Apropå tillfrisknande från MCS, så frågade mig en gammal bekant för inte så länge sedan, om jag inte kunde pröva healing. Healing mot giftiga kemikalier? Jag blev lite full i skratt eftersom jag av någon anledning kom att tänka på frikyrkors tältmöten i gamla tider, när folk steppade fram under hallelujarop och vittnade om hur de sett ljuset medan ortens elaka ungar kikade in genom hål i tältet och höll sig om magen av skratt.
Kosmologen Martinus var inte sådär mycket för healing, eftersom han menade att man sparade ju då alla krämpor som man var avsedd att gå igenom i detta liv till sin nästa inkarnation.
Trots det vill man ju inte fortsätta att bli sjuk av miljö och produkter, och jag tror inte att t ex Amygdala Retraining program hotar att sabotera ens "karma". Allt oftare tycker man sig höra eller rättare sagt läsa att personer har blivit friska från MCS, men vad som är viktigt att poängtera är också allt arbete som krävs med sanering av både kropp och miljö, och de uppoffringar som ligger bakom, och den tid det tar att bli frisk, liksom risken för återfall vid exponeringar. Annars finns risken att till exempel Försäkringskassan får idéer och börjar mena "om denne kunde bli frisk utan vidare, så varför kan inte du" och arbetsgivare skulle säkert som amen i kyrkan passa på att mena att då behöver det ju inte ändras något i arbetsmiljöerna.
En av alla som vittnar om sitt tillfrisknande finns bakom sajten "Detox your Body and Help for Multiple Chemical Sensitivity", där hon i en sympatisk ton beskriver den långa processen bakom sitt läkande och delar med sig av sina många detox-tips.
Några tillfriskande-fall kanske man är tvungen att läsa med en nypa salt, eftersom det är fritt fram att spinna sin historia och man inte har sett fallen i deras vardag i verkliga livet. Författarinnan Suzanne Brögger som en gång i tiden skrev en bok med titeln "JA" i knallrosa mot en svart bakgrund, säger senare att hon då "förbereder en bok som heter JA, men gör inget annat än säger nej" under en svår period, när hon bland annat förföljs av en sinnessjuk stalker vid namn Emanuelle Olsen som förstör hennes liv med olika djävulska intriger. Hon konstaterar i en senare bok, "Transparance", att alla kända människor förföljs av galningar........"I accelererande tempo, och i takt med att socialbidragares antal ökar och därmed procenten besvikna människor som fallit igenom samhällets alla tänkbara maskor, kommer veckoblad och tidningar med historier om de anonyma stönare och skuggor som önskar död och åter död åt alla dem.....
Men boken kom ut år 1993, och sedan dess har samhällsstressen accelererat ännu mer, liksom till exempel det riskabla knarket via nätet. Och det är inte bara kändisar som stalkas, kan jag som en av Sveriges tråkigaste nu levande människor intyga. Det kan räcka att bo i närheten av någon som är bekant till en dåre. Det tog mig flera år att fatta att någon springer omkring med en mikrofon i våningen under. Vilket var förklaringen till att personen till och med kunde vara där före mig på plats, när jag skulle någonstans som kunde vara till exempel allt från kyrkogården och biblioteket till Ica och Konsum samt sjukhus sex mil bort. Och som inte gillar suset från min luftrenare, vilket säkert i och för sig kan vara irriterande om man lyssnar med en hörselförstärkare som återger ljudet av en viskning genom betongväggar. Som hämnd använder han sig av en uppsättning el-apparater av typen skruvutdragare, borrmaskin och möjligtvis eltandborste (?) under sitt tak/mitt golv. Gärna på natten eftersom grannen vägg i vägg tycks döv, och våningen under står tom. (Och han kan ju inte vräkas, eftersom han inte bor där "och inte har varit där på ett halvår".) Metod i galenskapen? Eller total galenskap, för när blev det intressant att lyssna när någon borstar tänderna, diskar eller prasslar med morgontidningen? Var det hit civilisationen ledde?
Varje tidsålder tycks ha sin egen plåga. Vad sägs om en diagnosen "nostalgi"? Den ansågs under 1700-talet vara en mycket allvarlig sjukdom som kunde leda till döden. Kanske finns det något som heter framtidsnostalgi när man ser framåt mot ett friskare samhälle? Men den är förhoppningsvis inte farlig, annat än för vissa makthavare.
I dag läser jag en artikel av Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke, där han skriver om en kommande kris i ädrevården. 2030 kommer antalet 75-åringar att ha ökat med 60 % medan befolkningen i åldrarna 24 - 65 bara har ökat med 4 %. Högerpolitikerna talar svävande om egenfinansiering, medan västerpolitikerna talar om fördelningspolitik och ökade skatter. Det gäller för alla som har några år på sig att rösta rätt i årets val! I artikeln berättas också om den liberala filosofen John Rawls introducerade tankeexperimentet på 1970-talet och menade att om vi lät en grupp människor bygga ett samhälle och fördela resurser och privilegier utan att på förhand veta sin egen plats i detta samhälle, så skulle de säkerligen se till att även de lägsta samhällsklasserna skulle ha en dräglig levnadsstandard. De som fördelade skulle ju nämligen kunna visa sig tillhöra just en av dessa utsatta grupper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar