Inte återställd efter dagens gift-tripp, Robert Lustig får vänta

Besöket hos allergiläkare idag varade som vanligt bara ett par minuter, men resan tur och retur är 20 mil och tar cirka två timmar sammanlagt. Ditresan gick skapligt, har börjat använda aluminiumfolie att klä bilstolen med - bara att kasta sedan och inga filtar att tvätta. Fungerar skapligt, så länge den inte går sönder. Patientresors chaufför tittade på mig som om jag kom från månen. Men visade sig senare lättsam och trevlig, och berättade attt han varit med och startat möten för elöverkänsliga, så det där med folien till bilstolen verkade nog för honom en aning malplacerat. Men jag berättade som vanligt om kemisk intolerans, dels för att slippa misstänksamma blickar inför mask, folie och "skräck" för spolvätskan till rutan, och dels för att sprida lite kunskap (tar chansen när den kommer!). Och som vanligt hade också denna chaufför en massa åsikter, riktigt vettiga den här gången om kost, motion och livsstil i allmänhet. Han menade att en Youtube-video med Robert Lustig vore något för mig, skulle visst handla om fett/protein-diet. Och varför inte - sen jag blev sjuk i MCS har kroppen vägrat frukt, potatis och torkad frukt med mera och faktiskt velat ha mer mättat fett och protein.
Men till hemresan ösregnade det och jag orkade inte att stå och veckla ut folie, så jag chansade på att åka utan. "Kläderna skyddar dig nog bra", sade chauffören och jag tyckte likadant för jag hade en ganska tjock jacka. Men när jag kom hem kändes huden på ryggen brännskadad, och både jackan och tröjan under luktade starkt parfymgift. Efter dusch, bikarbonat-bad och inoljning med kokosolja hade huden fortfarande rysningar och kändes som om den varit med om något traumatiskt, vilket det i och för sig kan vara när man reagerar adekvat på parfymgifter. För jag tycker att det är adekvat att reagera på syntetiska parfymer eftersom de faktiskt innehåller så många gifter, och som absolut inte kan vara bra för någon.
På kvällen många timmar senare känns huden fortfarande brännande och hela kroppen har ömsom feberfrossa och ömsom värmeattacker, och jag hör ett dånande ljud i öronen. Kläderna ligger i hinkar med bikarbonat och kommer att ta många omgångar att tvätta rena från parfymlukt. Undrar hur många dagar det kommer att ta innan man blir något så när normal igen? Känns betydligt värre den här gången än förra. Allt detta bara för ett två minuters läkarbesök.
Får ett brev från Landstinget där det står att jag har en liten avvikelse på ämnesomsättningsprovet, och bör göra om provet efter ett halvår. Kanske kan detta vara en av de bidragande förklaringarna till den kemisk intoleransen? Kollar på Robert Lustig för attt se om han har några tips. Ser ett par läsarkommentarer. Det ena säger: "Jösses, vad är det här för  doktor, han säger ät kött för det innehåller fibrer, men kött innehåller väl inte fibrer!" Nåväl, ska försöka se avsnittet om nyttiga (mättade) fetter när huvudet lyckats bli återställt efter dagens gift-tripp.

En positiv kedjereaktion i det lilla

För länge sedan när vargarna strök runt knuten och var ett hot mot djur och människor i Sverige, uttalade man helst inte ordet varg av rädslan för att då frambesvärja den, utan använde andra, mindre laddade ord som t ex "Gråben". Det verkar fungera på samma sätt idag med MCS, som i andra länder kallas Multiple Chemical Sensitivity men som i Sverige "inte finns". Liknande symtom som rör ögon och luftvägar kallas SHR (Sensorisk Hyperreaktivitet) och bara de symtom som ryms inom den diagnosen accepteras. Har man övriga symtom som MCS-drabbade brukar ha, är man persona non grata hos Försäkringskassan och remitteras av läkare runt i ett Moment 22 utan slut eller resultat, eller också ignoreras saken ihjäl så gott det går.
I skolorna händer det att lärare tar sig friheten att försöka märka försvarslösa barn med diverse "bokstavsdiagnoser" när de reagerar på kemikalier från sköljmedel och andra parfymerade produkter, vilka tyvärr aldrig fattas numera varthelst folk samlas. Men om en vuxen iakttas vid en MCS-reaktion kommer säkert också välvilliga och mindre välvilliga, men framförallt oförstående andra att döpa dem till det mesta som står att finna i ett läkarlexikon. "Bokstavsdiagnoserna" blev enormt populära ett tag, det var nästan så det blev udda att inte ha någon. Knappast en slump att de exploderade strax efter att marknaden exploderat i ett gigantiskt utsläpp av kemikalier i vår mat, hygienprodukter, kläder och så vidare.

Selmastudien vid Karstads universitet är en forskning om kemikaliers påverkan på foster. De skriver att mardrömsscenariot är när allt från plastmattan på golvet till färgen på väggarna, deon under armarna, tyget i soffan och rengöringsmedlet pyser osynliga och skadliga ämnen. De syns inte, luktar inte, smakar inte men vi utsätts för dem 24 timmar om dagen alla dagar i veckan och kan vara en bidragande orsak till exempelvis fetma, diabetes, astma, adhd och autism.
Det kan kännas för stort för att kunna göra någon skillnad själv, men att börja med att byta ut ett par saker åt gången -  till exempel byta ut tvätt- och sköljmedel till oparfymerade - sparar miljön från obehagliga kemiska parfymer och gör luften fräschare att andas i närmaste omgivningen. Och bidrar till att både man själv och andra slipper ta hormonstörande huvudvärkstabletter i onödan. Därmed är redan en positiv kedjereaktion på gång i det lilla!
(En forskare vid Rigshospitalet i Köpenhamn sade att ingen i hela världen under sin livstid får i sig så mycket ftalater som det hormonstörande i en enda huvudvärkstablett.)

Klarade vintern med MCS i "fas 3" tack vare tur

Om man ska överleva fas 3 med kemikalieöverkänslighet gäller det att ha tur. Någon hänsyn eller anpassning av arbetsplatsen går inte att få, det har jag till och med skriftligt på. Eftersom vårdcentralen inte ville ta emot mig för att "jag gått hos allergiläkare förut" och allergiläkaren inte ansåg sig kunna hjälpa mig mer (bl a för att jag inte klarade att vara utan allergimedicin en vecka inför capsaicintest) blev jag utan läkare tidigare i år. Men som tur var hade de arbetslösa i denna fas rätt till en månads ledighet under sommaren.  (I den mån det kan kallas ledighet när man inte får resa bort utan måste vara tillgänglig varje dag ifall arbetsförmedlingen ringer samt logga in för jobbsökning.) Således utan möjlighet till sjukskrivning tog jag ut mina tjugo ledighetsdagar under vintern/våren.

Trots att många utnyttjas för mer eller mindre ordinarie arbetsuppgifter, där arbetsgivaren håvar in ersättningen istället för de arbetslösa (varför de nu ska kallas så när de jobbar, dock utan lön), har det nu beslutats att man nu inte längre får ha någon sammanhängande "ledighet" under sommaren. Idag kom ett brev: "De föreskrifter och allmänna råd som tidigare reglerade frånvaro i program har upphört att gälla. Det finns ingen rätt att ha semester för de arbetssökande som är anvisade till arbetsmarknadspolitiska program." Senare i brevet räknas några omständigheter upp när programdeltagare kan frånvara från programmet och samtidigt ha rätt till aktivitetsstöd, exempelvis:
"Begravning och bouppteckning inom familjen, läkarbesök, medicinsk behandling eller medicins rehabilitering som ordinerats av en läkare."  Och ifall att anordnaren/arbetsgivaren stänger för egen semester, får den arbetssökande ersättning under högst tio dagar under den tiden.

Vem har sagt att slaveriet upphört? I fas 3 måste deltagarna jobba utan lön, men nekas nu också varje form av semester tillsammans med familjen under sommaren. Avsikten med fas 3 verkar inte vara något annat än slaveri efter utfasning från samhället. Efter kritik bytte man namn från fas 3 till "sysselsättningsfasen" men namnet bör uppenbart vara "utnyttjandefasen".
Jag hade visst tur ändå när jag tog ut mina lediga dagar. "I grevens tid" också, eftersom detta beslut kom precis efteråt.

Kemikalier - en klassfråga?

Stanken i Sveriges städer sägs ha varit outhärdlig för länge sedan. Rik som fattig tvättade sig sällan, överklassen parfymerade sig i stället. Hur man luktade var en klassfråga.
Är det "underklassen" som stinker idag också? Fast på omvänt sätt genom att marinera sig i syntetiska parfymer? De är svårt att tänka sig att det är de bättre bemedlade som förpestar den gemensamma luften på stadens trottoarer och affärer med billiga sköljmedels- och deodorant-molekyler. Det är i alla fall lättare att föreställa sig att de doftar mer diskret av dyr parfym.
Att dra i sig skadliga kemikalier verkar således vara de lägre klassernas sak - både när det gäller olika arbeten och personlig hygien. Parfym fanns redan i antiken, men man extraherade blomdoften med hjälp av olja, alkohol eller till och med vatten, till skillnad från idag när de syntetiska parfymerna i olika produkter är fulla av miljögifter och hormonförstörare. Reaktionen på dessa kemikalier är inte allergi utan förgiftning - även bestående sådan. 95 - 100 % av kemikalierna i parfymerna kommer från petroleum, bensen och aldehyder som kan orsaka cancer, missbildningar hos foster och skador på centrala nervsystemet.
Men det är inte ens oundvikliga öde att använda de där produkterna. Håret får till exempel bättre kvalitet av att göra eget bikarbonatschampoo (fast det inte löddrar). Två matskedar bikarbonat omskakas i en flaska med 5 deciliter varmt vatten! En del säger att saltschampoo också är bra (fast jag är så nöjd med bikarbonatschampoo att jag inte prövat): 2 matskedar havssalt kokas med 5 deciliter vatten. Spädes med kallt vatten till behaglig temperatur. Om man däremot har torrt hår är en äggula blandad med lite honung suveränt som shampoo!
Deodorant blandad av en gnutta bikarbonat och lite kokosolja blockerar inte lymfkörtlarna som de man köper och anses dessutom effektivare. Och ekologisk olja (t ex kokosolja) kan användas till väldigt mycket annat: hudlotion, balsam till torra hårtoppar (försiktigt) och en matsked att svälja ger finare hy inifrån. Dessutom känslan att "lura" den sortens industri som vill förslava oss under sina gifter!

Stora omkostnader vid kemikalieintolerans

Få, om ens några andra funktionshinder har väl så många omkostnader som kemikalieintolerans eller MCS (Multiple Chemical Sensitivity) i dagens samhälle. Några mediciner finns inte att tillgå - som kanske tur är eftersom det inte låter särskilt lyckat att äta mer kemikalier mot kemikalier. Dessutom säger många bland de drabbade att det inte är en sjukdom i sig, utan en försvarsmekanism mot ämnen som kroppen inte kan ta emot eller avgifta. Ingen tillfällighet alltså att det brukar röra sig om giftiga kemikalier. "Men jag känner ju inget" brukar en del säga. Tyvärr för dem egentligen, eftersom de inte utvecklat något försvar inför de farliga kemikalier som människor mixtrat samman och använt urskillningslöst sedan ett antal decennier tillbaka. Det kan dessvärre betyda att de inte märker något förrän huset står i lågor så att säga.

Men för oss "kanariefåglar" och som jag vill påstå, stigfinnare i civilisationsträsket av kemikalier, är det en väldigt dyr historia. Först blir det väldigt många sjukdagar för dem som överhuvudtaget klarar ett arbete eller att ens ta sig till ett arbete bland alla sköljmedels- och deodorantstinkande människor, bilavgaser med mera. Sedan finns det inga högkostnadsskydd för alla filter, luftrenare och masker vi behöver för vår överlevnad. En tredje faktor som slukar väldigt mycket pengar är alla saker man köpt och måste slänga på grund av att de visat sig vara fulla av kemikalier man inte tål. Efter att ha klarat strapatsen att gå och handla  med den tid och kraft det tar att avgifta både sig själv och kläder efteråt, är det nog inte många som orkar tänka på att gå tillbaka och klaga/byta varor. Förresten vem får byta någon vara som andra "inte känner något" av, vare sig det gäller lukt eller smak. Den fjärde och kanske värsta faktorn när det gäller kostnader, både ekonomiskt och hälsomässigt, är var man ska bo. Många är de som flyttat runt, både i Sverige och resten av världen och längre eller kortare perioder tvingats sova i bilar i jakt på ett ställe där man kan andas och överleva. En tredjedel av alla bostäder i Sverige är drabbade av fuktskador enligt statistiken, med risk för mögel och skadliga emissioner från material och lim i till exempel golvmattor . Plus ofta rökande och parfymerande grannar.
Jag prövade att ansöka om bidrag för de livsnödvändiga hjälpmedlen luftrenare och andningsmask, men man sade nej hos Försäkringskassan, Landstinget och kommunens Sociala avdelning. Den sistnämnda sade att jag skulle köpa hjälpmedlen själv istället för kläder och skor, eller låta bli att ha telefon.

Men det är inte bara ekonomiska kostnader det handlar om, utan de sociala kostnaderna är i många fall ännu större. En del har förlorat både arbete och familj därför att det är svårt både att vara en, och att vara på samma ställe som en "kanariefågel" som reagerar på så mycket omkring sig. Om det ska fungera krävs en snabb rehabilitering av miljön och utbyte av produkter som annars skulle ha skjutits på en obestämd framtid. Egentligen skulle det vara en fördel för alla att lyssna till "kanariefåglarnas sång", men kommer någon att göra det eller kommer de som "inte känner något" att leda hela flocken till stupet?

En kombinerad bevis- och försvarsmetod (Obs! hemsnickrad)

I sin enfald trodde man att psykologi var någonting som studerades för att bättre kunna förstå och hjälpa, men det är uppenbart att psykologi även ofta används som ett vapen för manipulation och makt.
"Jag har läst läst psykologi" brukade en ledare av "söka-jobb-kurs" ibland hota med när vi  ifrågasatte någonting. "Jag har makt över er!" (Misstänker dock starkt att hon anställdes i egenskap av fru till ortens polischef snarare än att hon läst några poäng psykologi.)
Ett annat sätt att utnyttja detsamma (vet inte om det är en vandrings-sägen eller inte), är Coca-colas blixtsnabba reklaminslag i TV, så snabbt att människor inte hann se det utan bara uppfattade det helt omedvetet, vilket var avsett att göra dem sugna på Coca-cola. Reklamens sätt att inte ge en rättvis chans att värja sig.

Psykologi brukar också vara det första försvaret människor griper till när de ställs öga mot öga med personer drabbade av MCS (Multiple Chemical Sensitivity), som reagerar på små mängder kemikalier med mer eller mindre svåra sjukdomsreaktioner. Det psykologiska försvaret kan vara allt från att det skulle vara "inbillning" till att den kemikalieintolerante "inte tänker tillräckligt positivt" eller att det skulle vara reaktioner förknippade med negativa minnen av dofter. Ofta är det helt enkelt av bekvämlighet som de psykologiska teorierna används - för att kunna komma och hälsa på som vanligt utan att behöva lägga om sina personliga vanor när det gäller parfymerade produkter, eller för att till exempel slippa göra några ändringar på arbetsplatsen. Eller för att någon är okunnig och helst vill förbli det, men ändå göra sin röst hörd i frågan. Det är ungefär lika illa inom vården när det gäller bortförklaringar och okunskap.

Jag håller på att utveckla en egen kombinerad bevis- och försvarsmetod i frågan om kemikalieintolerans. Man tar en vanlig spray-flaska (t ex en blomspruta) och fyller den med tolvprocentig ättiksprit. Den bör vara naturlig, biologisk som t ex Winborgs (undvik ättika från petroleumindustrin). Spreja den psykogiserande personen på ca 30 centimeters avstånd. Ett enda tryck med pumpen kan vara tillräckligt. Om personen reagerar negativt, uppmana till positivt tänkande eller hänvisa till andra psykologiska förklaringsmodeller. Om det inte häver reaktionen kan också den enkla och populära utsagan: "vad konstigt, jag känner ju inget" användas.
Om ingen av dessa teorier fungerar, kan de av experimentet dra slutsatsen och sensmoralen att människor absolut kan få svåra reaktioner av mindre mängder kemikalier.

(Och i värsta fall vid bruk av metoden, som jag brukar säga; en fotboja skulle väl inte göra någon större skillnad när det gäller tillgänglighet i omgivningen vid MCS??)

Miljösjukdom hot mot det vinstdrivande samhället

I en stor nätgrupp för kemikalieöverkänsliga dök en person upp och ville ställa frågor. Lämnade bara sitt namn, men inte någon presentation av vem eller vad hon representerade eller vad eventuella svar skulle användas till. Hon gav ett allmänt irriterande intryck av att något inte stämde.
Bland annat sade hon: "Jag tror att det måste vara något slags koppling mellan lukt och emotion/kroppslig reaktion på lukter där inlärning blivit fel för er som drabbas av överkänslighet." Hon gjorde mer påståenden än frågor om att dåliga minnen var kopplade till vissa lukter, och att det var därför man blev sjuk av dem. Hon påstod också att kemikalieintolerans var obefogad och överdriven, och jämförde med fobier.
Hennes okunniga, naiva och psykologiserande uttalanden retade förstås upp gruppmedlemmar som varit sjuka i många år, varav alla blivit mer eller mindre illa behandlade av samhället. Man kanske kan säga att hon fick "stryk" över nätet av ett antal. En vaken medlem forskade snart fram vem personen egentligen var, och hon visade sig arbeta på ett institut för miljömedicin.
Kanske var det en undersökning där den anonyme beställaren som eventuellt låg bakom, satt med på förhand bestämda resultat av undersökningen i handen? Inte att undra på att "frågorna" inte ens var ledande frågor, utan rena påståenden! Om det inte förhöll sig så, är det ändå skrämmande att en person som är så naiv och amatörpsykologiserande arbetar på ett institut för miljömedicin.
Säkert görs och kommer att göras fler "undersökningar" med förbeställt resultat, därför att miljösjukdom och kemikalieintolerans inte är vinstgivande  - utan tvärtom skulle framtvinga stora förändringar i samhället, svidande och kostsamma i alla fall på kort sikt. På lång sikt bättre för alla, men vem har tid att tänka på lång sikt idag?