Boktips för sofflock & hängmatta

Jag börjar förstå varför så många önskar se Joyce Carol Oates som Nobelpristagare i litteratur när jag läst hennes senaste bok, Natten Sömnen Döden och Stjärnorna. Den är på 800 sidor men hade gärna fått vara minst 1000 sidor eftersom den är så bra och lätt att läsa. En vanlig, konservativ familj står i centrum, där de vuxna barnen visar sig inte vara så vuxna egentligen, åtminstone inte de äldsta när saker ställs på sin spets. Modern blir änka men uppför sig inte som en änka borde enligt barnen. En enögd och hemlös, stor, svart och elak katt känner på sig att hon är ensam och flyttar in i huset på sina premisser. (Författaren berättar i en intervju att en precis likadan katt dök upp vid hennes hus när boken var klar.) Den röda tråden i berättelsen är annars rasism, polisbrutalitet och självgod, vit medelklass. Berättelsen startas av att fadern i familjen blir vittne när polisen misshandlar en mörkhyad man vid vägkanten, och när han stannar bilen och närmar sig blir han själv grovt misshandlad av polisen och avlider på sjukhuset. Resten av boken handlar mycket om hur olika varje medlem av familjen hanterar saken. // En annan författare att rekommendera är Dag Öhrlund som påminner lite om Leif GW när det gäller humor i böckerna som också är gastkramande spännande deckare. Han har tillsammans med en annan författare, Anders Roslund skrivit böckerna om psykopaten Christoffer Silfverbielke, men psykopater finns det redan för många av kanske. Då är hans böcker om den kvinnliga åklagaren som tröttnat på psykopater och beslutar att röja upp i träsket på egen hand desto roligare. Särskilt när hon tar hjälp av en kvinnlig präst. På senare tid har han också börjat skriva romaner till förskräckelse för några av hans hårdkokta deckarfans. Men som han själv säger, att man är bra på en sak betyder ju inte att man kan göra annat också. I senaste romanen, "Det lilla hotellet på rue d'Amour" beskriver han en händelse som många inte känner till: en massaker i ett västeuropeiskt demokratiskt land i modern tid. I oktober 1961 samlades vid Saint Michelbron i Paris ett stort antal algerier som stödde FNL (rörelse för USA ut ur Vietnam) för en demonstration. Paris polischef Maurice Papon beordrade en massaker på demonstranterna och ett stort antal av dem dränktes i Seine av polismän och andra togs med till polisens högkvarter där de helt enkelt slogs ihjäl på gården av poliser som tagit bort sina nummer från uniformerna. Så måmga som upp till 200 personer blev mördade av polisen. Andra poliser orkade inte jobba kvar där längre utan sökte sig bort från Paris efter detta. // Den som inte läst Peter May har intressanta deckare kvar att upptäcka. (Åtminstone om man kan ha överseende med den manlige huvudpersonens gammaldags kvinnosyn som tyvärr ger sig tillkänna alltmer med författarens ökande ålder verkar det som.) För övrigt innehåller hans böcker ofta spännande geografi(t ex Svarthus-trilogin), en del kultur och ämnen som ligger nära i tiden. May är en skotte som bosatt sig i Frankrike varifrån han skrivit många, ofta bra böcker. Den senaste, Lockdown, skrev han egentligen redan 2005 men hans förlag vägrade ge ut den eftersom man ansåg den orealistisk: "Det skulle inte kunna hända i verkligheten". Scenariot utspelar sig i ett London nedstängt på grund av en viruspandemi, och dess invånare satta i karantän. När den riktiga pandemin kom ändrade man sig och gav ut boken. Polisen Jack tvingas utreda ett komplicerat mord medan folk runtomkring honom blir sjuka eller dör av viruset. Samtidigt känner han sig övervakad av mördaren som verkar följa alla hans steg. Kommer han att lyckas hinna före både viruset och mördaren? "Om man vill tillverka ett vaccin mot ett dödligt virus måste man skapa ett motsvarande dödligt labbvirus att testa det mot. Ifall viruset tar sig ut och muterar utanför vaccinets spektrum kan man ha öppnat Pandoras ask..."