Allergiforskning är inte på modet. Luften har gått ur allergifrågan enligt Astma- och Allergiförbundets tidning. Finansiärerna sviker och forskarna väljer andra, hetare forskningsområden. Inte så konstigt eftersom näringslivet står för en stor del av pengarna till forskning och utveckling i Sverige. (Affärsprincipen bygger ju som bekant på en "rovdjursmentalitet".) År 2010 uppgick näringslivets samlade FoU-satsningar i Sverige till 77,8 miljarder kronor enligt tidningen Allergia. Hur stor eller liten del av dessa pengar som gick till astma- och allergi forskningen vet jag inte, och anslagen ska höjas med 4 miljarder fram till år 2016 men inte ett enda ord nämns där om astma och allergi enligt samma tidning.
Detta samtidigt som allt fler barn och ungdomar blir sjuka av miljön i mögelskolor, som verkar vara standard idag. Beror det på billiga material från funkis-byggandets glada dagar att så många byggnader drabbas av fuktskador (med åtföljande giftiga emissioner)? Några tillförlitliga tester av överkänslighet mot kemikalier och mögel har inte utvecklats. Den mänskliga näsan och den mänskliga kroppen är den bästa detektorn.
Hörde talas om capsaicin-testet (capsaicin = extrakt av spansk peppar, också kallad chilipeppar) för ett par år sedan, och frågade min allergi-doktor om vad det var för något. Han verkade inte intresserad av saken, utan sade att Försäkringskassan ändå inte bryr sig om den diagnosen. Men i år fick jag, helt ut ur det blå, en kallelse till capsaicin-test utan att det ens diskuterats med mig först. Eftersom jag ju fått veta att man inte har någon nytta av testen och dessutom har svårt att vara utan allergimedicin en vecka innan som man ska, tackade jag nej. Efter det blev jag "persona non grata" där, och man sade sig inte kunna hjälpa mig mer eftersom jag inte gjorde testen. Likaså uttalade min handläggare vid FK att det var svårt att bedöma mitt fall när jag inte gjort testen. De verkade nästan som de passade på att dra alla växlar de kunde på det här för att slippa vidare ansvar. Men de personer jag känner till som fått diagnosen SHR genom capsacin-test säger att det inte varit till någon nytta för dem. Tvärtom har några fått värre besvär från luftvägarna efteråt, och det har inte gett rätt till någon form av rehabilitering eller fortsatt sjukskrivning från FK.
Jag blev alltså "avslutad" hos allergidoktor och vidareskickad till vårdcentralen där jag skulle gå i fortsättningen för vidare utredningar. Men där vägrade man befatta sig med allergi och kemikalieöverkänslighet. När jag frågade om man kunde få remiss till så kallat mastcellsprov (som jag hört kan visa på förändringar hos kemikalieöverkänsliga) som "bevis", fick läkaren, som ropat "va" hela tiden när jag försökte förklara mitt ärende, snudd på panik och sprang in till en kollega för rådgivning. Han kom tillbaka, viftade med händerna och ropade "nej, nej". Han menade att jag skulle tillbaka till den allergidoktor som skickat mig till vårdcentralen. Men det var bara vad man kunde vänta sig. Vårdcentralen har alltid varit ett skumt ställe, har aldrig fungerat för mig i alla fall (höll på att bli utkastad därifrån av en läkare redan som 6 månaders baby för att jag var "jobbig") Man kunde nästan tro den var byggd ovanpå en bortglömd kyrkogård precis som i "Poltergeist". Men på senare tid har jag börjat misstänka mögel istället. Mögeltoxiner kan bland mycket annat påverka den kognitiva förmågan, så att ett logiskt tänkande inte fungerar. Jag har sett det förut, exempelvis bråk och onödiga konflikter mellan annars trevliga och intelligenta människor i mögelmiljöer.
En liknande cirkus blev det med remiss till dietist som jag blivit lovad av
allergiläkaren pga födoämnesallergier. Jag väntade länge men hann nästan glömma bort alltihop, när man ringde och talade om att nu skulle det skickas remiss. Men inget hände, så jag beslöt att försöka med en egen-remiss. Men dietisten hörde av sig och sade tyvärr gällde inte egen-remiss hos henne. "Ring till allmänläkare för en remiss". Men när jag försökte det, sade man hos vårdcentralen att det var min allergiläkare som skulle göra detta. Jaha, jag blev för tredje gången lovad dietist-remiss hos allergidoktorn. Men vid ett besök där en tid senare kom det fram att han som allergiläkare inte hade rätt att skriva ut remiss till dietist - suck. Tillbaka till vårdcentralen för ett nytt försök till den fördömda remissen, som ändå inte kom den här gången heller. Till slut ringde dietisten själv och jag fick äntligen mitt besök. Det blev något av en antiklimax. Hon sade att det gör inget om jag äter socker, det behöver heller inte vara råsocker, det går lika bra med vanligt, vitt "fulsocker". Och gärna snabbris och majschips. Man kan nog säga attt vadsomhelst gick bra. Om jag hade varit Cornelis Vreeswijk hade jag nog skrivit en visa om alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar