Döden i grytan och spåkvinnans spådom

Är det någon som sett postmoderniteten passera förbi? Det fria informationssamhället då man skulle sitta ute på en ö och göra det mesta från en dator och slippa trängas i tunnelbanor och köpcentra - nja, det blev väl inte riktigt så, eller?
Det verkade mera bli ett minfält av trådlös elektrosmog och frisläppta, skadliga gifter i "modernitetens skugga". Naturens egna träsk och giftiga sumpmarker överträffades av alla köpcentras kemiska parfymdimmor, och Multiple Chemical Sensitivity-drabbade har på sina ställen fått ikläda sig andningsmasker och särskilda "förgiftningskläder" att bara användas när man måste närma sig sådana ställen. Och tänk de i fattigare länder, som inte har någon skyddsutrustning och måste producera en massa giftiga produkter som vi avkrävs att "unna oss"!

Forskningen har börjat tala om kemikalier som en faktor vid autism som ökat oroväckande bland barn och ungdomar. När jag vikarierade i bespisningen på en gymnasieskola, var läraren på hotell- och restaurangutbildningen förtvivlad över att hennes program användes som en slags dumpningsplats för ungdomar med adhd och autism, och utan att de flesta av dem ens var intresserade av en utbildning till kock eller annat arbete inom livsmedelsbranschen. De var säkert potentiella begåvningar inom andra miljöer i linje med sina intressen. Hon frågade sig vad som kommer att hända med dem efter utbildningen. Och hur tänkte man egentligen, skulle arbete i ett storkök med sitt kaos av stress, fysiskt hårt arbete och många  människor som ska trängas på begränsade utrymmen inte kräva en optimal hälsa och social kompetens minst lika mycket som i andra yrken? Man kanske tänkte att där står man väl bara och vispar pulvermos numera?
I boken "Döden i grytan" (skriven av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson) kan man läsa om hur serveringsställen ibland av hygieniska skäl nekas att servera hemlagad potatismos, medan det är helt OK att servera pulvermos full av konstgjorda tillsatser. I samma bok kan man också läsa att i Tyskland måste restaurangen ange vilken mat som innehåller sådana tillsatser som konserveringsmedel, smakförstärkare och färgämnen. Något som Sverige borde ta efter, och som skulle leda till att mer naturliga råvaror används eftersom det är pinsamt med långa serier av E-nummer på menyn.

Man kan också undra varför det inte deklareras hur citronsyran tillverkas, eftersom den är ganska svår att undvika i en mängd livsmedel och kosttillskott? Många tål inte den konstgjorda citronsyran (E330), vilket inte är så konstigt eftersom den tillverkas av svartmögel (Aspergillus Niger). Man har hört om barn som blivit fria från sin allergi sedan de sluta äta sådant som innehåller konstgjord citronsyra.
Eller var det så vi tänkte oss det nya samhället; att slippa laga riktig mat och leva av kemikalier för att hinna ägna oss åt saker som till exempel idrott och skådespel?
Skådespel var ju från början hos de gamla grekerna avsedda att åstadkomma en rening (katharsis) hos åskådarna.
När intrigen blev invecklad att ta sig ur på egen hand, använde man sig av "Deus ex machina", det vill säga där en gud helt enkelt klev fram ur kulisserna och serverade dramats upplösning. (Inte så dumt, kanske?) På samma sätt skulle vi kanske kunna använda oss av Martinus kosmologi för att slippa oroa oss angående jorden eventuella undergång. Han säger att jorden kommer inte att gå under, utan är avsedd att bli ett paradis där vi kommer att slippa krig och hat, och leva i fred med våra medmänniskor - dock kommer det att ta flera tusen år att nå dit.
Tills dess får man nöja sig med de små glädjeämnena. Som till exempel att Konsum hade Änglamarks oparfymerade tvål idag. Då slapp jag att på det postmoderna viset beställa via nätet, vilket skulle fått tvålen som kostar 12 kronor att kosta 100 kronor inklusive frakt- och expeditionsavgifter.

Till dess skulle man också kunna roa sig med att spekulera över vår nordiska saga, som egentligen är en framtidsvision Kanske är den treåriga helvetesvintern och därpå följande ragnarök en förlängning av vår miljöförstöring, eller rentav ett kärnvapenkrig? Spåkvinnan säger i vers 57 i Voluspá :

Sol syns svartna
nu segnar jord i hav
strålande stjärnor
störtar från himlen,                           
elden brusar
med bolmande rök,
det slår höga lågor
mot himlen själv

Men då allt blivit tyst och stilla, återvänder livet. Den grymma sagan verkar trots allt ha ett lyckligt slut:

Upp såg man komma
för andra gången
jorden ur havet
ljuvligt grönskande
forsar faller,
där flyger örnen
som far och fångar
fisk i fjället