Om Vilhelm Moberg hade levt ett halvsekel senare, och kanske själv haft någon av dagens miljösjukdomar, är det inte omöjligt att en roman som "Nybyggarna" hade fått intrigen av t ex ett sällskap elöverkänsliga eller MCS-are (kemikalieintoleranta), som ju ofta tvingas vara pionjärer och "stigfinnare" i kemikaliesamhället idag. En del har flytt sina hem, andra försöker hitta material de inte blir sjuka av när de själva bygger hus. Någon skapar en julgran till barnen av andra material eftersom inte alla tål varken naturlig gran eller syntetisk plastgran. Ofta utan pengar, eftersom en hel del ställs utanför både arbetsmarknad och sjukförsäkring.
Men miljösjukdom kan också ibland påminna om författaren Carlos Castanedas annorlunda verklighet eller rättare sagt verkligheter, där världen är som en lök hos vilken de olika lagren av skal är olika versioner av världen. Vi är ju helt vanliga människor som ofta hamnar i någon slags parallellvärld eftersom vi inte tål små mängder av helt vanliga, giftiga vardagskemikalier och ibland heller inte naturliga saker som t ex pollen. Men pollen idag är också bärare av miljöföroreningar som avgaser och andra kemikalier, vilket kan vara en förklaring till att pollenallergierna ökat så mycket.
Ibland hör man talas om att det finns MCS-are som blivit friska och glidit tillbaka in i den vanliga verkligheten och inte mer hörts av. Jag vet inte om det är en modern vandringsmyt eller om detta är sant. Ofta hör man också talas om människor som tror sig ha blivit friska, men där friskheten snabbt krackelerat när den mött den kemiska verkligheten. Men tron kan vara avgörande att få behålla. Personligen tror jag man kan bli frisk i "den friska verkligheten", men måste iaktta fortsatt försiktighet när man ska närma sig den vanliga verkligheten som är full av helt vardagliga miljöförstörare, men också helt naturliga företeelser som idag har blivit giftbärare genom processer och miljö. Om de sista dyrbara gnistorna av energi verkar ta slut, är det förstås inte läge att tänka eller säga till någon: "undrar om det gick till så när Erik XIV förgiftades" eller liknade saker, utan det är då som det verkligen är läge för positivt tänkande. Ibland upplever säkert miljökänsliga människor att de egentligen inte kan leva i vår nedsmutsade miljö, utan att de egentligen lever på en slags nåd. Vilket inte är det sämsta. Hoppet kan vara en Ariadne-tråd som leder genom labyrinten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar