraplyspröt, lömsk som jag höll på att bli vid det här laget.

Strömmen av människor måste ha bestått av flera hundra personer (fick senare höra att det varit något jippo också före examensdagen), och när jag äntligen hade tagit mig igenom giftstimmet, var delar av min hjärna bedövade eftersom jag vid det här laget kunde instämma med Rimbauds "Jag är en annan". Jag som ofta kritiserats för att vara för försiktig, klev otåligt rätt över gatan framför några förskräckta bilister, och hade svårt att finna lägenhetshuset dit jag skulle trots att jag varit där många gånger. Väl framme där var jag ännu mer "en annan"; säkert högljudd och yvig och pratade om tio olika saker på en gång. De jag skulle besöka i ett ärende har visserligen kontaktallergi mot parfym i familjen, men eftersom de inte själva har MCS är det säkert svårt att kunna förstå de reaktionerna även när man förklarar.

I en artikel ur Daily Mail läser jag att forskare funnit alarmerande låg aktivitet i front- och tinnings-loberna hos abnorma psyken som t ex seriemördare och psykopater. (Forskaren James Fallon som utför gentester och hjärnscanning, använde vid ett tillfälle sig själv och sin familj som kontrollgrupp, då han till sin fasa upptäckte att han själv besatt denna egenskap eller brist!)
Undrar om inte parfymkemikalier tillfälligt kan bedöva områden av hjärnan, vilket är orsaken till "Dr Jekyll & Mr Hyde"-syndromet eller andra personlighetsförändringar, och inte bara hos överkänsliga utan hos alla? Skulle det kunna vara orsak till att de som tror sig tåla parfymer och andra kemikalier saknar förståelse/empati och fortsätter parfymera sig trots att de har en anhörig eller arbetskamrat som blir allvarligt sjuk av det?

Om man som svårt kemikalieintolerant och (dessutom svår pollenallergiker) följer rådet att "tänka positivt" för att gå ut på "äventyr", det må vara en vår/sommarpromenad med mask eller en fin höst- eller vinterpromenad utan mask, så kan man räkna minuterna innan en "Birger" dyker upp och ifrågasätter varför man inte har mask, respektive varför man har mask, men också ifrågasätter varför man är "ledig" mitt på dagen ("något jobb måste det väl finnas du kan göra" som en av traktens byfånar, som inte jobbat på minst 20 år själv uttryckte det). Den som upptäckte "Birger-principen" var Erik Beckman, författare som också arbetade som lärare i bl a Prästmon men även var en ivrig uppfinnare. Det kunde röra sig om saker som en fuktskyddad förvaringsplats för tvål, rakhyvlar och badtermometer i form av en brevlåda ute i sjön, eller att slippa laga en eller flera trasiga tegelpannor på taket. Vid ett sådant tillfälle fäster man med tvättlina ett vedträd i vardera hörnet av en lämplig matta för att ge den rätta tyngden, och kan nu galant kasta mattan över taknocken. Detta skedde vid hans idyll, sommarstugan i trakterna kring Rämmen i nordöstra Värmlands bergslag.
Hans dotter Åsa Beckman (journalist i bl a DN) skriver: "Här befann han sig befriande långt från alla centralorter med sina tätortsspråk och tätortsregler. Här kunde han göra sina egna konstruktioner. Nu brukar ju även sådana här idylliska platser ha sina glädjeförstörare. Just här heter han Birger. Birger är en sådan där person som hela sommaren går omkring i träningsoverall och klipper gräsmattan och lägger vita stenar runt rabatter. Alltför ofta kommer denne Birger klivande över ett kalhygge och sänker det älskade huset...." dvs. genom obehagliga kommentarer och ifrågasättanden. Birger är kort och gott beskäftigheten som tror sig vara "lagen" men inte har någon kunskap alls i vad saken egentligen handlar om.
Här i huset verkar finnas en kvinnlig "Birger" i övre medelåldern som brukar ge mig och masken "onda ögat", och nog gärna skulle vilja att jag flyttade så hon slapp ha dåligt samvete över att hon med sin parfym förpestar hiss och övriga allmänna utrymmen.
Det viktigaste i livet för hennes sort tycks vara att det kemiskt färgade håret ligger snyggt med hjälp av flera lager kemisk spray och att se så bra ut som möjligt för övrigt, vilket kommer mig att tänka på en essä om kinesisk medicin, där Daniel Skyle skriver:
"Vi programmeras helt enkelt att tro att fysiskt frisk är samma sak som levande.
De olika programmeringarna vi packas med om vad fysisk hälsa är just nu är verkligen inte vidare användbara för oss. En av de första är att media och företag försöker tuta i oss är att bra yttre utseende är samma sak som att vara frisk. Det är det givetvis inte. Någon kan se strålande snygg ut utan att för den skull ha bra hälsa eller stabila känslor. Vi andra kan lätt se hur snygga de ser ut på ytan, men vi kan inte se hur de egentligen mår på djupet. De vet bara de själva, inifrån. Sett från perspektiven inom traditionell kinesisk medicin skulle man säga att i själva verket så är personen som ser jättefrisk ut på ytan sakta på väg att bli sjuk – helt enkelt för att det kostar energi att hela tiden "se frisk ut”. En annan vanlig fras för det är wai qiang nei gan - "utsidan stark, insidan rutten"."