Nu är det också bara knappt fyra månader kvar till valet, och vem ska man rösta på? Taktikrösta på Socialdemokraterna för att hålla "tokhögern" borta? (Med respekt för att alla kanske inte vill höra röda fanor smattra för vinden, men högeralliansen har faktiskt systematiskt monterat ned välfärden, infört det moderna slaveriet Fas 3 och ljugit bl a om arbetslöshetsstatistiken, samt håller på att släpa hela samhället baklänges till sin glanstid före semesterrättigheter, sjukvård för alla och kvinnlig rösträtt som ju högern var emot på sin tid.)
Eller ska man våga rösta på ett mindre parti, varför inte Gudrun Schymans F! (Feministiskt initiativ).....? Och hursomhelst, av de vanliga partierna man känner till, är det bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger nej till GMO (genmodifierade organismer) i jordbruk och livsmedel
Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider varnade i förra veckan i en ledare i ETC väljarna för att rösta på Gudrun Schymans Feministiskt Initiativ (FI). Han menade att risken är stor att det blir en bortkastad röst.
"Fyra år till med Reinfeldt skulle knäcka många av oss", skrev Greider och frågade vad Schyman tyckte om det.
Gudrun Schyman ställer en motfråga till Greider: ”En mandatperiod till utan ett ideologiskt självständigt feministiskt parti skulle knäcka många av oss."
Just nu har FI medvind. På sex månader har antalet medlemmar femdubblats, och på Facebook har partiet nästan lika många följare som sossarna.
Det är starkt jobbat av ett litet parti utan kansli och anställda, skriver Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke.
Schymans homepartyn har blivit en succé. I stället för att knacka dörr kommer hon in i vardagsrummen över en kopp te. Nu får hon inte plats längre hemma hos folk när intresset ökar.
Frustrerade kvinnor (och även ganska många män) är besvikna på de etablerade partiernas och andra beslutsfattares jämställdhetsarbete. De tycker att det går för långsamt och händer för lite.
"Hon har i demokratisk ordning all rätt i världen att köra sitt eget race", tycker Peter Franke.
Annars tycks ju Vänsterpartiet numera ha blivit "det nya miljöpartiet", och centern har visst blivit till rakt ingenting med Annie Lööf som "tupp på gödselstacken", alltmedan det hos moderaterna från dag ett har stigit ut en aldrig sinande ström av skelett ur garderoberna, alltifrån svart hemhjälp/barnflickor och vägran att betala TV-licenser till saker som Nuon-affären där varken statsministern eller finansministern låtsas känna till en 89-miljardersaffär (där skattebetalarna förlorade 15 miljarder) utan skyller på centerpartisten Maud Olofsson som i sin tur (efter att ha sagt att statsministern kände till affären) vägrat svara på frågan i konstitutionsutskottet. För att inte tala om sjukvården, där kristdemokraterna använde sloganen ”fler vårdplatser” inför omvalet i västra Götaland i maj 2011. Men med Göran Hägglund som socialminister har antalet vårdplatser fortsatt att minska och är nu nere på en livsfarlig nivå.
Det krävs nog mer av Stefan Löfvén än att fortsätta framstå som blekröd eller ljusblå om han ska få de röster han vill ha, eller tänker han detsamma som Jimmy Jansson från den här lilla staden, när han deltog i Melodifestivalen för några år sedan: det skulle orsaka för mycket besvär att vinna, "det vore lagom att komma tvåa eller trea"? Löfvén föddes i Stockholm, men växte upp i politiskt röda Ådalen, samma Ådalen där fem arbetare i åldrarna 20 till 35 år sköts ihjäl med gevär och kulsprutor av militär under polisens befäl vid en fabriksstrejk 1931. Men Löfvén har också anor från Norra Värmland, där bruksorter som Hagfors och Munkfors varit bland de rödaste i landet. Inte undra på att det finns en del som tycker att han påminner en aning till utseendet om dansbandskungen Christer Sjögren; de finns ju med på samma släktträd vid Hagfors Minnesmuseum där de flesta har som anfader finländaren Lång-Kristoffer som bosatte sig i trakten någon gång på 1600-talet för att bland annat jaga björn, driva svedjebruk och bygga en masugnshytta. För att vinna valet skulle krävas att Löfvén likt Lång-Kristoffer sätter igång att driva lite svedjebruk och bränna bort de senaste decennierna av socialdemokratiskt tvekan, trams och feghet, där ingen riktigt kan se skillnad mellan höger och vänster, och återta den röda färgen så att man kan respektera socialdemokraterna igen, oavsett om man gillar eller ogillar partiets politik.
"Livet är till för folk", säger Erik Beckman (författare mest känd i kultkretsar som växte upp i Rämmen några mil härifrån). Så klart att de mäktiga som rycker i trådarna inte gillar sådant, och risken finns för politiker som inte lyder låt oss säga Bilderberggruppen, att sluta med ett skott i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. "Livet - även om jag dog av det", som Erik Beckman skriver på försättsbladet i en av sina böcker. Beckman hade kanske en lite naiv tro på kommunismen, reste mycket i Öststaterna på 70-talet och menade att de hade mer liv och gemenskap än vårt förstelnade samhälle här i väst. Han skriver att "vettlösheten i Karlstad hamrades in i vänergraniten av de första apor som kunde hantera redskap, och att en begriplig moral finns möjligen på annat håll, kanske i östra Polen, kanske i Petjenga på Kolahalvön, kanske i Budapest ...".
En svår nackdel med Socialdemokraterna är att de inte är det minsta spännande längre. Göran Persson var inte direkt spännande, men han hade sin slogan "Alla ska vara med"....Vad är en S-politiker idag jämfört med en folkhemsbyggare som Per Albin eller en internationell ikon som Olof Palme? Men kanske är det på trots mot dem som de senaste ledarna av S-partiet varit bleka och inställsamma mot EU, USA och det privata kapitalet. De påminner lite om Rolling Stones, en företeelse som funnits där någonstans hela ens egen livstid och som var någonting alldeles extra, nytt och revolutionerande i början, men allteftersom framgångarna rullade på själva blev en institution. Anita Pallenberg, Keith Richards ex-flickvän som överlevde turnéer, masshysteri och droger, säger: "De blev för stora, då tappade jag intresset. Band är intressantast i början, när det hela startar." Keith Richards själv skriver i sin självbiografi "Life" att han "aldrig hade problem med droger utan med polisen". Drogerna tog han för att jämna ut sin energi över hela dagen, och för att avskärma sig från hysterin och kunna ägna sig åt familj och låtskrivande. På anklagelserna om att han som förebild för ungdomar inte borde ha använt droger, säger han: "Om inte polis och journalister hade skrikit ut det på löpsedlarna, hade ju ingen vetat att jag använde droger?" Precis som politiken en tuff bransch, men drogerna är inte alltid illegala utan helt legala, flitigt utskrivna av läkare. Inte mindre än tre av Mick Jaggers flickvänner försökte ta livet av sig, men bara den senare lyckades för inte så länge sedan. "Who Cares In Sweden (the untold story of antidepressants)" misstänker att hon var påverkad av antidepressiva läkemedel när hon tog livet av sig. (Man tänker faktiskt precis detsamma när man hör hennes röst på en video.)
Politikerna i S kanske trotsar de färgstarka, tidigare företrädarna genom att vara bleka och intetsägande, precis som många vill göra tvärtemot tidigare generationer för att hävda sin egenart. Erik Beckmans far var präst, alltså var Erik själv ateist. I boken "Jag känner igen mig" skriver han om "den fina familjen Leeuws femårige, alkoholiserade son som välter statyer på Karlstads torg. Hos honom bryter allt ut, som varit under kontroll hos den oklanderliga släkten genom generationer".
På ledarsidan i Värmlands Folkblad idag skriver Peter-Jan Kask: "USA är ett tydligt exempel på hur makten över samhället i allt högre utsträckning går över till de superrika. De ger miljarder till partier och politiker och förväntar sig politik som tack. När de inte själva går in i valkampanjen och driver sina åsikter som också skett i ett antal fall."
Och alldeles precis som med droger är de rika beroende av att fortsätta vara rika och helst öka sin rikedom till varje pris.
I slutet av maj arrangeras Stockholm Food Forum för första gången, ett möte som samlar 650 forskare, politiker och näringsliv från hela världen. Huvudtalare på toppmötet är Bill Clinton. Paret Clinton har ett förflutet med relationer till Monsanto, Hillary Clinton bl a genom arbete på Rose Law Firm, som representerar Monsanto. Alltså risk för GMO-påverkan!
Samt man undrar i sitt stilla sinne; när kommer någon att ordna en mässa eller ett toppmöte för att få ett grepp om den miljösjukdom som breder ut sig alltmer under olika namn? MCS (Multiple Chemical Sensitivity), elöverkänslighet, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, autism och en hel del andra som alltmer anses vara olika uttryck för den förorening av miljön i form av elektromagnetisk strålning, kemikalier och byggnadsrelaterad ohälsa som hittills tystats ner.........Den politikern skulle få min röst!
PS. Augusti 2018: Med nu fyra års facit i hand kan man se att Socialdemokraterna med stöd av Miljöpartiet har varit den bästa och mest handlingskraftiga regeringen på många år. Som vanligt har man fått sopa upp efter de borgerliga åren som gett 60 miljarders underskott i statskassan och numera finns 90 miljarder i överskott. Statsskulden är den lägsta sedan 70-talet och man har gett mest pengar till miljö och klimat någonsin. Läkarvård och medicin är gratis för barn och pensionssystemet ska göras om så att utbetalningarna blir större på längre sikt. Nu går man snart åter till val på bl a 20 miljarder mer till välfärden bl a sjukvården, vilket behövs.
Just nu har FI medvind. På sex månader har antalet medlemmar femdubblats, och på Facebook har partiet nästan lika många följare som sossarna.
Det är starkt jobbat av ett litet parti utan kansli och anställda, skriver Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke.
Schymans homepartyn har blivit en succé. I stället för att knacka dörr kommer hon in i vardagsrummen över en kopp te. Nu får hon inte plats längre hemma hos folk när intresset ökar.
Frustrerade kvinnor (och även ganska många män) är besvikna på de etablerade partiernas och andra beslutsfattares jämställdhetsarbete. De tycker att det går för långsamt och händer för lite.
"Hon har i demokratisk ordning all rätt i världen att köra sitt eget race", tycker Peter Franke.
Annars tycks ju Vänsterpartiet numera ha blivit "det nya miljöpartiet", och centern har visst blivit till rakt ingenting med Annie Lööf som "tupp på gödselstacken", alltmedan det hos moderaterna från dag ett har stigit ut en aldrig sinande ström av skelett ur garderoberna, alltifrån svart hemhjälp/barnflickor och vägran att betala TV-licenser till saker som Nuon-affären där varken statsministern eller finansministern låtsas känna till en 89-miljardersaffär (där skattebetalarna förlorade 15 miljarder) utan skyller på centerpartisten Maud Olofsson som i sin tur (efter att ha sagt att statsministern kände till affären) vägrat svara på frågan i konstitutionsutskottet. För att inte tala om sjukvården, där kristdemokraterna använde sloganen ”fler vårdplatser” inför omvalet i västra Götaland i maj 2011. Men med Göran Hägglund som socialminister har antalet vårdplatser fortsatt att minska och är nu nere på en livsfarlig nivå.
Det krävs nog mer av Stefan Löfvén än att fortsätta framstå som blekröd eller ljusblå om han ska få de röster han vill ha, eller tänker han detsamma som Jimmy Jansson från den här lilla staden, när han deltog i Melodifestivalen för några år sedan: det skulle orsaka för mycket besvär att vinna, "det vore lagom att komma tvåa eller trea"? Löfvén föddes i Stockholm, men växte upp i politiskt röda Ådalen, samma Ådalen där fem arbetare i åldrarna 20 till 35 år sköts ihjäl med gevär och kulsprutor av militär under polisens befäl vid en fabriksstrejk 1931. Men Löfvén har också anor från Norra Värmland, där bruksorter som Hagfors och Munkfors varit bland de rödaste i landet. Inte undra på att det finns en del som tycker att han påminner en aning till utseendet om dansbandskungen Christer Sjögren; de finns ju med på samma släktträd vid Hagfors Minnesmuseum där de flesta har som anfader finländaren Lång-Kristoffer som bosatte sig i trakten någon gång på 1600-talet för att bland annat jaga björn, driva svedjebruk och bygga en masugnshytta. För att vinna valet skulle krävas att Löfvén likt Lång-Kristoffer sätter igång att driva lite svedjebruk och bränna bort de senaste decennierna av socialdemokratiskt tvekan, trams och feghet, där ingen riktigt kan se skillnad mellan höger och vänster, och återta den röda färgen så att man kan respektera socialdemokraterna igen, oavsett om man gillar eller ogillar partiets politik.
"Livet är till för folk", säger Erik Beckman (författare mest känd i kultkretsar som växte upp i Rämmen några mil härifrån). Så klart att de mäktiga som rycker i trådarna inte gillar sådant, och risken finns för politiker som inte lyder låt oss säga Bilderberggruppen, att sluta med ett skott i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. "Livet - även om jag dog av det", som Erik Beckman skriver på försättsbladet i en av sina böcker. Beckman hade kanske en lite naiv tro på kommunismen, reste mycket i Öststaterna på 70-talet och menade att de hade mer liv och gemenskap än vårt förstelnade samhälle här i väst. Han skriver att "vettlösheten i Karlstad hamrades in i vänergraniten av de första apor som kunde hantera redskap, och att en begriplig moral finns möjligen på annat håll, kanske i östra Polen, kanske i Petjenga på Kolahalvön, kanske i Budapest ...".
En svår nackdel med Socialdemokraterna är att de inte är det minsta spännande längre. Göran Persson var inte direkt spännande, men han hade sin slogan "Alla ska vara med"....Vad är en S-politiker idag jämfört med en folkhemsbyggare som Per Albin eller en internationell ikon som Olof Palme? Men kanske är det på trots mot dem som de senaste ledarna av S-partiet varit bleka och inställsamma mot EU, USA och det privata kapitalet. De påminner lite om Rolling Stones, en företeelse som funnits där någonstans hela ens egen livstid och som var någonting alldeles extra, nytt och revolutionerande i början, men allteftersom framgångarna rullade på själva blev en institution. Anita Pallenberg, Keith Richards ex-flickvän som överlevde turnéer, masshysteri och droger, säger: "De blev för stora, då tappade jag intresset. Band är intressantast i början, när det hela startar." Keith Richards själv skriver i sin självbiografi "Life" att han "aldrig hade problem med droger utan med polisen". Drogerna tog han för att jämna ut sin energi över hela dagen, och för att avskärma sig från hysterin och kunna ägna sig åt familj och låtskrivande. På anklagelserna om att han som förebild för ungdomar inte borde ha använt droger, säger han: "Om inte polis och journalister hade skrikit ut det på löpsedlarna, hade ju ingen vetat att jag använde droger?" Precis som politiken en tuff bransch, men drogerna är inte alltid illegala utan helt legala, flitigt utskrivna av läkare. Inte mindre än tre av Mick Jaggers flickvänner försökte ta livet av sig, men bara den senare lyckades för inte så länge sedan. "Who Cares In Sweden (the untold story of antidepressants)" misstänker att hon var påverkad av antidepressiva läkemedel när hon tog livet av sig. (Man tänker faktiskt precis detsamma när man hör hennes röst på en video.)
Politikerna i S kanske trotsar de färgstarka, tidigare företrädarna genom att vara bleka och intetsägande, precis som många vill göra tvärtemot tidigare generationer för att hävda sin egenart. Erik Beckmans far var präst, alltså var Erik själv ateist. I boken "Jag känner igen mig" skriver han om "den fina familjen Leeuws femårige, alkoholiserade son som välter statyer på Karlstads torg. Hos honom bryter allt ut, som varit under kontroll hos den oklanderliga släkten genom generationer".
På ledarsidan i Värmlands Folkblad idag skriver Peter-Jan Kask: "USA är ett tydligt exempel på hur makten över samhället i allt högre utsträckning går över till de superrika. De ger miljarder till partier och politiker och förväntar sig politik som tack. När de inte själva går in i valkampanjen och driver sina åsikter som också skett i ett antal fall."
Och alldeles precis som med droger är de rika beroende av att fortsätta vara rika och helst öka sin rikedom till varje pris.
I slutet av maj arrangeras Stockholm Food Forum för första gången, ett möte som samlar 650 forskare, politiker och näringsliv från hela världen. Huvudtalare på toppmötet är Bill Clinton. Paret Clinton har ett förflutet med relationer till Monsanto, Hillary Clinton bl a genom arbete på Rose Law Firm, som representerar Monsanto. Alltså risk för GMO-påverkan!
Samt man undrar i sitt stilla sinne; när kommer någon att ordna en mässa eller ett toppmöte för att få ett grepp om den miljösjukdom som breder ut sig alltmer under olika namn? MCS (Multiple Chemical Sensitivity), elöverkänslighet, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, autism och en hel del andra som alltmer anses vara olika uttryck för den förorening av miljön i form av elektromagnetisk strålning, kemikalier och byggnadsrelaterad ohälsa som hittills tystats ner.........Den politikern skulle få min röst!
PS. Augusti 2018: Med nu fyra års facit i hand kan man se att Socialdemokraterna med stöd av Miljöpartiet har varit den bästa och mest handlingskraftiga regeringen på många år. Som vanligt har man fått sopa upp efter de borgerliga åren som gett 60 miljarders underskott i statskassan och numera finns 90 miljarder i överskott. Statsskulden är den lägsta sedan 70-talet och man har gett mest pengar till miljö och klimat någonsin. Läkarvård och medicin är gratis för barn och pensionssystemet ska göras om så att utbetalningarna blir större på längre sikt. Nu går man snart åter till val på bl a 20 miljarder mer till välfärden bl a sjukvården, vilket behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar