Också stora politiska partier är mottagliga för påverkan. Se t ex Socialdemokraterna som ett tag lät sig rubbas av högerstormarna och ville förbjuda tiggeriet. Men som på nytt lät sig påverkas av starka, kritiska röster och tog tillbaka förslaget. Mitt recept om man vill göra sin röst hörd åtminstone på sikt är att rösta på ett stort, inkluderande parti som ser till helheten och majoritetens bästa och när/om partiet får makt kan man endera (om man har tid) vara "droppen som urholkar" eller också vara en grupp som då har möjlighet att "anstorma" med sina krav som minoritet.
Tyvärr har både SD och andra dock mindre partier som har en underton av nazistiska värderingar fått bli uppsamlingsplats för de halta och lytta (till kropp och inte minst själ), till de missnöjda och utstötta i samhället, en plats som känns igen från historien. "Intet nytt sker under solen" säger Predikaren i en vers (kap. 1, 5-9, åtminstone i den gamla översättningen), för liksom i 30-talets Tyskland har borgarna sin vana trogen, under sina år vid makten i Sverige hunnit riva ner tryggheten, skapa en stor statsskuld, skapa en "arbetslinje" och ett "utanförskap". Med andra ord sopat banan för missnöjespartier som ytterligare ställer svaga grupper mot varandra och vill ha ännu "hårdare tag".
Se bara på moderatledaren Kristersson: man fattar inte hur han vågar ta ordet "cancer" i sin mun så ofta i valdebatterna; det måste ju få folk att tänka på hur han behandlade cancersjuka under sin tid som Socialförsäkringsminister. Även det skattebetalande folket utsattes inte bara för förakt utan för ren stöld från hans sida när han under sin tid som socialborgarråd i Stockholm (fram till 2010) reade ut bl a förskolor och hemtjänst som vissa gjorde miljonklipp på. Hans egen partikamrat, dåvarande justitieminister Beatrice Ask försvarade honom med att "det är inte olagligt att vara korkad och ha dåligt omdöme". Under Alliansens styre fortsatte de borgerliga att sälja ut Sverige (och vill fortsätta med det ifall man får makten.)
En underlåtelse som det stora partiet Socialdemokraterna liksom borgarna har gjort är att inte få alla att känna sig som en del av samhället, utan tvärtemot fått grupper av allt från sjuka till arbetslösa eller invandrare att känna sig som en belastning. Fast där kan man egentligen inte skylla allt på regeringen, utan på den stora massan av allt från tjänstemän hos myndigheter till chefer, mellanchefer och medarbetare i statlig, kommunal och privat regi. För vid sidan av alla lagar och regler som ofta ser alldeles utmärkta ut på papper läggs inte sällan ett extra lager av fördomar, pennalism och särbehandlingar av subtilt slag som sällan går att döma inför lagen. Nästan alla jag känner som röstar på SD har blivit fruktansvärt illa behandlade av handläggare hos myndigheter och tappat förtroendet för demokratin, vilket är mycket illa. (Det finns ju även invandrare som går med i invandrarfientliga partier; en form av "Stockholmssyndromet" kanske?) Lösningen kan aldrig vara att lyfta fram ett parti som är ännu mer exkluderande och fientligt till allt som avviker från normen. Lösningen kan heller aldrig vara att låta sig luras av lögner och konspirationsteorier från trollfabriker (där Sverige blev ett favoritobjekt efter flyktingmottagandet 2015). Lösningen måste vara påverkan från båda hållen dvs. en regering som lägger örat till marken och lyssnar lika väl som medborgare inte ska vänta på att "någon annan" tar tag i saker, utan hellre försöka vara droppen som urholkar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar