När jag flyttade till HSB på 80-talet fanns alltid en skylt i tvättstugan om att ta hänsyn till allergiker, dvs att inte använda parfymerade tvätt- och sköljmedel. När jag föreslog att vicevärden skulle sätta upp en sådan idag (och gärna tillägga "kemikalieintolerans" också, eftersom det är vanligt förekommande idag, och inte är en allergi utan en reaktion mot de toxiska kemikalierna i t ex parfymerade tvätt- och sköljmedel) togs saken upp med styrelsen i bostadsrättsföreningen, men man kom fram till att jag borde flytta om jag var allergisk. Hon påstod att Allmännyttans bostäder skulle vara bättre i det avseendet. Men när jag strax före jul skulle hälsa på en släkting som bor i en sådan lägenhet, höll jag på att storkna av giftstank när jag öppnade ytterdörren. Det var städerskan som svabbade trapphuset med ett starkt parfymerat rengöringsmedel. När jag sedan skulle besöka en vän i ett annat bostadsområde som också hör till Allmännyttan, använde någon av de boende där så otäck parfym att jag fick kasta vantarna sen jag tagit i trappräcken och dörrhandtag. Den sura giftstanken gick inte att tvätta bort.
I huset där jag bor hade någon skrivit "rökning förbjuden" med blyerts i gammaldags sirliga bokstäver på en lapp i hissen. När vaktmästaren fick se detta blev han galen och började skrika: "vad är det för IDIOTER som skrivit rökning förbjuden". Nästan som rökning vore en helig ko. Ännu ett symtom på den drastiskt sjunkande miljömedvetenheten.
(Jag skulle kunna säga med den danska författarinnan Suzanne Brögger: "Jag har sett den gamla världen försvinna - var är mina örhängen?" Undertitel till hennes senaste bok "Brev till prinsen av Mogadonien". Fast det sista gäller inte mig; jag har låtit hålen i öronen växa igen - det lär inte vara bra för allergiker att ha hål i öronen som ju är fulla av akupressur-punkter.)
Henning Mankell hade visserligen redan tidigare börjat skriva "det har blivit kallt i Sverige", men själv upptäckte jag inte den järnridån på allvar förrän hösten 1992 när jag slog mig ned med en kopp kaffe och fick se Carl Bildts ansikte i TV-rutan. Han sade, om man ska översätta det till vardagsspråk, att nu är inte sjuka eller svaga välkomna i samhället längre - man måste vara frisk och stark eller rik om man vill vara med.
Det kanske låter som jag var hundra år (bara halvvägs på väg), men jag har varit med om den tid när människan sattes i centrum, hälsa och miljö men även sådana saker som kultur var viktiga. Sakta men säkert har de värdena underminerats och det som ansågs dåligt har blivit normalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar