Två boktips: Beckman och Ernaux

"Alla går vi mot Westminster Hall", så börjar Erik Beckmans bok Hertigens kartonger. Men det är inte drottning Elizabeths begravning han talar om, utan Winston Churchills, och där han jämför allas vårt liv med promenaden mot Westminster Hall. Han liknar också hertigen av Norfolks kartongliknande formationer av soldater i björnskinnsmössor med de formationer, nät eller "matrix" vi är fångade i. Enda chansen till frihet är det korta ögonblick under tiden soldaterna byter plats till en annan formation. "Ett ögonblick, det finns ett frihetens ögonblick, när en fisk byter vatten till ett annat, den ögonblickets tunga våg när akvariespannen töms men riktningen ännu är obestämd. Så samlas strömmen kring sin sprattlande fisk och en ny ordning inrättas. Alla går vi mot Westminster Hall", skriver han. Erik Beckman, värmländsk kultförfattare, bodde i Rämmen granne (så att säga) med Esaias Tegnér och Sigge Stark.) Hans berättarjag hinner mycket under sina dagar i London där han deltar som soldat i ovanstående färd mot Westminster Hall. På sin flykt undan "matrix"; hinner han supa sig redlös, skriva in sig på en anstalt och skriva ut sig igen, halka omkring på extremt hala både stall- och marmorgolv och gud vet allt. Men som vanligt finns inte ett stabilt berättarjag utan röster som ofta säger emot varandra tycks komma från lite olika håll men troligtvis inifrån hans egen skalle. Precis som det är i verkligheten, menade Beckman. Han ansåg att den vanliga romanen ljuger med sin berättare och en kronologisk följd. Han ville fånga verkligheten "som den är" med alla röster och intryck som man inte alltid riktigt vet varifrån de kommer. Ibland får man nästan skruva fast huvudet tillbaka när man läst Erik Beckmans bok, det är verkligen en åktur. Årets nobelpristagare i litteratur, Annie Ernaux, försöker också hon komma undan "matrix" så att säga i sin bok "Åren", (kallad vår tids "På spaning efter den tid som flytt") men dras som alla vi andra med av strömmen och tidsandan. Hon följer sig själv på avstånd genom de olika tidsperioderna, kallar personen som hon var "hon". Här kan man se hur politiken påverkar människornas vardag, arbeten, var de handlar och äter. En tid styr vänstern som vill ge medborgarna mer fritid och lägre pensionsålder, men efter nästa val kommer högern och säger att de måste arbeta mer. Före -68 ansågs en "frigjord livsstil" förkastlig, efter -68 blev samma livsstil inte bara socialt acceptabel utan mer eller mindre påtvingad. Huvudpersonen söker på sätt och vis liksom Beckmans berättarjag efter mellanrummen i "nätet". Erik Beckman knyter ihop sin halsbrytande roman: "Churchill är bortburen, jag är kvar. Livet, även om jag dog av det." (Beckman dog -95 och undkom kanske matrix.) Men Annie Ernaux skriver för att rädda någonting från tiden där man aldrig mer kommer att vara.