Det finns ett hysch-hysch kring funktionshindret överkänslighet mot parfymerade produkter, ungefär som om parfym vore en helig ko. Precis som i "Kejsarens nya kläder", H C Andersens saga, där barnet tystades ner när det genomskådade masshypnosen, tystas man gärna ner om man talar om sanningen, dvs att man blir sjuk av parfymer och/eller dålig miljö.
En nedsatt funktion blir till ett handikapp endast om samhället ställer hinder i vägen. Och samhället ställer gärna hinder i vägen när det gäller oss. Till exempel får man inte göra arbetsuppgifter hemifrån i Fas3, eller Sysselsättningsfasen som den bytte namn till efter kritik. Tyvärr är innehållet detsamma även om namnet kanske låter mer upplyftande. Jag skulle enligt min arbetsledare vid den förra platsen gärna ha fått jobba hemifrån med diverse skrivuppgifter, men det förbjuder Arbetsförmedlingens regler. Lite konstigt eftersom de enda jobb jag numera söker är sådana som kan skötas hemifrån. Men om man blir sjuk av andras parfym och allmänt sunkig miljö har man inte i AF:s register att göra, då borde man sluta söka jobb tyckte min handläggare.
Inte ens etablerade institutioner som forskningen och Astma och Allergiförbundet kan slå näven i bordet så det ger eko offentligt, även om det förstås arbetas mycket för saken i det fördolda. Tyvärr får man känslan av "klubb för inbördes beundran", för vilka går egentligen på Allergistämmor och kongresser om inte redan invigda? Hälso- och socialministern Göran Hägglund lär enligt uppgift pliktskyldigast ha stuckit in näsan på Astma och Allergistämman i november 2012, men inte "haft tid" att stanna. Allt medan arbetsgivare och jobbkamrater flinar styggt, nöjda över sin rätt att förgifta vidare ute på arbetsplatserna.
En gång i tiden, förmodligen på 60-talet, marknadsförde Esso sin bensin med en bild av en Tiger och texten "En svensk tiger". Det där kunde ju tolkas dubbelt, för jag tror också att man i Sverige har gjort och fortfarande i högsta grad gör sig beröm av att man tiger stilla. Den svenska författaren Bodil Malmsten som bodde i Frankrike under ett antal år, skrev att i Frankrike kunde bönderna protestera genom att dumpa ett lass gödsel utanför parlamentet, och att folk för övrigt sade ifrån. Därför har de också fått behålla t ex posten och en fungerande sjukvård till skillnad från oss. Här i Sverige härskar en skrämmande och underdånig tystnad. Ungefär så att när någon kliver upp några decimeter på ett podium och säger: "nu blir det så här" så säger folket ja och amen. Inom folkrörelsen, som tog sats i början av förra seklet, menade man att det finns ett gemensamt kulturarv liksom rättigheter i samhället som endast har varit förbehållet överklassen. Ett krav var nu att alla skulle få tillgång till detta kulturarv och större jämlikhet för övrigt. Men i slutet av samma sekel började allt vad man uppnått att rustas ned igen. Eldsjälar inom folkbildningsrörelsen som Oscar "skägget" Olsson och Rickard Sandler skulle vända sig i graven om de visste. Den senare var förresten statsminister en period, under 1925-26.
Vår nuvarande statsminister Reinfeldt skrev i yngre år boken "Det sovande folket" som jag inte läst men där han enligt uppgift ska ha visat sin människosyn mer öppet. Men om den blir en best-seller kanske folket vaknar?
onsdag 10 april 2013
Parfym eller gräsklippning? Odysseus i den moderna världen.
Nu närmar sig snart "den sköna tid" när gräset blir grönt och björkarna slår ut (eller slår till....). Man känner sig som någon slags Odysseus på väg hem från Troja bara av att gå till bankomat och apotek. Enligt uttrycket "den som undgår Skylla faller i Charybdis". Med bakgrunden att gudarna hade enats om att bistå Odysseus på sin väg hem från Troja, men Poseidon som varit i Etiopien och festat, blev sur för att han inte hade fått var med och bestämma så han beslöt att ställa till en massa djävulskap för Odysseus.
Förra årets pärs tog sin början med ett träd som blommade alldeles bakom bankomaten, samt en starkt parfymerad dam som tog en evighet på sig där framme. Stapplade sedan med svår andnöd in på apoteket för att hämta ut lite Cortison. Där var det förstås också lång kö och ingen ledig plats att sitta. Någon vänlig själ erbjöd en sittplats, men det luktade starkt av parfym från några stolgrannar så jag avböjde och hoppades inte benen skulle vika sig. Sedan fortsätter det så (med gräsklippning i grannskapet som en av de största fasorna) ända tills frosten sätter in, någon gång i början av november. Innan dess kommer en mögelperiod (när gräset vissnat och det regnar mycket) som gör det svårt att andas som ett av många symtom..
Jag brukar ofta drömma motiv hämtade ur grekiska sagan inför våren, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är vår ur-historia. Odysseus är du och jag, hans öde och äventyr är våra i symbolisk form. I natt satte det igång, det blev riktigt otäckt först för det var visst Kerberos (färjkarlen Karons hund) som kom och morrade över mig där jag låg i en kistliknande utdragssoffa, sån där som Kronblom latar sig på sofflocket över. Släktingar satt vid ett kaffebord intill och jag tänkte "hjälp, ser de inte...". Men eftersom Kerberos faktiskt är en hyvens hund (han bara vaktar så att inte avdöda människor ska ta sig tillbaka över floden Styx) så han gjorde inget annat än kröp ned i utdragssoffan han också, och jag tvingades maka mig åt sidan eftersom han knuffade mig och var en hund som tog stor plats. Troligtvis Rottweiler med inslag av Grand Danois. Jag tror inte han ville att jag skulle stiga upp. Kanske för att jag idag tänkt ringa runt efter en ny arbetsplats (att ånyo bli förgiftad på). Försäkringskassa ringde igår och tyckte fortfarande att jag skulle oftare åka till akuten (införstått att utsätta mig mer för sånt jag inte tål). Det står för få gånger akutbesök i journalen verkade det som. Problemet är att akut- och ambulanspersonalen började blir sura förra säsongen och tyckte att de kunde väl inte åka där och ge mig syrgas, utan det där måste väl lösas på annat sätt. Sen är väl frågan också hur ofta är "oftare" enligt Försäkringskassa (det glömde jag fråga) och ett annan vinkel på saken är att den stressade akut-personalen tycker man är frisk även om man är halvt avsvimmad och blodtrycket uppe i 200. För Försäkringskassan är det ett problem om man gör det enda förnuftiga och undviker sådant man inte tål, och därmed besparar sjukvården onödiga utgifter. Och vilken arbetsplats vill frivilligt gå i parfym-karens de veckor det tar att avgifta sina kläder genom otaliga tvättar, att köpa nytt och parfymfritt när det gäller alla hygienprodukter från shampoo till deodorant samt sluta klippa gräset? Och köpa luftrenare till alla delar av arbetsplatsen eller skaffa mig eget rum, eget kök och toalett samt egen ingång som om man var någon slags drottning av Saba? För det är nämligen det som krävs om man ska kunna utföra ett arbete och inte tvingas åka till sjukhus, och ta ledigt i dagar för att sanera hår, hud och kläder som dragit åt sig av parfym och eventuellt mögellukt från gammalt hus eller för den delen nytt hus med kvardröjande emissioner från målarfärg och material. Och nästa vecka börjar ruljansen från början. Science fiction för dem som inte själva har samma sjukdom eller funktionshinder, men verklighet för miljontals människor i världen. Odysseus resa fortsätter!
Förra årets pärs tog sin början med ett träd som blommade alldeles bakom bankomaten, samt en starkt parfymerad dam som tog en evighet på sig där framme. Stapplade sedan med svår andnöd in på apoteket för att hämta ut lite Cortison. Där var det förstås också lång kö och ingen ledig plats att sitta. Någon vänlig själ erbjöd en sittplats, men det luktade starkt av parfym från några stolgrannar så jag avböjde och hoppades inte benen skulle vika sig. Sedan fortsätter det så (med gräsklippning i grannskapet som en av de största fasorna) ända tills frosten sätter in, någon gång i början av november. Innan dess kommer en mögelperiod (när gräset vissnat och det regnar mycket) som gör det svårt att andas som ett av många symtom..
Jag brukar ofta drömma motiv hämtade ur grekiska sagan inför våren, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är vår ur-historia. Odysseus är du och jag, hans öde och äventyr är våra i symbolisk form. I natt satte det igång, det blev riktigt otäckt först för det var visst Kerberos (färjkarlen Karons hund) som kom och morrade över mig där jag låg i en kistliknande utdragssoffa, sån där som Kronblom latar sig på sofflocket över. Släktingar satt vid ett kaffebord intill och jag tänkte "hjälp, ser de inte...". Men eftersom Kerberos faktiskt är en hyvens hund (han bara vaktar så att inte avdöda människor ska ta sig tillbaka över floden Styx) så han gjorde inget annat än kröp ned i utdragssoffan han också, och jag tvingades maka mig åt sidan eftersom han knuffade mig och var en hund som tog stor plats. Troligtvis Rottweiler med inslag av Grand Danois. Jag tror inte han ville att jag skulle stiga upp. Kanske för att jag idag tänkt ringa runt efter en ny arbetsplats (att ånyo bli förgiftad på). Försäkringskassa ringde igår och tyckte fortfarande att jag skulle oftare åka till akuten (införstått att utsätta mig mer för sånt jag inte tål). Det står för få gånger akutbesök i journalen verkade det som. Problemet är att akut- och ambulanspersonalen började blir sura förra säsongen och tyckte att de kunde väl inte åka där och ge mig syrgas, utan det där måste väl lösas på annat sätt. Sen är väl frågan också hur ofta är "oftare" enligt Försäkringskassa (det glömde jag fråga) och ett annan vinkel på saken är att den stressade akut-personalen tycker man är frisk även om man är halvt avsvimmad och blodtrycket uppe i 200. För Försäkringskassan är det ett problem om man gör det enda förnuftiga och undviker sådant man inte tål, och därmed besparar sjukvården onödiga utgifter. Och vilken arbetsplats vill frivilligt gå i parfym-karens de veckor det tar att avgifta sina kläder genom otaliga tvättar, att köpa nytt och parfymfritt när det gäller alla hygienprodukter från shampoo till deodorant samt sluta klippa gräset? Och köpa luftrenare till alla delar av arbetsplatsen eller skaffa mig eget rum, eget kök och toalett samt egen ingång som om man var någon slags drottning av Saba? För det är nämligen det som krävs om man ska kunna utföra ett arbete och inte tvingas åka till sjukhus, och ta ledigt i dagar för att sanera hår, hud och kläder som dragit åt sig av parfym och eventuellt mögellukt från gammalt hus eller för den delen nytt hus med kvardröjande emissioner från målarfärg och material. Och nästa vecka börjar ruljansen från början. Science fiction för dem som inte själva har samma sjukdom eller funktionshinder, men verklighet för miljontals människor i världen. Odysseus resa fortsätter!
lördag 6 april 2013
Civilisationens nedförsbacke
Håller på att läsa en intressant bok av David Jonstad (chefredaktör på Klimatmagasinet Effekt). Den kom ut redan förra året men upptäckte den först nu. Boken heter "Kollaps. Livet vid civilisationens slut". Han skriver mycket om energi, ekonomi och ekologi.
För att samhällen ska gå runt krävs ett energiöverskott. Jägare och samlare i Kalahariöknen har för varje mängd energi de lagt ner på att skaffa mat fått tillbaka tio gånger mer. I motsats till den industriella versionen av matproduktion där för varje kalori mat som produceras det går åt tio kalorier i form av energi. Om man tar bara sådant som kostnaden att raffinera olja, transportera den och underhålla infrastrukturen som oljan kräver.
Han menar också att industrialiseringen inte ledde till en mer effektiv användning av naturresurserna utan att de som hade pengar helt enkelt lade beslag på andras resurser och arbetstid. Tidskrävande arbeten (som att sy kläder) och sådant som är resurskrävande (t ex etanol) plus miljöskadligt (uranbrytning) förpassas till fattigare länder, och när produkterna är konsumerade i de rika länderna fraktas det miljöfarliga avfallet tillbaka.
Han jämför vår moderna civilisation med tidigare civilisationer som gått under, t ex det Romerska imperiet och Maya-riket. Mot slutet av romerska tiden hade det stora och tungrodda riket sugit ut naturresurserna i form av såväl skogen och jorden som bondebefolkningen (genom omänskliga skatter som gick till de rika). Även hos Maya-folket hade man avverkat skogen till förmån för ett intensivt odlande som lakade ur marken. Han jämför detta med vår tid där vi börjar närma oss slutet för den lättåtkomliga formen av fossilt bränsle.
Romerska riket gick långsamt under, det tog flera sekel för människorna att vänja sig vid nedgången och man tänkte nog knappast på att det var en undergång överhuvudtaget. För Maya-riket däremot blev kollapsen mer plötslig, dess befolkning minskade drastiskt med 90-95 % efter år 800.
Sovjetunionen var ett annat imperium som kollapsade, och drog med sig länder som varit beroende av handel med unionen. För Nordkorea innebar det svältkatastrof, men Kuba lyckades relativt smidigt lägga om industrijordbruket till ett småskaligt, ekologiskt jordbruk.
David Jonstad menar att en samhällskollaps inte behöver innebära att allt blir nattsvart. Efter Sovjet-imperiets kollaps skrev författaren Dmitry Orlov att det luktade bättre och smogen var borta. "De flesta fabrikerna hade stängt, det var knappt någon trafik och den friska luften luktade underbart!"
Sådana kriser brukar innebära att människor återgår till självhushållning. Det kan skapa svält, men också solidaritet. Man överlever genom att samarbeta med vänner och grannar. Någon fiskar, en annan har en köksodling, en tredje kan sy och laga kläder. En intressant notering i Jonstads bok är att dödstalen (däribland självmord) efter Sovjets kollaps var störst bland dem som hade en inkomst över genomsnittet.
Men han skriver också om klimathotet som svårare än vad världens ledare vågar höra om. Det rör sig snarare om 4 än 2 graders temperaturhöjning som man hittills räknat med. Det finns bra klimatforskare som John Schellnhuber (Team Rockstrom), som varnade på klimatmötet i Köpenhamn 2009, som tyvärr slutade med att världens ledare sjabblade bort möjligheten att åtminstone försöka bromsa utsläppen. Dessförinnan besökte han Washington för att informera presidentens administration om läget för planeten. När han förklarade att USA skulle behöva fasa ut samtliga sina koldioxidutsläpp till år 2019 togs det som ett dåligt skämt.
Men det är knappast läge att vara positiv när det gäller klimat och energifrågan. Så kallade gröna tillväxt-entusiaster (bland dem Reinfeldt i Sverige) tror vi kan behålla både standard och fortsätt tillväxt genom att gå över till "grön energi". Jonstad skriver att något sådant inte är möjligt. Även om man använde all jordbruksmark som finns till etanolgröda skulle det inte räcka för att behålla en standard tillnärmelsevis den vi har idag.
En annan intressant författare, Barbara Ehrenbach, skrev i sin bok "Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" att en positiv attityd utan täckning riskerar att leda till dumhet, och kan rentav vara livsfarlig om den orsakar att man inte ser faran i tid.
För att samhällen ska gå runt krävs ett energiöverskott. Jägare och samlare i Kalahariöknen har för varje mängd energi de lagt ner på att skaffa mat fått tillbaka tio gånger mer. I motsats till den industriella versionen av matproduktion där för varje kalori mat som produceras det går åt tio kalorier i form av energi. Om man tar bara sådant som kostnaden att raffinera olja, transportera den och underhålla infrastrukturen som oljan kräver.
Han menar också att industrialiseringen inte ledde till en mer effektiv användning av naturresurserna utan att de som hade pengar helt enkelt lade beslag på andras resurser och arbetstid. Tidskrävande arbeten (som att sy kläder) och sådant som är resurskrävande (t ex etanol) plus miljöskadligt (uranbrytning) förpassas till fattigare länder, och när produkterna är konsumerade i de rika länderna fraktas det miljöfarliga avfallet tillbaka.
Han jämför vår moderna civilisation med tidigare civilisationer som gått under, t ex det Romerska imperiet och Maya-riket. Mot slutet av romerska tiden hade det stora och tungrodda riket sugit ut naturresurserna i form av såväl skogen och jorden som bondebefolkningen (genom omänskliga skatter som gick till de rika). Även hos Maya-folket hade man avverkat skogen till förmån för ett intensivt odlande som lakade ur marken. Han jämför detta med vår tid där vi börjar närma oss slutet för den lättåtkomliga formen av fossilt bränsle.
Romerska riket gick långsamt under, det tog flera sekel för människorna att vänja sig vid nedgången och man tänkte nog knappast på att det var en undergång överhuvudtaget. För Maya-riket däremot blev kollapsen mer plötslig, dess befolkning minskade drastiskt med 90-95 % efter år 800.
Sovjetunionen var ett annat imperium som kollapsade, och drog med sig länder som varit beroende av handel med unionen. För Nordkorea innebar det svältkatastrof, men Kuba lyckades relativt smidigt lägga om industrijordbruket till ett småskaligt, ekologiskt jordbruk.
David Jonstad menar att en samhällskollaps inte behöver innebära att allt blir nattsvart. Efter Sovjet-imperiets kollaps skrev författaren Dmitry Orlov att det luktade bättre och smogen var borta. "De flesta fabrikerna hade stängt, det var knappt någon trafik och den friska luften luktade underbart!"
Sådana kriser brukar innebära att människor återgår till självhushållning. Det kan skapa svält, men också solidaritet. Man överlever genom att samarbeta med vänner och grannar. Någon fiskar, en annan har en köksodling, en tredje kan sy och laga kläder. En intressant notering i Jonstads bok är att dödstalen (däribland självmord) efter Sovjets kollaps var störst bland dem som hade en inkomst över genomsnittet.
Men han skriver också om klimathotet som svårare än vad världens ledare vågar höra om. Det rör sig snarare om 4 än 2 graders temperaturhöjning som man hittills räknat med. Det finns bra klimatforskare som John Schellnhuber (Team Rockstrom), som varnade på klimatmötet i Köpenhamn 2009, som tyvärr slutade med att världens ledare sjabblade bort möjligheten att åtminstone försöka bromsa utsläppen. Dessförinnan besökte han Washington för att informera presidentens administration om läget för planeten. När han förklarade att USA skulle behöva fasa ut samtliga sina koldioxidutsläpp till år 2019 togs det som ett dåligt skämt.
Men det är knappast läge att vara positiv när det gäller klimat och energifrågan. Så kallade gröna tillväxt-entusiaster (bland dem Reinfeldt i Sverige) tror vi kan behålla både standard och fortsätt tillväxt genom att gå över till "grön energi". Jonstad skriver att något sådant inte är möjligt. Även om man använde all jordbruksmark som finns till etanolgröda skulle det inte räcka för att behålla en standard tillnärmelsevis den vi har idag.
En annan intressant författare, Barbara Ehrenbach, skrev i sin bok "Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" att en positiv attityd utan täckning riskerar att leda till dumhet, och kan rentav vara livsfarlig om den orsakar att man inte ser faran i tid.
Rensa upp i träsket
Om kemikalieöverkänsligheten mot t ex parfymer blir allvarlig, är det vanligt att man tvingas omvärdera sin omgivning. Personer man hade högre tankar om kan bete sig som idioter och ta sig friheten att ställa diagnoser tagna rätt ur luften - "det är bara inbillning". Eller ändå tycka det är OK att fortsätta gödsla den gemensamma luften med stinkande parfym-molekyler. Jag tror inte de skulle få för sig att välta folk ur rullstolar, men att hindra från att kunna andas går bra, trots att andning är en förutsättning för överhuvudtaget alla andra aktiviteter.
Personer som själva blivit förtidspensionerade av t ex fibromyalgi eller kroniskt trötthetssyndrom kan kläcka ur sig saker som "du får väl stå ut ändå" apropå parfym, trots att deras funktionshinder hör hemma under samma "paraply" som kemikalieöverkänslighet, TILT (Toxicant Induce Loss of Tolerance),enligt forskaren Claudia S Miller. Hon menar att de här funktionshindren har samma grundorsak. Som hörs av namnet skulle orsaken vara en förgiftning, en långsamt pågående eller också en snabb, större exponering.
I Norge är det jämställt med att vara rullstolsburen när det gäller diskriminering, eftersom man är hindrad från tillträde till många miljöer. I Sverige finns ingen lag om tillgänglighet för funktionshindrade. Ett sätt att ändå försöka rensa upp i träsket av ignorans kan vara en anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen).
Man kan inte anmäla enskilda personer, det är egentligen bara arbetsplatser eller högskolor som omfattas av diskrimineringslagen när det gäller tillgänglighet. Men efter att jag anmälde sjukvården i länet, har man satt upp en skylt om parfymfritt på vårdcentralen, och det var faktiskt lite bättre inomhusluft än sist.
Poängen med att anmäla till DO är att den anmälda platsen får veta det och inser att något är fel, även om inte DO får driva ärendet vidare. Om platsen har nonchalerat saken förut kan anmälan göra intryck. Och våra anmälningar är redskap för DO i deras fortsatta arbete till stöd för det lagförslag som faktiskt finns - att tillgänglighet också ska gälla vid funktionshinder.
Personer som själva blivit förtidspensionerade av t ex fibromyalgi eller kroniskt trötthetssyndrom kan kläcka ur sig saker som "du får väl stå ut ändå" apropå parfym, trots att deras funktionshinder hör hemma under samma "paraply" som kemikalieöverkänslighet, TILT (Toxicant Induce Loss of Tolerance),enligt forskaren Claudia S Miller. Hon menar att de här funktionshindren har samma grundorsak. Som hörs av namnet skulle orsaken vara en förgiftning, en långsamt pågående eller också en snabb, större exponering.
I Norge är det jämställt med att vara rullstolsburen när det gäller diskriminering, eftersom man är hindrad från tillträde till många miljöer. I Sverige finns ingen lag om tillgänglighet för funktionshindrade. Ett sätt att ändå försöka rensa upp i träsket av ignorans kan vara en anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen).
Man kan inte anmäla enskilda personer, det är egentligen bara arbetsplatser eller högskolor som omfattas av diskrimineringslagen när det gäller tillgänglighet. Men efter att jag anmälde sjukvården i länet, har man satt upp en skylt om parfymfritt på vårdcentralen, och det var faktiskt lite bättre inomhusluft än sist.
Poängen med att anmäla till DO är att den anmälda platsen får veta det och inser att något är fel, även om inte DO får driva ärendet vidare. Om platsen har nonchalerat saken förut kan anmälan göra intryck. Och våra anmälningar är redskap för DO i deras fortsatta arbete till stöd för det lagförslag som faktiskt finns - att tillgänglighet också ska gälla vid funktionshinder.
torsdag 4 april 2013
Tandläkarskräck av olika orsaker
Årets kallelse till undersökning hos folktandvården. Tandläkarskräck kan se olika ut. De flesta är nog rädda att det ska göra ont, inte så få är också rädda för fakturan. Men jag ringer numera och tackar nej till alla kallelser (går bara i nödfall om jag t e x tappar en plomb). Detta efter ett skräckbesök i början av förra året då jag blev parfymförgiftad, inte bara av tandläkarstolen (de kör ju inte med pappersöverdrag som på sjukhuset), utan alla kläder såsom jacka, mössa, halsduk och vantar som blev marinerade av billig, syntetisk parfym i kapprummet. Tog resten av dagen att tvätta och sanera hår, hud och kläder. Personalen själva sade att de led av lukten, man kan tänka sig vilken huvudvärk de måste ha på kvällarna. Kan man lita på att folk är fullt tillräkneliga i sitt yrkesutövande när de är drogade av gifterna från klienters/kunders parfymer, deodoranter, rakvatten, sköljmedel, hårvårdsprodukter osv? Själv är jag också rädd att av ren omtöckning tillåta att man penslar med fluor. Sedan den sommar MCS (Multiple Chemical Sensitivity) eller svår kemikalieöverkänslighet bröt ut hos mig, tål jag inte längre fluor - förmodligen av den anledningen att min sköldkörtel inte fungerar optimalt, och fluor slår ut jod i sköldkörteln.
Men om parfym vore farligt skulle det väl inte få säljas, kanske någon menar. Fel. (Allting går att sälja med mördande reklam.) 95 % av kemikalierna i parfymen kommer från petroleum, bensen och aldehyder som i tester visats ge upphov till cancer, missbildningar hos foster, skador på centrala nervsystemet m m. Reaktionen på dessa kemikalier är inte allergi, utan FÖRGIFTNING - även bestående sådan. Dagens parfymerade produkter brukar innehålla syntetiska mysker, en giftig mix av kemikalier med särskilt klibbiga molekyler avsedda att stanna kvar länge - de kan inte tvättas bort. Men de fastnar inte bara i dina kläder och möbler utan också i lungorna, hjärnan och övriga organ.
Så många säger att de lider inte av kemikalier, men de lider ofta av huvudvärk, nästäppa, svårighet att koncentrera sig och inlärningssvårigheter, sömnproblem och så vidare i all oändlighet. Det finns människor som många år senare av en tillfällighet plötsligt insett att det är parfymen som döljer sig i någon av deras produkter som är orsaken, och blivit friskare när de gjort sig av med den eller rättare sagt dem för det brukar vara många.
Fast sedan, om man trotsar parfymbarriären hos folktandvården återstår problemet vad ska man laga en trasig tand med idag? Amalgam verkar ute efter alla kvicksilverförgiftningar, men är det mycket bättre med Bisfenol - förgiftning från plasterna? Tillfälliga keramiska fyllningar kanske är en lösning i väntan på att någon ska uppfinna ett ofarligare material. Eller som MCS-Sweden uttryckte det någonstans på sin sida (dock i ett annat ämne än just det här): "...i väntan på att forskningen ska komma ikapp verkligheten."
Men om parfym vore farligt skulle det väl inte få säljas, kanske någon menar. Fel. (Allting går att sälja med mördande reklam.) 95 % av kemikalierna i parfymen kommer från petroleum, bensen och aldehyder som i tester visats ge upphov till cancer, missbildningar hos foster, skador på centrala nervsystemet m m. Reaktionen på dessa kemikalier är inte allergi, utan FÖRGIFTNING - även bestående sådan. Dagens parfymerade produkter brukar innehålla syntetiska mysker, en giftig mix av kemikalier med särskilt klibbiga molekyler avsedda att stanna kvar länge - de kan inte tvättas bort. Men de fastnar inte bara i dina kläder och möbler utan också i lungorna, hjärnan och övriga organ.
Så många säger att de lider inte av kemikalier, men de lider ofta av huvudvärk, nästäppa, svårighet att koncentrera sig och inlärningssvårigheter, sömnproblem och så vidare i all oändlighet. Det finns människor som många år senare av en tillfällighet plötsligt insett att det är parfymen som döljer sig i någon av deras produkter som är orsaken, och blivit friskare när de gjort sig av med den eller rättare sagt dem för det brukar vara många.
Fast sedan, om man trotsar parfymbarriären hos folktandvården återstår problemet vad ska man laga en trasig tand med idag? Amalgam verkar ute efter alla kvicksilverförgiftningar, men är det mycket bättre med Bisfenol - förgiftning från plasterna? Tillfälliga keramiska fyllningar kanske är en lösning i väntan på att någon ska uppfinna ett ofarligare material. Eller som MCS-Sweden uttryckte det någonstans på sin sida (dock i ett annat ämne än just det här): "...i väntan på att forskningen ska komma ikapp verkligheten."
onsdag 3 april 2013
Vår tids bödel?
Brith Aspenlind säger i videon "Kan det bli värre" på Youtube, att Försäkringskassan genom sitt beteende idag skapar nya sjukdomar. Handläggare som saknar medicinsk kompetens att bedöma läkarintyg avgör de sjukas öde. Hon ställde också Reinfeldt till svars (i en annan inspelning, finns också på Youtube) om det här, men han vägrade eller vågade inte (?) svara på någon av hennes frågor.
Man kan fråga sig vad Försäkringskassans uppgift idag egentligen är, när de trixar och vänder på allt för att slippa sjukskriva i fall där det uppenbart är enda utvägen just då. Jag har till och med varit med om att handläggare hittat på att jag tackat nej till möte mellan läkare och FK, vilket inte är möjligt eftersom jag aldrig ens erbjudits ett sådant möte.
Trots att jag har både läkarintyg och rekommendationer från allergikonsulent att jag inte kan vistas i miljöer med t ex parfym eller målarfärg, blev jag placerad hos AME med 30 parfymerade personer samt dålig ventilation med målning och slipning som arbetsuppgift. När jag berättade att jag blev sjuk redan efter 10 minuter, uppmanade handläggaren från Försäkringskassan att jag skulle pröva mer tills jag blev ännu sjukare och uppsöka sjukhuset för att få antecknat i journalerna "som bevis". Är det försvarligt att missbruka ambulans och sjukvård på det sättet? Eller att riskera liv och hälsa, i vilket fall en förlängd sjukdomsperiod, när man dessutom inte har rätt till stöd från samhället t ex i form av LSS? Hoppas man på det sättet bli av med en till i statistiken?
För inte så jättemånga år sedan var det viktigt med hälsa och rehabilitering, men idag är det viktigare med utslagning. Allergikonsulent föreslog att jag skulle få göra arbetsuppgifter hemifrån, men Arbetsförmedlingens regler förbjuder det - ännu ett tecken på att man vill bli av med människor som av hälsoskäl inte klarar att ställa upp på vad om helst. Sittande regering verkar vilja (och håller redan på) vrida tiden tillbaka till innan folkrörelsens tid.
Man kan fråga sig vad Försäkringskassans uppgift idag egentligen är, när de trixar och vänder på allt för att slippa sjukskriva i fall där det uppenbart är enda utvägen just då. Jag har till och med varit med om att handläggare hittat på att jag tackat nej till möte mellan läkare och FK, vilket inte är möjligt eftersom jag aldrig ens erbjudits ett sådant möte.
Trots att jag har både läkarintyg och rekommendationer från allergikonsulent att jag inte kan vistas i miljöer med t ex parfym eller målarfärg, blev jag placerad hos AME med 30 parfymerade personer samt dålig ventilation med målning och slipning som arbetsuppgift. När jag berättade att jag blev sjuk redan efter 10 minuter, uppmanade handläggaren från Försäkringskassan att jag skulle pröva mer tills jag blev ännu sjukare och uppsöka sjukhuset för att få antecknat i journalerna "som bevis". Är det försvarligt att missbruka ambulans och sjukvård på det sättet? Eller att riskera liv och hälsa, i vilket fall en förlängd sjukdomsperiod, när man dessutom inte har rätt till stöd från samhället t ex i form av LSS? Hoppas man på det sättet bli av med en till i statistiken?
För inte så jättemånga år sedan var det viktigt med hälsa och rehabilitering, men idag är det viktigare med utslagning. Allergikonsulent föreslog att jag skulle få göra arbetsuppgifter hemifrån, men Arbetsförmedlingens regler förbjuder det - ännu ett tecken på att man vill bli av med människor som av hälsoskäl inte klarar att ställa upp på vad om helst. Sittande regering verkar vilja (och håller redan på) vrida tiden tillbaka till innan folkrörelsens tid.
onsdag 27 mars 2013
Sjukvård eller sjuk vård?
Allergiforskning är inte på modet. Luften har gått ur allergifrågan enligt Astma- och Allergiförbundets tidning. Finansiärerna sviker och forskarna väljer andra, hetare forskningsområden. Inte så konstigt eftersom näringslivet står för en stor del av pengarna till forskning och utveckling i Sverige. (Affärsprincipen bygger ju som bekant på en "rovdjursmentalitet".) År 2010 uppgick näringslivets samlade FoU-satsningar i Sverige till 77,8 miljarder kronor enligt tidningen Allergia. Hur stor eller liten del av dessa pengar som gick till astma- och allergi forskningen vet jag inte, och anslagen ska höjas med 4 miljarder fram till år 2016 men inte ett enda ord nämns där om astma och allergi enligt samma tidning.
Detta samtidigt som allt fler barn och ungdomar blir sjuka av miljön i mögelskolor, som verkar vara standard idag. Beror det på billiga material från funkis-byggandets glada dagar att så många byggnader drabbas av fuktskador (med åtföljande giftiga emissioner)? Några tillförlitliga tester av överkänslighet mot kemikalier och mögel har inte utvecklats. Den mänskliga näsan och den mänskliga kroppen är den bästa detektorn.
Hörde talas om capsaicin-testet (capsaicin = extrakt av spansk peppar, också kallad chilipeppar) för ett par år sedan, och frågade min allergi-doktor om vad det var för något. Han verkade inte intresserad av saken, utan sade att Försäkringskassan ändå inte bryr sig om den diagnosen. Men i år fick jag, helt ut ur det blå, en kallelse till capsaicin-test utan att det ens diskuterats med mig först. Eftersom jag ju fått veta att man inte har någon nytta av testen och dessutom har svårt att vara utan allergimedicin en vecka innan som man ska, tackade jag nej. Efter det blev jag "persona non grata" där, och man sade sig inte kunna hjälpa mig mer eftersom jag inte gjorde testen. Likaså uttalade min handläggare vid FK att det var svårt att bedöma mitt fall när jag inte gjort testen. De verkade nästan som de passade på att dra alla växlar de kunde på det här för att slippa vidare ansvar. Men de personer jag känner till som fått diagnosen SHR genom capsacin-test säger att det inte varit till någon nytta för dem. Tvärtom har några fått värre besvär från luftvägarna efteråt, och det har inte gett rätt till någon form av rehabilitering eller fortsatt sjukskrivning från FK.
Jag blev alltså "avslutad" hos allergidoktor och vidareskickad till vårdcentralen där jag skulle gå i fortsättningen för vidare utredningar. Men där vägrade man befatta sig med allergi och kemikalieöverkänslighet. När jag frågade om man kunde få remiss till så kallat mastcellsprov (som jag hört kan visa på förändringar hos kemikalieöverkänsliga) som "bevis", fick läkaren, som ropat "va" hela tiden när jag försökte förklara mitt ärende, snudd på panik och sprang in till en kollega för rådgivning. Han kom tillbaka, viftade med händerna och ropade "nej, nej". Han menade att jag skulle tillbaka till den allergidoktor som skickat mig till vårdcentralen. Men det var bara vad man kunde vänta sig. Vårdcentralen har alltid varit ett skumt ställe, har aldrig fungerat för mig i alla fall (höll på att bli utkastad därifrån av en läkare redan som 6 månaders baby för att jag var "jobbig") Man kunde nästan tro den var byggd ovanpå en bortglömd kyrkogård precis som i "Poltergeist". Men på senare tid har jag börjat misstänka mögel istället. Mögeltoxiner kan bland mycket annat påverka den kognitiva förmågan, så att ett logiskt tänkande inte fungerar. Jag har sett det förut, exempelvis bråk och onödiga konflikter mellan annars trevliga och intelligenta människor i mögelmiljöer.
En liknande cirkus blev det med remiss till dietist som jag blivit lovad av
allergiläkaren pga födoämnesallergier. Jag väntade länge men hann nästan glömma bort alltihop, när man ringde och talade om att nu skulle det skickas remiss. Men inget hände, så jag beslöt att försöka med en egen-remiss. Men dietisten hörde av sig och sade tyvärr gällde inte egen-remiss hos henne. "Ring till allmänläkare för en remiss". Men när jag försökte det, sade man hos vårdcentralen att det var min allergiläkare som skulle göra detta. Jaha, jag blev för tredje gången lovad dietist-remiss hos allergidoktorn. Men vid ett besök där en tid senare kom det fram att han som allergiläkare inte hade rätt att skriva ut remiss till dietist - suck. Tillbaka till vårdcentralen för ett nytt försök till den fördömda remissen, som ändå inte kom den här gången heller. Till slut ringde dietisten själv och jag fick äntligen mitt besök. Det blev något av en antiklimax. Hon sade att det gör inget om jag äter socker, det behöver heller inte vara råsocker, det går lika bra med vanligt, vitt "fulsocker". Och gärna snabbris och majschips. Man kan nog säga attt vadsomhelst gick bra. Om jag hade varit Cornelis Vreeswijk hade jag nog skrivit en visa om alltihop.
Detta samtidigt som allt fler barn och ungdomar blir sjuka av miljön i mögelskolor, som verkar vara standard idag. Beror det på billiga material från funkis-byggandets glada dagar att så många byggnader drabbas av fuktskador (med åtföljande giftiga emissioner)? Några tillförlitliga tester av överkänslighet mot kemikalier och mögel har inte utvecklats. Den mänskliga näsan och den mänskliga kroppen är den bästa detektorn.
Hörde talas om capsaicin-testet (capsaicin = extrakt av spansk peppar, också kallad chilipeppar) för ett par år sedan, och frågade min allergi-doktor om vad det var för något. Han verkade inte intresserad av saken, utan sade att Försäkringskassan ändå inte bryr sig om den diagnosen. Men i år fick jag, helt ut ur det blå, en kallelse till capsaicin-test utan att det ens diskuterats med mig först. Eftersom jag ju fått veta att man inte har någon nytta av testen och dessutom har svårt att vara utan allergimedicin en vecka innan som man ska, tackade jag nej. Efter det blev jag "persona non grata" där, och man sade sig inte kunna hjälpa mig mer eftersom jag inte gjorde testen. Likaså uttalade min handläggare vid FK att det var svårt att bedöma mitt fall när jag inte gjort testen. De verkade nästan som de passade på att dra alla växlar de kunde på det här för att slippa vidare ansvar. Men de personer jag känner till som fått diagnosen SHR genom capsacin-test säger att det inte varit till någon nytta för dem. Tvärtom har några fått värre besvär från luftvägarna efteråt, och det har inte gett rätt till någon form av rehabilitering eller fortsatt sjukskrivning från FK.
Jag blev alltså "avslutad" hos allergidoktor och vidareskickad till vårdcentralen där jag skulle gå i fortsättningen för vidare utredningar. Men där vägrade man befatta sig med allergi och kemikalieöverkänslighet. När jag frågade om man kunde få remiss till så kallat mastcellsprov (som jag hört kan visa på förändringar hos kemikalieöverkänsliga) som "bevis", fick läkaren, som ropat "va" hela tiden när jag försökte förklara mitt ärende, snudd på panik och sprang in till en kollega för rådgivning. Han kom tillbaka, viftade med händerna och ropade "nej, nej". Han menade att jag skulle tillbaka till den allergidoktor som skickat mig till vårdcentralen. Men det var bara vad man kunde vänta sig. Vårdcentralen har alltid varit ett skumt ställe, har aldrig fungerat för mig i alla fall (höll på att bli utkastad därifrån av en läkare redan som 6 månaders baby för att jag var "jobbig") Man kunde nästan tro den var byggd ovanpå en bortglömd kyrkogård precis som i "Poltergeist". Men på senare tid har jag börjat misstänka mögel istället. Mögeltoxiner kan bland mycket annat påverka den kognitiva förmågan, så att ett logiskt tänkande inte fungerar. Jag har sett det förut, exempelvis bråk och onödiga konflikter mellan annars trevliga och intelligenta människor i mögelmiljöer.
En liknande cirkus blev det med remiss till dietist som jag blivit lovad av
allergiläkaren pga födoämnesallergier. Jag väntade länge men hann nästan glömma bort alltihop, när man ringde och talade om att nu skulle det skickas remiss. Men inget hände, så jag beslöt att försöka med en egen-remiss. Men dietisten hörde av sig och sade tyvärr gällde inte egen-remiss hos henne. "Ring till allmänläkare för en remiss". Men när jag försökte det, sade man hos vårdcentralen att det var min allergiläkare som skulle göra detta. Jaha, jag blev för tredje gången lovad dietist-remiss hos allergidoktorn. Men vid ett besök där en tid senare kom det fram att han som allergiläkare inte hade rätt att skriva ut remiss till dietist - suck. Tillbaka till vårdcentralen för ett nytt försök till den fördömda remissen, som ändå inte kom den här gången heller. Till slut ringde dietisten själv och jag fick äntligen mitt besök. Det blev något av en antiklimax. Hon sade att det gör inget om jag äter socker, det behöver heller inte vara råsocker, det går lika bra med vanligt, vitt "fulsocker". Och gärna snabbris och majschips. Man kan nog säga attt vadsomhelst gick bra. Om jag hade varit Cornelis Vreeswijk hade jag nog skrivit en visa om alltihop.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)