Eftersom miljösjukdom typ sjuka hus-syndrom, kemikalieintolerans och elöverkänslighet både är dyrt och besvärligt för samhället att komma tillrätta med, försöker ofta läkare men också olika typer av myndighetspersoner förorda kognitiv beteendeterapi eller andra psykologiska metoder som det överhuvudtaget inte finns några vetenskapliga belägg för att de skulle ta udden av symtomen. Men då blir vård och myndigheter åtminstone för stunden "av med fanskapet".
Brain Retraining eller hjärnträning av typen som används efter en stroke har i motsats till kognitiv beteendeterapi enligt uppgifter hjälpt några på vägen till ett friskare liv, DOCK efter att de faktorer som triggar symtomen tagits bort, t ex att personerna flyttat ut från mögelhus, avlägsnat WiFi, gjort sig av med möbler, elapparatur eller annat som emitterar toxiska ämnen eller vad man blivit sjuk av. Ofta är det dessvärre många som fått göra sig av med allt, och börja från ingenting med att ta in lite i taget och se vad som fungerar.
Ett sätt att klara sig genom svåra reaktioner efter exponeringar skulle vara att hålla sig kvar i hjärnbarken med hjälp av böner, ramsor eller liknande för att undvika ännu värre reaktioner då reptilhjärnan inklusive amygdala riskerar att ta över med sin totala brist på nyanser och risk för t ex aggressiva utbrott. Amygdala är två "mandlar" på var sin sida i hjärnhalvorna som ingår i det som helt ovetenskapligt brukar kallas reptilhjärnan. Sist blev jag svårt förgiftad vid en biltur i patientresors "kemikalie-krematorium" (samma bilar används också till färdtjänst, och förutom sedvanliga ftalater från bilens inredning är de också helt impregnerade av syntetiska parfymer från tidigare resande). På kvällen försökte jag stanna kvar i hjärnbarken med hjälp av en vers av självaste Carl Jonas Love Almqvist. Man tillhör ju den generation som fick lov att lära sig dikter utantill i skolan! Således skanderande "Lammen så vita på ängen beta/men barnet Jesus ut med dem går/Häpen Maria stannar och ropar: "Jag ser en strålring omkring barnets hår!" lyckas jag ändå tappa balansen och tippa över ett glas vatten i bokhyllan. Hjärnbarken i all ära, men kroppen verkade inte ta vidare intryck.....
På samma sätt fick jag igår kväll lågt blodtryck med yrsel och domningar och svårt att känna benen (trots ihärdigt koncentrerande på den ganska nyligen avlidna Birgitta Stenbergs berättelse om sitt försök att bli yrkesfiskare av makrill, i en bok med samlade artiklar av henne som kom ut i år) på grund av att det fortfarande är tillåtet för folk att röka i lägenhetshusen och sprida gifterna hämningslöst till övriga boende. Det är hittills bara Lundberg Bostads AB som vågat knysta om rökfritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar