I förra veckan öppnade på sätt och vis LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) Pandoras ask genom att häva sin GMO-fria policy, och överlåta GMO-ansvaret till mejerierna och bönderna. (GMO = genetiskt modifierade organismer.) Man "skyller" såväl på ekonomin för småbönderna som på att det inte skulle tänkas vara riktigt lagenligt att säga nej till GMO. Patrik Ohlsson, styrelseledamot i LRF Värmland skriver att "konsumenterna skiter fullständigt i om det är GMO-fritt eller inte när de handlar". Det lär knappast stämma, eftersom intresset för ekologiskt bara blir större och större. Till och med på Konsum några stenkast härifrån har man i år börjat med en egen skyltningshylla för att visa på alla ekologiska varor man numera säljer, och detta i en affär där jag förra året inte brukade handla för att där knappt fanns något ekologiskt. Han skriver också: "Pengar är varken bra eller dåligt. På samma sätt är det med GMO. Det är hur man använder det som är det intressanta." Men det stämmer heller inte eftersom forskning visar på att genmodifiering i sig kan framkalla bland annat cancer och sterilitet, och att GMO dessutom kan spridas i omgivningarna och skada andra grödor och växtlighet. Det är synd att ett förbund för lantbrukare inte tänker på framtiden, utan på de kortsiktiga vinsterna. Det är också skada att Lantbrukarnas Riksförbund inte vill stå för ett nej längre, eftersom det här kan tolkas som att det skulle vara ok med GMO. Men mejerijätten Arla säger att man tänker hålla en GMO-fri linje för att man tror det ligger i enlighet med konsumenternas intresse. Man kan gissa att till det beslutet har bidragit att många protesterat och hotat att bojkotta Arla om de accepterar en viss procent GMO i sina produkter som det var tänkt från början.
Genmodifierade livsmedel lär knappast heller öka livskvaliteten för alla som lider av olika sjukdomar eller symtom, till exempel SHR (Sensorisk Hyperreaktivitet), inte minst för att genmodifierad gröda också har "fördelen" att bättre tåla besprutning med gifter av typen RoundUp.
Sahlgrenska sjukhuset håller ibland föredraget "När dofter blir en plåga" som handlar om detta funktionshinder. "Du vet ju att om man lagar stark mat kan ögonen börja rinna och du börjar småhosta". Och inget ont i det, det är säkert många som lider av SHR. Men det farliga är att i Sverige menar man att det bara finns SHR, som ju faktiskt "bara" är en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity) som kan ge betydligt allvarligare symtom från hela kroppen. Min allergiläkare menade att mina symtom gick "utanför SHR" som jag diagnosticerats för, och alltså måste höra till andra sjukdomar eftersom MCS "inte anses vetenskapligt" i Sverige.. Jag hade för en del år sedan en arbetskamrat som led av svåra SHR-symtom i en arbetsmiljö med dålig ventilation och förmodligen mögel och andra toxiner i byggnaden, men eftersom SHR anses som "inte farligt" fortsatte hon arbeta där tills hon utvecklade svulster i lungorna. Hennes läkare menade att hon kunde gärna fortsätta arbeta ändå för att "hålla sig igång", men det enda som hölls igång var sjukdomsalstrandet i miljön och hon dog ett år efter sin lungdiagnos.
Allergologen på Sahlgrenska har utvecklat en host-test baserad på capsaicin (extrakt ur chilipeppar), men capsaicin-testen börjar anses otillförlitlig och hjälper dessutom inte patienterna varken i deras vardagliga liv eller gentemot sjukvård och Försäkringskassa eftersom SHR inte anses problematiskt, trots att en hel del av patienterna inte kan göra normala saker som att gå på restaurang, åka buss eller tunnelbana och ibland inte ens vistas på sin arbetsplats.
Jag var frisk när jag gick och lade mig igår kväll, men vaknade i morse med värkande och stela fingrar och arm, yrsel, illamående och svaga, ojämna hjärtslag. Symtomen kändes igen som de gamla vanliga "sköljmedelssymtomen" från kamfer, kloroform, formaldehyd, toluen och många andra toxiner i sköljmedel men också säkert hårvårdsprodukter och deodoranter från våningsplanet under, där man samlats för kanske en liten efter-fest till påskfirandet. Inte är det lite kli i ögat eller retlig hosta som är det största problemet, utan man undrar i sitt stilla sinne hur länge man kan tänkas överleva det här kemiska kriget i civilisationen......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar