Konstnären Lars Lerin härifrån trakten sade i en intervju på den tiden innan han träffade Junior och blev lyckligt gift, att han var en stor konsument av otäcka filmer, vilket han själv tolkade var som kompensation för en enahanda tillvaro.
Tänkte på att jag som så kallad MCS-are, det vill säga drabbad av svår kemikalieintolerans, inte längre läser thrillers och deckare som förut. Kanske för att tillvaron är tillräckligt "spännande" ändå numera, med fasorna av kemiska parfymer som tränger upp genom huset som någon slags "Faraos förbannelser", och med undran om man ska överleva även nästa månad; inte minst ekonomiskt eftersom man blir förgiftad varje gång man försöker arbeta. Och även anklagad eller ifrågasatt av myndigheter som t ex Försäkringskassan, som om man hade en roll i den bisarraste av thrillers.
Dock har det några fördelar med MCS - jag har automatiskt dragit ner på onödiga och skadliga nöjen; t ex köper jag aldrig godis numera, och läser aldrig skräplitteratur eftersom den dyrbara stund man överhuvud kan läsa (kanske med mask och handskar på) pga av parfym- och sköljmedelsimpregnering från bibliotekets böcker och lukt av trycksvärta, papper och omslag från köpta böcker, blir det mest litteratur av den mer uppbyggliga sorten som läses.Fast det där med mindre mordisk gäller kanske inte när någon kommer för nära med parfymer och andra kemikalier på sig! Vad jag vet har ingen ännu skrivit en deckare eller thriller med detta ämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar