Jag hörde att antihistamin hjälpte någons familj vid exponeringar av sådant som fluor och klor, och mindes då att jag innan min svårare form av kemikalieintolerans bröt ut också blev hjälpt av vanliga allergitabletter vid några tillfällen då stark parfym trängde in från trapphuset. Redan då orsakade detta en stark sjukdomskänsla, små blödande sår på huden och vad som liknade allmän kollaps av immunförsvaret. I dag hjälper mig inte längre antihistaminer mot sådant som kemikalier, mögel och avgaser med mera, men intressant är att antihistamin också kan användas vid mastocytos för att försöka lugna mastcellerna, trots att det ännu inte finns någon behandling för att bota vare sig mastocytos eller MCS.
Gissar då att en eventuell medicin mot MCS och andra miljösjukdomar skulle kunna vara ett antihistamin med utvidgad verkan, som omfattade också kemisk påverkan. Men det finns också några som likt Askungen för en kväll kan delta i en bal, eller gå på bröllop, födelsedag eller andra tillställningar genom att ta en enorm dos cortison bara vid detta enda tillfälle, och menar sig genom det ha klarat sig utan besvär från andras parfymer. Vad läkare anser om detta verkar variera. Någon menar att det är OK att göra så vid enstaka tillfälle, medan andra bland både läkare och oss vanliga dödliga tycker det verkar vanskligt. Hursomhelst kan man alltså inte på det viset leka Askungen varje dag på till exempel jobbet för att stå ut med andras parfymer och övriga luftföroreningar.
Men kanske medicinen för miljösjukdom skulle kunna vara ett slags cortison, fast utan de biverkningar som skulle uppstå om man tog de enorma mängderna varje dag? Frågan är då hur vi skulle påverkas i fortsättningen av de giftiga kemikalierna omkring oss, till exempel alla dem som finns upptagna i EU:s lista över "parfymvärstingarna" och EPA:s Hazardous Waste List plus mögel, bekämpningsmedel och alla andra faktiskt skadliga ämnen? Ökar risken för att liksom strutsen med huvudet i sanden visar rumpan istället, att vår intolerans mot dessa ämnen skulle ploppa upp genom andra och värre sjukdomar, typ olika cancerformer, skelett-, nerv- eller hjärnsjukdomar? Bara en enkel undran, med tanke på att ett piller som döljer världens synder väl aldrig har setts hittills.
Jag hörde också (har som kompensation för "intoleransen mot det tjugoförsta århundradet" utvecklat andra förmågor, däribland kanske bättre hörsel, hi hi...) att personer med fibromyalgi ibland upptäcker att de klarar sig utan värk när de slipper exponeringar. Ytterligare ett tecken på att många av dagens sjukdomar i själva verket är olika varianter av, eller kommer ur samma ursprung som MCS (Multiple Chemical Sensitivity)?
söndag 16 februari 2014
fredag 14 februari 2014
For a Few Dollars More...
Då det numera blivit mer behjärtansvärt att spara in på hjälp än att gagna de som skulle behövt hjälpen, måste MCS eller kemisk intolerans vara rena julafton för "trixarna" inom t ex Försäkringskassa och kommunens socialtjänst med flera, eftersom det fortfarande saknas kunskap och medvetande om att MCS finns, då dessutom de hjälpmedel (t ex luftrenare och andningsmasker)som är nödvändiga för en hel del inte finns bland landstingets hjälpmedel.
Försäkringskassan skriver att dess bedömning är att "det inte finns något som styrker den diagnos som angetts i läkarintyget. Intyget styrker heller inte något samband mellan de begränsningar du beskriver och diagnosen". Förvaltningsrätten där jag överklagat skriver i sin utredning att "av de läkarintyg som lämnats in, framgår att jag har diagnosen SHR (min anmärkning:sensorisk hyperreaktivitet; en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity). Det framgår även att diagnosen innebär att "exponering av kemikalier kan medföra andningssvårigheter, värk och tryck i bröstkorgen, halsslem, svårt att svälja, hudklåda, svullnader, yrsel och huvudvärk etc." (Skönt att Förvaltningsrätten verkar läskunnig i alla fall, till skillnad från Försäkringskassan.)
Men utredningen från Förvaltningsrätten handlar egentligen om att Socialtjänsten förnekar mitt behov av hjälpmedel till att kunna leva ett något så när normalt liv i lägenhetshus med hjälp av luftrenare och dess löpande kostnader för filter, och att själv kunna gå till exempelvis apotek, affär och sjukhus med mera med hjälp av andningsmask (och dess löpande kostnader för filter). Eftersom själva orsaken till att jag inte längre har kunnat arbeta och själv köpa dessa är just densamma som står i intyget, är det ganska märkligt att Socialtjänsten nekar detta, eftersom det också innebär att jag då inte kommer att klara eventuellt nya prövningar på arbetsplatser. Man hänger sig på det här med "endast läkarföreskrivna hjälpmedel" enligt ovan, och fortsätter också helt meningslöst att hänvisa till Försäkringskassa och Landsting trots att jag redan ansökt och nekats bidrag därifrån. Man menar att luftrenare inte är nödvändigt för en "skälig levnadsnivå". Det skulle alltså inte höra till en skälig levnadsnivå att kunna andas hemma, och kunna gå ut och göra ärenden själv. Jag frågade i mina synpunkter om det var tänkt att jag skulle ringa ambulans för syrgas varje gång jag inte kunde andas när cigarettrök och parfymer med mera trängde in i lägenheten från trapphus, andras lägenheter och balkonger, och vem som var tänkt att hjälpa mig rent praktiskt när jag på så sätt inte skulle kunna gå ut under sommarhalvåret då gräs och pollen gör saken flera gånger värre för min del.
Trots detta har handläggaren vid kommunen ändå fortsatt fråga varje gång, om jag inte kunde ordna ett nytt möte med Arbetsförmedling och Försäkringskassa, trots att det senaste mötet resulterade i att jag skrevs ut som sökande från AF, då man menade att jag inte kunde stå till den normala arbetsmarknadens förfogande medan FK däremot skriver till mig att "det inte finns kemikalier på normalt förekommande arbetsplatser". Men jag tänker inte ringa om något nytt möte, inte minst därför att handläggaren säger att jag i stället för att ha telefon ska köpa de dyra filtren till mina "maskiner", men också för att jag inte ser några utsikter när det gäller fler möten eftersom det förra gången bara ledde till personligt påhopp, där båda representanter enades om att jag var "negativ". Vad det i så fall skulle ha med saken att göra, dessutom kände ju ingen av dem mig personligen, så hur kunde de veta ifall jag var negativ eller inte? Däremot var handläggaren vid AF negativ till att jag skulle få pröva en allergivänlig plats, och handläggaren vid FK var negativ när hon ville att jag ytterligare skulle förstöra min hälsa genom att utsätta mig för till exempel målarfärg, lösningsmedel och annat jag inte tål på arbetsplats "så att man kunde se att jag ramlade åt olika håll". Jag tycker också att man varit negativ inom Socialtjänsten som trixat sig runt både sjukintyg och sunt förnuft för vad som är en skälig levnadsnivå, bara för att spara "a Few Dollars More"
Försäkringskassan skriver att dess bedömning är att "det inte finns något som styrker den diagnos som angetts i läkarintyget. Intyget styrker heller inte något samband mellan de begränsningar du beskriver och diagnosen". Förvaltningsrätten där jag överklagat skriver i sin utredning att "av de läkarintyg som lämnats in, framgår att jag har diagnosen SHR (min anmärkning:sensorisk hyperreaktivitet; en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity). Det framgår även att diagnosen innebär att "exponering av kemikalier kan medföra andningssvårigheter, värk och tryck i bröstkorgen, halsslem, svårt att svälja, hudklåda, svullnader, yrsel och huvudvärk etc." (Skönt att Förvaltningsrätten verkar läskunnig i alla fall, till skillnad från Försäkringskassan.)
Men utredningen från Förvaltningsrätten handlar egentligen om att Socialtjänsten förnekar mitt behov av hjälpmedel till att kunna leva ett något så när normalt liv i lägenhetshus med hjälp av luftrenare och dess löpande kostnader för filter, och att själv kunna gå till exempelvis apotek, affär och sjukhus med mera med hjälp av andningsmask (och dess löpande kostnader för filter). Eftersom själva orsaken till att jag inte längre har kunnat arbeta och själv köpa dessa är just densamma som står i intyget, är det ganska märkligt att Socialtjänsten nekar detta, eftersom det också innebär att jag då inte kommer att klara eventuellt nya prövningar på arbetsplatser. Man hänger sig på det här med "endast läkarföreskrivna hjälpmedel" enligt ovan, och fortsätter också helt meningslöst att hänvisa till Försäkringskassa och Landsting trots att jag redan ansökt och nekats bidrag därifrån. Man menar att luftrenare inte är nödvändigt för en "skälig levnadsnivå". Det skulle alltså inte höra till en skälig levnadsnivå att kunna andas hemma, och kunna gå ut och göra ärenden själv. Jag frågade i mina synpunkter om det var tänkt att jag skulle ringa ambulans för syrgas varje gång jag inte kunde andas när cigarettrök och parfymer med mera trängde in i lägenheten från trapphus, andras lägenheter och balkonger, och vem som var tänkt att hjälpa mig rent praktiskt när jag på så sätt inte skulle kunna gå ut under sommarhalvåret då gräs och pollen gör saken flera gånger värre för min del.
Trots detta har handläggaren vid kommunen ändå fortsatt fråga varje gång, om jag inte kunde ordna ett nytt möte med Arbetsförmedling och Försäkringskassa, trots att det senaste mötet resulterade i att jag skrevs ut som sökande från AF, då man menade att jag inte kunde stå till den normala arbetsmarknadens förfogande medan FK däremot skriver till mig att "det inte finns kemikalier på normalt förekommande arbetsplatser". Men jag tänker inte ringa om något nytt möte, inte minst därför att handläggaren säger att jag i stället för att ha telefon ska köpa de dyra filtren till mina "maskiner", men också för att jag inte ser några utsikter när det gäller fler möten eftersom det förra gången bara ledde till personligt påhopp, där båda representanter enades om att jag var "negativ". Vad det i så fall skulle ha med saken att göra, dessutom kände ju ingen av dem mig personligen, så hur kunde de veta ifall jag var negativ eller inte? Däremot var handläggaren vid AF negativ till att jag skulle få pröva en allergivänlig plats, och handläggaren vid FK var negativ när hon ville att jag ytterligare skulle förstöra min hälsa genom att utsätta mig för till exempel målarfärg, lösningsmedel och annat jag inte tål på arbetsplats "så att man kunde se att jag ramlade åt olika håll". Jag tycker också att man varit negativ inom Socialtjänsten som trixat sig runt både sjukintyg och sunt förnuft för vad som är en skälig levnadsnivå, bara för att spara "a Few Dollars More"
lördag 8 februari 2014
Världens snabbaste detox? Och dags att damma av advokatens peruk....
Efter flera veckors "krigsföring" med sköljmedel och andra starka, syntetiska parfymer från undervåningen, vaknade jag i morse och trodde influensan var här. Värk i leder och muskler, feber, hosta och extrem slembildning i hals och luftrör som gjorde det svårt att ligga kvar i sängen, men å andra sidan bar benen knappt för att stiga upp. Försökte äta lite ekologisk gurka till frukost, men det fungerade inte heller, utan blev illamående av allt. Och värsta hjärndimman någonsin; jag skulle nog inte vetat min adress om någon frågat. Men influensan tonade bort rätt som det var, och jag började städa lite och göra andra saker, innan det underliga slog mig i hur en influensa kan försvinna mer eller mindre bara så där. Men detta visade sig bestå i att grannarna gått ut för att titta på vinterrallyt, och tog med sig den värsta svärmen av kemikalier omkring sig. Världens snabbaste detox? Dessvärre återvände de vandrande kemikalieexponeringarna senare, och därmed "influensan". Jag har förut märkt att luftrenare inte räcker till när folk av olika anledningar börjar använda onormala mängder parfymerade produkter. Just nu är trakten full av tillresta rallyentusiaster, som kanske i brist på duschmöjligheter preparerat sig med starka deodoranter. Och övriga som inte har tid eller ork att tvätta sig och sina kläder tycks vräka parfymkemikalier över sig, men så gör ju många människor alltid numera. Kanske för att produkterna finns där, man behöver bara sträcka ut handen mot hyllan när man handlar, och chansen att det är en produkt med stark lukt och många giftiga kemikalier är mycket stor. Men folk har också blivit rädda för att t ex hår ska lukta hår och istället bör lukta kemiskt. Liksom att hud inte får lukta hud, gubevars, utan bör ha en syntetisk blomdoft för att bli godkänd numera.
En annan förgiftad morgon ringde ett annat av nutidens gissel, nämligen en snabbpratare, den här gången från Försäkringskassan. Jag hörde absolut ingenting, det lät bara: "blablablabla" i mitt öra och jag bad människan tala långsammare, och tala om vad hon egentligen ville. Jo, hon ville att jag åter skulle anmäla mig som arbetssökande trots att Arbetsförmedlingen Rehab hade skrivit ut mig som arbetssökande för bara några månader sedan på grund av att jag inte klarar så kallade normala arbetsplatser med dess miljö av dålig ventilation, parfymerade städprodukter och parfymerade människor. För att inte tala om alla fuktskadade arbetsplatser med mögel och så vidare. Människan (som dock lät som en robot) från FK sade att "det är ditt ansvar och ditt liv" och att jag kommer att förlora min sjukpenningsgrundande inkomst om jag inte anmäler som arbetssökande nu samt går ut i sysselsättningsfasen på dito mögelarbetsplats.
Vid senaste mötet med handläggare från Försäkringskassa och Arbetsförmedling ville man att jag skulle "bevisa" kemikalieintolerans genom jobb med målning och lösningsmedel hos AME (Arbetsmarknadsenheten). "Då kan man ju se om du ramlar åt olika håll", sade handläggaren från FK. AF:s handläggare menade att jag var för negativ till att pröva detta. Dock var han själv väldigt negativ till min möjlighet att få en allergianpassad arbetsplats hos AME eller annorstädes. "Det är ingen idé", tyckte han. Jag hade då bara fått "pröva" på platser i den så kallade sysselsättningsfasen, som var placerade i mögelhus med parfymerade människor som städade med parfymerade rengöringsmedel, samt hos AME med dålig ventilation, 30 parfymerade personer samt arbete med målning och slipning. Men eftersom detta inte fungerade, var det heller ingen idé att försöka med en allergivänlig plats menade han. Vem sade "negativ"?
Men när hon nu ringer från Försäkringskassan igen, säger hon att Arbetsförmedlingen inte har någon rättighet att skriva ut mig därifrån på dessa grunder utan har skyldighet att hjälpa mig. Varför sade då inte handläggaren detta redan vid mötet då, kan man undra. Om Försäkringskassan å sin sida har jag nyligen fått veta att man bryter mot paragraf 4 i Förvaltningslagen om serviceskyldighet att hjälpa personer rätt vid sådana tillfällen. Ingen av parterna har alltså följt sina skyldigheter, utan försökt tysta mig på en plats där jag skulle gått under. Försöker därför hitta lämplig advokat som kan "damma pudret ur den vita peruken", och ta sig an fallet som inte bara är mitt utan mångas runtom i Svea rike idag. Dessvärre lever vi inte i en demokrati eftersom man inte som enskild person kan få allmän ekonomisk rättshjälp i ett fall mot staten, utan skulle behöva vara en välbeställd person för att kunna betala advokatkostnaderna med mera själv. Dock finns det prejudikat med enskilda personer
mot Försäkringskassan, där den senare överbevisats att ha brutit mot sin serviceskyldighet.
En annan förgiftad morgon ringde ett annat av nutidens gissel, nämligen en snabbpratare, den här gången från Försäkringskassan. Jag hörde absolut ingenting, det lät bara: "blablablabla" i mitt öra och jag bad människan tala långsammare, och tala om vad hon egentligen ville. Jo, hon ville att jag åter skulle anmäla mig som arbetssökande trots att Arbetsförmedlingen Rehab hade skrivit ut mig som arbetssökande för bara några månader sedan på grund av att jag inte klarar så kallade normala arbetsplatser med dess miljö av dålig ventilation, parfymerade städprodukter och parfymerade människor. För att inte tala om alla fuktskadade arbetsplatser med mögel och så vidare. Människan (som dock lät som en robot) från FK sade att "det är ditt ansvar och ditt liv" och att jag kommer att förlora min sjukpenningsgrundande inkomst om jag inte anmäler som arbetssökande nu samt går ut i sysselsättningsfasen på dito mögelarbetsplats.
Vid senaste mötet med handläggare från Försäkringskassa och Arbetsförmedling ville man att jag skulle "bevisa" kemikalieintolerans genom jobb med målning och lösningsmedel hos AME (Arbetsmarknadsenheten). "Då kan man ju se om du ramlar åt olika håll", sade handläggaren från FK. AF:s handläggare menade att jag var för negativ till att pröva detta. Dock var han själv väldigt negativ till min möjlighet att få en allergianpassad arbetsplats hos AME eller annorstädes. "Det är ingen idé", tyckte han. Jag hade då bara fått "pröva" på platser i den så kallade sysselsättningsfasen, som var placerade i mögelhus med parfymerade människor som städade med parfymerade rengöringsmedel, samt hos AME med dålig ventilation, 30 parfymerade personer samt arbete med målning och slipning. Men eftersom detta inte fungerade, var det heller ingen idé att försöka med en allergivänlig plats menade han. Vem sade "negativ"?
Men när hon nu ringer från Försäkringskassan igen, säger hon att Arbetsförmedlingen inte har någon rättighet att skriva ut mig därifrån på dessa grunder utan har skyldighet att hjälpa mig. Varför sade då inte handläggaren detta redan vid mötet då, kan man undra. Om Försäkringskassan å sin sida har jag nyligen fått veta att man bryter mot paragraf 4 i Förvaltningslagen om serviceskyldighet att hjälpa personer rätt vid sådana tillfällen. Ingen av parterna har alltså följt sina skyldigheter, utan försökt tysta mig på en plats där jag skulle gått under. Försöker därför hitta lämplig advokat som kan "damma pudret ur den vita peruken", och ta sig an fallet som inte bara är mitt utan mångas runtom i Svea rike idag. Dessvärre lever vi inte i en demokrati eftersom man inte som enskild person kan få allmän ekonomisk rättshjälp i ett fall mot staten, utan skulle behöva vara en välbeställd person för att kunna betala advokatkostnaderna med mera själv. Dock finns det prejudikat med enskilda personer mot Försäkringskassan, där den senare överbevisats att ha brutit mot sin serviceskyldighet.
måndag 3 februari 2014
Varje tid - sin egen plåga
Apropå tillfrisknande från MCS, så frågade mig en gammal bekant för inte så länge sedan, om jag inte kunde pröva healing. Healing mot giftiga kemikalier? Jag blev lite full i skratt eftersom jag av någon anledning kom att tänka på frikyrkors tältmöten i gamla tider, när folk steppade fram under hallelujarop och vittnade om hur de sett ljuset medan ortens elaka ungar kikade in genom hål i tältet och höll sig om magen av skratt.
Kosmologen Martinus var inte sådär mycket för healing, eftersom han menade att man sparade ju då alla krämpor som man var avsedd att gå igenom i detta liv till sin nästa inkarnation.
Trots det vill man ju inte fortsätta att bli sjuk av miljö och produkter, och jag tror inte att t ex Amygdala Retraining program hotar att sabotera ens "karma". Allt oftare tycker man sig höra eller rättare sagt läsa att personer har blivit friska från MCS, men vad som är viktigt att poängtera är också allt arbete som krävs med sanering av både kropp och miljö, och de uppoffringar som ligger bakom, och den tid det tar att bli frisk, liksom risken för återfall vid exponeringar. Annars finns risken att till exempel Försäkringskassan får idéer och börjar mena "om denne kunde bli frisk utan vidare, så varför kan inte du" och arbetsgivare skulle säkert som amen i kyrkan passa på att mena att då behöver det ju inte ändras något i arbetsmiljöerna.
En av alla som vittnar om sitt tillfrisknande finns bakom sajten "Detox your Body and Help for Multiple Chemical Sensitivity", där hon i en sympatisk ton beskriver den långa processen bakom sitt läkande och delar med sig av sina många detox-tips.
Några tillfriskande-fall kanske man är tvungen att läsa med en nypa salt, eftersom det är fritt fram att spinna sin historia och man inte har sett fallen i deras vardag i verkliga livet. Författarinnan Suzanne Brögger som en gång i tiden skrev en bok med titeln "JA" i knallrosa mot en svart bakgrund, säger senare att hon då "förbereder en bok som heter JA, men gör inget annat än säger nej" under en svår period, när hon bland annat förföljs av en sinnessjuk stalker vid namn Emanuelle Olsen som förstör hennes liv med olika djävulska intriger. Hon konstaterar i en senare bok, "Transparance", att alla kända människor förföljs av galningar........"I accelererande tempo, och i takt med att socialbidragares antal ökar och därmed procenten besvikna människor som fallit igenom samhällets alla tänkbara maskor, kommer veckoblad och tidningar med historier om de anonyma stönare och skuggor som önskar död och åter död åt alla dem.....
Men boken kom ut år 1993, och sedan dess har samhällsstressen accelererat ännu mer, liksom till exempel det riskabla knarket via nätet. Och det är inte bara kändisar som stalkas, kan jag som en av Sveriges tråkigaste nu levande människor intyga. Det kan räcka att bo i närheten av någon som är bekant till en dåre. Det tog mig flera år att fatta att någon springer omkring med en mikrofon i våningen under. Vilket var förklaringen till att personen till och med kunde vara där före mig på plats, när jag skulle någonstans som kunde vara till exempel allt från kyrkogården och biblioteket till Ica och Konsum samt sjukhus sex mil bort. Och som inte gillar suset från min luftrenare, vilket säkert i och för sig kan vara irriterande om man lyssnar med en hörselförstärkare som återger ljudet av en viskning genom betongväggar. Som hämnd använder han sig av en uppsättning el-apparater av typen skruvutdragare, borrmaskin och möjligtvis eltandborste (?) under sitt tak/mitt golv. Gärna på natten eftersom grannen vägg i vägg tycks döv, och våningen under står tom. (Och han kan ju inte vräkas, eftersom han inte bor där "och inte har varit där på ett halvår".) Metod i galenskapen? Eller total galenskap, för när blev det intressant att lyssna när någon borstar tänderna, diskar eller prasslar med morgontidningen? Var det hit civilisationen ledde?
Varje tidsålder tycks ha sin egen plåga. Vad sägs om en diagnosen "nostalgi"? Den ansågs under 1700-talet vara en mycket allvarlig sjukdom som kunde leda till döden. Kanske finns det något som heter framtidsnostalgi när man ser framåt mot ett friskare samhälle? Men den är förhoppningsvis inte farlig, annat än för vissa makthavare.
I dag läser jag en artikel av Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke, där han skriver om en kommande kris i ädrevården. 2030 kommer antalet 75-åringar att ha ökat med 60 % medan befolkningen i åldrarna 24 - 65 bara har ökat med 4 %. Högerpolitikerna talar svävande om egenfinansiering, medan västerpolitikerna talar om fördelningspolitik och ökade skatter. Det gäller för alla som har några år på sig att rösta rätt i årets val! I artikeln berättas också om den liberala filosofen John Rawls introducerade tankeexperimentet på 1970-talet och menade att om vi lät en grupp människor bygga ett samhälle och fördela resurser och privilegier utan att på förhand veta sin egen plats i detta samhälle, så skulle de säkerligen se till att även de lägsta samhällsklasserna skulle ha en dräglig levnadsstandard. De som fördelade skulle ju nämligen kunna visa sig tillhöra just en av dessa utsatta grupper.
Kosmologen Martinus var inte sådär mycket för healing, eftersom han menade att man sparade ju då alla krämpor som man var avsedd att gå igenom i detta liv till sin nästa inkarnation.
Trots det vill man ju inte fortsätta att bli sjuk av miljö och produkter, och jag tror inte att t ex Amygdala Retraining program hotar att sabotera ens "karma". Allt oftare tycker man sig höra eller rättare sagt läsa att personer har blivit friska från MCS, men vad som är viktigt att poängtera är också allt arbete som krävs med sanering av både kropp och miljö, och de uppoffringar som ligger bakom, och den tid det tar att bli frisk, liksom risken för återfall vid exponeringar. Annars finns risken att till exempel Försäkringskassan får idéer och börjar mena "om denne kunde bli frisk utan vidare, så varför kan inte du" och arbetsgivare skulle säkert som amen i kyrkan passa på att mena att då behöver det ju inte ändras något i arbetsmiljöerna.
En av alla som vittnar om sitt tillfrisknande finns bakom sajten "Detox your Body and Help for Multiple Chemical Sensitivity", där hon i en sympatisk ton beskriver den långa processen bakom sitt läkande och delar med sig av sina många detox-tips.
Några tillfriskande-fall kanske man är tvungen att läsa med en nypa salt, eftersom det är fritt fram att spinna sin historia och man inte har sett fallen i deras vardag i verkliga livet. Författarinnan Suzanne Brögger som en gång i tiden skrev en bok med titeln "JA" i knallrosa mot en svart bakgrund, säger senare att hon då "förbereder en bok som heter JA, men gör inget annat än säger nej" under en svår period, när hon bland annat förföljs av en sinnessjuk stalker vid namn Emanuelle Olsen som förstör hennes liv med olika djävulska intriger. Hon konstaterar i en senare bok, "Transparance", att alla kända människor förföljs av galningar........"I accelererande tempo, och i takt med att socialbidragares antal ökar och därmed procenten besvikna människor som fallit igenom samhällets alla tänkbara maskor, kommer veckoblad och tidningar med historier om de anonyma stönare och skuggor som önskar död och åter död åt alla dem.....
Men boken kom ut år 1993, och sedan dess har samhällsstressen accelererat ännu mer, liksom till exempel det riskabla knarket via nätet. Och det är inte bara kändisar som stalkas, kan jag som en av Sveriges tråkigaste nu levande människor intyga. Det kan räcka att bo i närheten av någon som är bekant till en dåre. Det tog mig flera år att fatta att någon springer omkring med en mikrofon i våningen under. Vilket var förklaringen till att personen till och med kunde vara där före mig på plats, när jag skulle någonstans som kunde vara till exempel allt från kyrkogården och biblioteket till Ica och Konsum samt sjukhus sex mil bort. Och som inte gillar suset från min luftrenare, vilket säkert i och för sig kan vara irriterande om man lyssnar med en hörselförstärkare som återger ljudet av en viskning genom betongväggar. Som hämnd använder han sig av en uppsättning el-apparater av typen skruvutdragare, borrmaskin och möjligtvis eltandborste (?) under sitt tak/mitt golv. Gärna på natten eftersom grannen vägg i vägg tycks döv, och våningen under står tom. (Och han kan ju inte vräkas, eftersom han inte bor där "och inte har varit där på ett halvår".) Metod i galenskapen? Eller total galenskap, för när blev det intressant att lyssna när någon borstar tänderna, diskar eller prasslar med morgontidningen? Var det hit civilisationen ledde?
Varje tidsålder tycks ha sin egen plåga. Vad sägs om en diagnosen "nostalgi"? Den ansågs under 1700-talet vara en mycket allvarlig sjukdom som kunde leda till döden. Kanske finns det något som heter framtidsnostalgi när man ser framåt mot ett friskare samhälle? Men den är förhoppningsvis inte farlig, annat än för vissa makthavare.
I dag läser jag en artikel av Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke, där han skriver om en kommande kris i ädrevården. 2030 kommer antalet 75-åringar att ha ökat med 60 % medan befolkningen i åldrarna 24 - 65 bara har ökat med 4 %. Högerpolitikerna talar svävande om egenfinansiering, medan västerpolitikerna talar om fördelningspolitik och ökade skatter. Det gäller för alla som har några år på sig att rösta rätt i årets val! I artikeln berättas också om den liberala filosofen John Rawls introducerade tankeexperimentet på 1970-talet och menade att om vi lät en grupp människor bygga ett samhälle och fördela resurser och privilegier utan att på förhand veta sin egen plats i detta samhälle, så skulle de säkerligen se till att även de lägsta samhällsklasserna skulle ha en dräglig levnadsstandard. De som fördelade skulle ju nämligen kunna visa sig tillhöra just en av dessa utsatta grupper.
onsdag 29 januari 2014
Gupta, Lundberg och Mr Hyde
I inledningen av Guptas "Amygdala Retraining Program" säger han att man inte ska slösa energi på att försöka förklara CFS (kroniskt trötthetssyndrom) för andra, eftersom man bara förstår det om man själv har haft det och att man förmodligen inte själv skulle förstått om man varit i den andres kläder. Det bästa är att satsa sin energi på tillfrisknande! Jag har bara sett en gratis introduktion av programmet, men det är en alert person med en trevlig brittisk accent och jag skulle gärna ta del av fler sessioner om inte annat så av ren nyfikenhet på ifall programmet fungerar.
Nu handlar detta program visserligen om CFS, men många använder det också vid MCS (multipel kemisk intolerans). För oss MCS-are kvarstår tyvärr att sjukdomen sitter i miljön, åtminstone när det gäller oss som i stort sett kan vara friska i en ren miljö. Men ändå upplever oss och upplevs av andra som "sjuka" då vi inte platsar i kemiskt giftiga miljöer, som till exempel ett vanligt varuhus eller sjukhus, och måste avstå både från att besöka och bjuda hem släkt och vänner om de bor i mögel och /eller använder parfymerade produkter.
Jag skulle också ibland kunna stämma upp i kören av dem som menar sig ha blivit friska från MCS, men "Mr Hyde" har hittills lurat bakom nästa hörn till exempel bara någon tänt en cigarett eller gått förbi parfymerad. Man kan också undra hur alla ska få tillgång till att bli friska eftersom en stor del av Sveriges bostäder är mögeldrabbade, det finns bara en bråkdel allergivänliga lägenheter och hittills är det bara Lundberg Bostads AB som vågat inför rökförbud i vanliga lägenheter. Dagens miljö skulle behöva en alldeles egen Mr Gupta för att hålla undan Mr Hyde!
Nu handlar detta program visserligen om CFS, men många använder det också vid MCS (multipel kemisk intolerans). För oss MCS-are kvarstår tyvärr att sjukdomen sitter i miljön, åtminstone när det gäller oss som i stort sett kan vara friska i en ren miljö. Men ändå upplever oss och upplevs av andra som "sjuka" då vi inte platsar i kemiskt giftiga miljöer, som till exempel ett vanligt varuhus eller sjukhus, och måste avstå både från att besöka och bjuda hem släkt och vänner om de bor i mögel och /eller använder parfymerade produkter.
Jag skulle också ibland kunna stämma upp i kören av dem som menar sig ha blivit friska från MCS, men "Mr Hyde" har hittills lurat bakom nästa hörn till exempel bara någon tänt en cigarett eller gått förbi parfymerad. Man kan också undra hur alla ska få tillgång till att bli friska eftersom en stor del av Sveriges bostäder är mögeldrabbade, det finns bara en bråkdel allergivänliga lägenheter och hittills är det bara Lundberg Bostads AB som vågat inför rökförbud i vanliga lägenheter. Dagens miljö skulle behöva en alldeles egen Mr Gupta för att hålla undan Mr Hyde!
söndag 26 januari 2014
Cold turkey, del II
Eller kanske motsatsen till cold turkey, eftersom den brukar uppstå när gifter går ur kroppen hos de beroende medan MCS-are får sina förgiftningssymtom när gifterna går in i kroppen så att säga.
Det blev en "avgiftningspromenad" i skogen också denna helg; så är det när man bor i lägenhetshus och inget nytt med det, men det anmärkningsvärda är att man fortsätter att bli förgiftad av andras helt onödiga preparat eftersom de flesta hygien- och rengöringsprodukter numera också finns att köpa oparfymerade.
Efter promenaden mötte jag inne på Ica en mamma med ett spädbarn i vagn, och hon omvärvades av starka, giftiga och kräkreflex-framkallande sköljmedels-ångor. Jag tvingades "ducka" och fly åt andra hållet, men hur går det med det försvarslösa barnet i vagnen? De flesta förfasar sig när de ser en rökande mamma böjd över en barnvagn, men de syntetiska parfymerna i de olika hygienprodukterna innehåller just dessa gifter som finns i cigaretterna också.
Men det var inte "bara" husets festande människors parfymer som brände i lungor, näsa och hjärna som orsakade helgens numera tydligen obligatoriska "cold turkey", utan också den vitamin B12 som skrevs ut till mig som innehöll cyanokobalamin. Denna innehåller faktiskt cyanid, men i så små mängder att det inte anses skadligt, men det som kännetecknar MCS (kemikalieintolerans) är just detta att inte tåla även små mängder. Förra gången fick jag utskrivet Behepan som jag aldrig tog ut just för att den innehöll detta, utan bad om en annan sorts B12 utan cyanokobalamin. Då utlovades detta och det skrevs ut TrioBe till mig, och glad i hågen gick jag hem med den från apoteket, men upptäckte först när jag skulle ta en att denna också innehöll cyanokobalamin! Jag tänkte "vad sjutton" och klöv den i mindre delar för att testa ifall jag inte skulle kunna tänkas tåla den ändå! Jag svalde knappt en halv tablett, men redan strax efteråt "brände" och kliade det i ett öra och i hårbotten och fast det senare gick över uppstod en allmän sjukdomskänsla och en brännande rodnad i ansiktet. När jag gått och lagt mig senare satte det igång att "sticka" och klia över hela kroppen, och det fortsatte under några timmar, och dagen efter dröjde en "baksmälla" kvar.
Eftersom varuhuset tagit över en hel del av apotekets receptfria mediciner alltmedan apoteket tagit över mängder av varuhusens parfymerade produkter, finns numera ett medicinskåp bredvid kassabiträdet i affären. Jag var nyfiken på om även de här allergisprayerna innehöll syntetisk citronsyra (gjord av svartmögel, vilket inte precis är det bästa för allergiker men å andra sidan försäkrar det tillverkarna om en återkommande stadig kundkrets). Eftersom kassabiträdet var ung och nyanställd och fortfarande hade kvar sin entusiasm och nyfikenhet på kunderna, frågade hon om jag var allergisk och berättade om ett TV-program hon sett om en ny metod där pollenallergiker fick dra i sig en massas pollen, och sedan blev de kvitt sin allergi. Jösses. Om de vore så enkelt, hade jag varit kvitt min allergi för länge sedan efter de senaste svåra pollensäsongerna. Men återigen komplicerar MCS saken. Precis som man ofta får rådet att ta sprutor mot pollenallergi, sparkar jag bakut inte bara mot att ta sprutor som innehåller formaldehyd eller andra ämnen som kan framkalla överkänslighetsreaktioner, utan för att pollen trots allt inte är mitt största problem. Vore det bara pollen skulle jag fortfarande kunna t ex arbeta. Mot parfymer, mögel och de stora mängder kemikalier som används idag finns ingen medicin, vilket i sig skulle vara en paradox eftersom det ju i så fall hellre är dagens miljö och produkter som behöver "medicin".
Det blev en "avgiftningspromenad" i skogen också denna helg; så är det när man bor i lägenhetshus och inget nytt med det, men det anmärkningsvärda är att man fortsätter att bli förgiftad av andras helt onödiga preparat eftersom de flesta hygien- och rengöringsprodukter numera också finns att köpa oparfymerade.
Efter promenaden mötte jag inne på Ica en mamma med ett spädbarn i vagn, och hon omvärvades av starka, giftiga och kräkreflex-framkallande sköljmedels-ångor. Jag tvingades "ducka" och fly åt andra hållet, men hur går det med det försvarslösa barnet i vagnen? De flesta förfasar sig när de ser en rökande mamma böjd över en barnvagn, men de syntetiska parfymerna i de olika hygienprodukterna innehåller just dessa gifter som finns i cigaretterna också.
Men det var inte "bara" husets festande människors parfymer som brände i lungor, näsa och hjärna som orsakade helgens numera tydligen obligatoriska "cold turkey", utan också den vitamin B12 som skrevs ut till mig som innehöll cyanokobalamin. Denna innehåller faktiskt cyanid, men i så små mängder att det inte anses skadligt, men det som kännetecknar MCS (kemikalieintolerans) är just detta att inte tåla även små mängder. Förra gången fick jag utskrivet Behepan som jag aldrig tog ut just för att den innehöll detta, utan bad om en annan sorts B12 utan cyanokobalamin. Då utlovades detta och det skrevs ut TrioBe till mig, och glad i hågen gick jag hem med den från apoteket, men upptäckte först när jag skulle ta en att denna också innehöll cyanokobalamin! Jag tänkte "vad sjutton" och klöv den i mindre delar för att testa ifall jag inte skulle kunna tänkas tåla den ändå! Jag svalde knappt en halv tablett, men redan strax efteråt "brände" och kliade det i ett öra och i hårbotten och fast det senare gick över uppstod en allmän sjukdomskänsla och en brännande rodnad i ansiktet. När jag gått och lagt mig senare satte det igång att "sticka" och klia över hela kroppen, och det fortsatte under några timmar, och dagen efter dröjde en "baksmälla" kvar.
Eftersom varuhuset tagit över en hel del av apotekets receptfria mediciner alltmedan apoteket tagit över mängder av varuhusens parfymerade produkter, finns numera ett medicinskåp bredvid kassabiträdet i affären. Jag var nyfiken på om även de här allergisprayerna innehöll syntetisk citronsyra (gjord av svartmögel, vilket inte precis är det bästa för allergiker men å andra sidan försäkrar det tillverkarna om en återkommande stadig kundkrets). Eftersom kassabiträdet var ung och nyanställd och fortfarande hade kvar sin entusiasm och nyfikenhet på kunderna, frågade hon om jag var allergisk och berättade om ett TV-program hon sett om en ny metod där pollenallergiker fick dra i sig en massas pollen, och sedan blev de kvitt sin allergi. Jösses. Om de vore så enkelt, hade jag varit kvitt min allergi för länge sedan efter de senaste svåra pollensäsongerna. Men återigen komplicerar MCS saken. Precis som man ofta får rådet att ta sprutor mot pollenallergi, sparkar jag bakut inte bara mot att ta sprutor som innehåller formaldehyd eller andra ämnen som kan framkalla överkänslighetsreaktioner, utan för att pollen trots allt inte är mitt största problem. Vore det bara pollen skulle jag fortfarande kunna t ex arbeta. Mot parfymer, mögel och de stora mängder kemikalier som används idag finns ingen medicin, vilket i sig skulle vara en paradox eftersom det ju i så fall hellre är dagens miljö och produkter som behöver "medicin".
tisdag 21 januari 2014
Cold turkey
Är det acceptabelt att bli "kremerade" av kemikalier när man tvingas använda landstingets taxibilar för läkarbesök? Resan dit gick ganska skapligt (med hjälp av andningsmask då bilarna även används för färdtjänst och brukar lukta väldigt starkt av kemikalier från tidigare resandes produkter) och chauffören hade inte använt några parfymerade produkter, men hemvägen blev desto värre. Det luktade skarpt av parfym från föraren, trots landstingets parfymfria policy (och trots tidigare anmälningar från min sida, både till DO (Diskrimineringsombudsmannen) och till landstinget), men stelfrusen efter att ha väntat utomhus i en halvtimme med blåst och tio minusgrader orkade jag inte gå ut ur bilen igen utan ville komma hem så fort som möjligt, och hoppades på det bästa med hjälp av min rejäla andningsmask från en byggfirma samt att drapera sätet med aluminiumfolie. Men det gick inte särskilt bra, och resten av dagen tillbringades sängliggande i någon sorts "parfymförgiftnings-koma", utan att orka tvätta kläderna som tagit åt sig av lukten trots all folie. Tydligen hjälper inte ens anmälningar, utan det skulle krävas t ex böter, löneavdrag eller avstängning från arbetet för att budskapet ska nå fram.
Jag berättade nu hos allergiläkaren att jag hade fått en svårare överkänslighetsreaktion mot tabletten Aerius sist då jag fick en förpackning från en annan tillverkare, och trots samma innehåll (vilket förmodligen berodde på olika bindemedel, vilka inte behöver deklareras på förpackningen). Men i vilket fall hjälper mig inte Aerius längre, varken under pollensäsong eller annars så jag slutar med dem. En av assistenterna vid mottagningen menar att jag borde göra ett test av tabletten där under övervakning, så att de kan se reaktionerna och då ge mig andra mediciner som kunde häva överkänslighetsreaktionerna. Med andra ord utsätta mig för reaktioner i form av t ex yrsel och svår huvudvärk, som de ändå inte kan se på utsidan, och där utöver äta ännu mer kemikalier i form av biverkningspiller mot en medicin som ändå är värdelös för mig. Så jag sade nej tack! (Men eftersom jag ofta drabbas av så kallade senare reaktioner, skulle jag i så fall behövt stanna över natten och de var man ju intresserade av eftersom de stänger klockan fyra.)
Men avgiftningen hemma efter färden blev inte okomplicerad, eftersom vilsna ungdomar ofta samlas i våningen under och draperar sig i monstruösa cocktailer av parfymerade sköljmedel, deodoranter och hårvårdsprodukter med mera, och efter en viss tid stiger de giftiga dunsterna upp till mig. Trots luftrenare på högvarv och intag av detoxande drink med bikarbonat och citron, samt magnesium till krampande muskler har inte jag inte alls hämtat mig ännu idag; synen eller koordinationsförmåga vill riktigt hänga med, och kroppen är stelfrusen trots +22 Celsius inomhus. Draperar mig i en filt, och funderar på när glada entreprenörer ska upptäcka vinstpotentialen i moderna avgiftningskliniker, som förstås inte har något med missbruk att göra utan helt enkelt vore luktfria spa (fria från parfymer såväl som från eteriska oljor), en nödvändig avgiftning från vårt vardagsliv där varje kubikcentimeter luft vi andas är fylld av hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande kemikalier från våra "normala" produkter.
Jag berättade nu hos allergiläkaren att jag hade fått en svårare överkänslighetsreaktion mot tabletten Aerius sist då jag fick en förpackning från en annan tillverkare, och trots samma innehåll (vilket förmodligen berodde på olika bindemedel, vilka inte behöver deklareras på förpackningen). Men i vilket fall hjälper mig inte Aerius längre, varken under pollensäsong eller annars så jag slutar med dem. En av assistenterna vid mottagningen menar att jag borde göra ett test av tabletten där under övervakning, så att de kan se reaktionerna och då ge mig andra mediciner som kunde häva överkänslighetsreaktionerna. Med andra ord utsätta mig för reaktioner i form av t ex yrsel och svår huvudvärk, som de ändå inte kan se på utsidan, och där utöver äta ännu mer kemikalier i form av biverkningspiller mot en medicin som ändå är värdelös för mig. Så jag sade nej tack! (Men eftersom jag ofta drabbas av så kallade senare reaktioner, skulle jag i så fall behövt stanna över natten och de var man ju intresserade av eftersom de stänger klockan fyra.)
Men avgiftningen hemma efter färden blev inte okomplicerad, eftersom vilsna ungdomar ofta samlas i våningen under och draperar sig i monstruösa cocktailer av parfymerade sköljmedel, deodoranter och hårvårdsprodukter med mera, och efter en viss tid stiger de giftiga dunsterna upp till mig. Trots luftrenare på högvarv och intag av detoxande drink med bikarbonat och citron, samt magnesium till krampande muskler har inte jag inte alls hämtat mig ännu idag; synen eller koordinationsförmåga vill riktigt hänga med, och kroppen är stelfrusen trots +22 Celsius inomhus. Draperar mig i en filt, och funderar på när glada entreprenörer ska upptäcka vinstpotentialen i moderna avgiftningskliniker, som förstås inte har något med missbruk att göra utan helt enkelt vore luktfria spa (fria från parfymer såväl som från eteriska oljor), en nödvändig avgiftning från vårt vardagsliv där varje kubikcentimeter luft vi andas är fylld av hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande kemikalier från våra "normala" produkter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)