Är det acceptabelt att bli "kremerade" av kemikalier när man tvingas använda landstingets taxibilar för läkarbesök? Resan dit gick ganska skapligt (med hjälp av andningsmask då bilarna även används för färdtjänst och brukar lukta väldigt starkt av kemikalier från tidigare resandes produkter) och chauffören hade inte använt några parfymerade produkter, men hemvägen blev desto värre. Det luktade skarpt av parfym från föraren, trots landstingets parfymfria policy (och trots tidigare anmälningar från min sida, både till DO (Diskrimineringsombudsmannen) och till landstinget), men stelfrusen efter att ha väntat utomhus i en halvtimme med blåst och tio minusgrader orkade jag inte gå ut ur bilen igen utan ville komma hem så fort som möjligt, och hoppades på det bästa med hjälp av min rejäla andningsmask från en byggfirma samt att drapera sätet med aluminiumfolie. Men det gick inte särskilt bra, och resten av dagen tillbringades sängliggande i någon sorts "parfymförgiftnings-koma", utan att orka tvätta kläderna som tagit åt sig av lukten trots all folie. Tydligen hjälper inte ens anmälningar, utan det skulle krävas t ex böter, löneavdrag eller avstängning från arbetet för att budskapet ska nå fram.
Jag berättade nu hos allergiläkaren att jag hade fått en svårare överkänslighetsreaktion mot tabletten Aerius sist då jag fick en förpackning från en annan tillverkare, och trots samma innehåll (vilket förmodligen berodde på olika bindemedel, vilka inte behöver deklareras på förpackningen). Men i vilket fall hjälper mig inte Aerius längre, varken under pollensäsong eller annars så jag slutar med dem. En av assistenterna vid mottagningen menar att jag borde göra ett test av tabletten där under övervakning, så att de kan se reaktionerna och då ge mig andra mediciner som kunde häva överkänslighetsreaktionerna. Med andra ord utsätta mig för reaktioner i form av t ex yrsel och svår huvudvärk, som de ändå inte kan se på utsidan, och där utöver äta ännu mer kemikalier i form av biverkningspiller mot en medicin som ändå är värdelös för mig. Så jag sade nej tack! (Men eftersom jag ofta drabbas av så kallade senare reaktioner, skulle jag i så fall behövt stanna över natten och de var man ju intresserade av eftersom de stänger klockan fyra.)
Men avgiftningen hemma efter färden blev inte okomplicerad, eftersom vilsna ungdomar ofta samlas i våningen under och draperar sig i monstruösa cocktailer av parfymerade sköljmedel, deodoranter och hårvårdsprodukter med mera, och efter en viss tid stiger de giftiga dunsterna upp till mig. Trots luftrenare på högvarv och intag av detoxande drink med bikarbonat och citron, samt magnesium till krampande muskler har inte jag inte alls hämtat mig ännu idag; synen eller koordinationsförmåga vill riktigt hänga med, och kroppen är stelfrusen trots +22 Celsius inomhus. Draperar mig i en filt, och funderar på när glada entreprenörer ska upptäcka vinstpotentialen i moderna avgiftningskliniker, som förstås inte har något med missbruk att göra utan helt enkelt vore luktfria spa (fria från parfymer såväl som från eteriska oljor), en nödvändig avgiftning från vårt vardagsliv där varje kubikcentimeter luft vi andas är fylld av hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande kemikalier från våra "normala" produkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar