Försäkringskassan skriver att dess bedömning är att "det inte finns något som styrker den diagnos som angetts i läkarintyget. Intyget styrker heller inte något samband mellan de begränsningar du beskriver och diagnosen". Förvaltningsrätten där jag överklagat skriver i sin utredning att "av de läkarintyg som lämnats in, framgår att jag har diagnosen SHR (min anmärkning:sensorisk hyperreaktivitet; en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity). Det framgår även att diagnosen innebär att "exponering av kemikalier kan medföra andningssvårigheter, värk och tryck i bröstkorgen, halsslem, svårt att svälja, hudklåda, svullnader, yrsel och huvudvärk etc." (Skönt att Förvaltningsrätten verkar läskunnig i alla fall, till skillnad från Försäkringskassan.)
Men utredningen från Förvaltningsrätten handlar egentligen om att Socialtjänsten förnekar mitt behov av hjälpmedel till att kunna leva ett något så när normalt liv i lägenhetshus med hjälp av luftrenare och dess löpande kostnader för filter, och att själv kunna gå till exempelvis apotek, affär och sjukhus med mera med hjälp av andningsmask (och dess löpande kostnader för filter). Eftersom själva orsaken till att jag inte längre har kunnat arbeta och själv köpa dessa är just densamma som står i intyget, är det ganska märkligt att Socialtjänsten nekar detta, eftersom det också innebär att jag då inte kommer att klara eventuellt nya prövningar på arbetsplatser. Man hänger sig på det här med "endast läkarföreskrivna hjälpmedel" enligt ovan, och fortsätter också helt meningslöst att hänvisa till Försäkringskassa och Landsting trots att jag redan ansökt och nekats bidrag därifrån. Man menar att luftrenare inte är nödvändigt för en "skälig levnadsnivå". Det skulle alltså inte höra till en skälig levnadsnivå att kunna andas hemma, och kunna gå ut och göra ärenden själv. Jag frågade i mina synpunkter om det var tänkt att jag skulle ringa ambulans för syrgas varje gång jag inte kunde andas när cigarettrök och parfymer med mera trängde in i lägenheten från trapphus, andras lägenheter och balkonger, och vem som var tänkt att hjälpa mig rent praktiskt när jag på så sätt inte skulle kunna gå ut under sommarhalvåret då gräs och pollen gör saken flera gånger värre för min del.
Trots detta har handläggaren vid kommunen ändå fortsatt fråga varje gång, om jag inte kunde ordna ett nytt möte med Arbetsförmedling och Försäkringskassa, trots att det senaste mötet resulterade i att jag skrevs ut som sökande från AF, då man menade att jag inte kunde stå till den normala arbetsmarknadens förfogande medan FK däremot skriver till mig att "det inte finns kemikalier på normalt förekommande arbetsplatser". Men jag tänker inte ringa om något nytt möte, inte minst därför att handläggaren säger att jag i stället för att ha telefon ska köpa de dyra filtren till mina "maskiner", men också för att jag inte ser några utsikter när det gäller fler möten eftersom det förra gången bara ledde till personligt påhopp, där båda representanter enades om att jag var "negativ". Vad det i så fall skulle ha med saken att göra, dessutom kände ju ingen av dem mig personligen, så hur kunde de veta ifall jag var negativ eller inte? Däremot var handläggaren vid AF negativ till att jag skulle få pröva en allergivänlig plats, och handläggaren vid FK var negativ när hon ville att jag ytterligare skulle förstöra min hälsa genom att utsätta mig för till exempel målarfärg, lösningsmedel och annat jag inte tål på arbetsplats "så att man kunde se att jag ramlade åt olika håll". Jag tycker också att man varit negativ inom Socialtjänsten som trixat sig runt både sjukintyg och sunt förnuft för vad som är en skälig levnadsnivå, bara för att spara "a Few Dollars More"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar