I styrelsen sitter förutom Linda medicinare som forskar bl a med hjälp av pengar från läkemedelsindustrin. Föreningen har ofta aggressivt försvarat läkemedelsindustrin, och utsåg år 2000 immunologen och fria forskaren Sanna Ehdin till "årets förvillare" därför att hon med sina böcker och föredrag vill hjälpa människor till ett friskare liv med hjälp av bl a kosten i stället för att genast rusa iväg till apoteket. (Jag har själv blivit friskare från inflammationer i kroppen genom att tillämpa hennes lista över inflammationsdämpande livsmedel som finns i hennes bok "Matbok för den självläkande människan", där t ex chips har (inflammationshöjande) minus 881 och fiskolja (inflammationsdämpande) plus1889. Andra bra livsmedel mot inflammation är t ex fet fisk, broccoli, lök, vitlök både rå och i pulverform, )
Men även VoF:are själva kan utses till Årets förvillare så som när svenska folket nominerade och röstade fram Mats Reimer år 2012 med bakgrunden att han är delägare i det läkemedelsföretag som tillverkar amfetaminet som han skriver ut till barn med adhd.
I går blev Elöverkänsligas riksförbunds domännamn kapat och leddes direkt in på Vetenskap
och folkbildnings webbplats. Detta var kulmen på en vecka av masshysteri och moralpanik som verkar ha utbrutit på någons (?) beställning, där elöverkänsliga har förföljts i allt från svensk TV och tidningar (från Dagens nyheter till Metro) till sociala medier på nätet. Det sista jag råkade se i går kväll var precis som man kunde vänta sig, Hanne Kjöller (som fått ge namn åt verbet "kjöllra" efter den låga nivån av journalistik som slår nedåt) som hakat på lämmeltåget av moralpanik och skrev att "elöverkänslighet är ingen sjukdom" och "att ge bidrag till de elöverkänsligas förening gör mer skada än nytta". Vad vet hon om det? På samma sätt följde den nya Slöseriombudsmannen med mobben och skrev på sin facebooksida att elöverkänslighet inte finns och att ge bidrag till något som inte finns är upprörande. Att mobilindustrin är stor och att den har många lobbyister vet man ju redan, men det var ganska förskräckande att se hur vanliga människor slöt upp som en stor förskräckt fårskock inför ett hot när det gäller elöverkänslighet. Personer som inte själva är elöverkänsliga eller överhuvudtaget har någon erfarenhet eller kunskap om saken slöt upp i massor och vräkte ur sig nedvärderande omdömen om elöverkänsliga och förnekade i kör att elöverkänslighet finns.Som överkänslig mot många kemikalier, men även mot mobiltelefoner (rodnad, "brännskada" och stark smärta på den sida av ansiktet mobilen varit nära) brukar jag kalla det VBP, det vill säga vinst, bekvämhet eller prestige när någon till varje pris vill förneka att något sådant kan existera.
Dock kan man undra över om så vore fallet att elöverkänslighet inte skulle finnas och ifall det bara handlade om psykiska inbillningsfoster - varför skulle en sådan moralpanik och massförnekelse behöva bryta ut som den man sett senaste tiden? Ordet "psykiskt" har använts som vapen och besvärjelse mot fenomenet elöverkänslighet, men kanske hellre kan användas omvänt när det handlar om rädslan och förnekelsen som väckts hos massan. Inslaget i Aktuellt skulle egentligen handla om huruvida Socialstyrelsen ska administrera bidraget till elöverkänsligas förening och inte om de ska få bidrag eller inte, men både TV och journalisterna för övrigt tog tillfället i akt att göra en höna av en fjäder. Även läkaren Lena Hillert föll offer för trenden och gjorde den högst olämpliga jämförelsen med jultomten: "Vi kan inte bevisa att sambandet inte finns på samma sätt som vi inte kan bevisa att tomten inte finns."
En viktig sak utelämnades helt i den så kallade debatten: varför skulle alla dessa för övrigt helt normala människor som säger sig bli sjuka av vissa elektromagnetiska fält frivilligt ställa sig utanför all form av inkomst och ersättning från samhället, låta sig stötas ut och vissa även frysa, svälta och dö någonstans ute i obygden för att undkomma elstrålningen i städer och orter?
Man "glömde" också berätta att det faktiskt finns åtskillig forskning på detta, för att bara ta några exempel: Wertheimer och Leeper fann på 80-talet en starkt ökad risk för olika cancerformer bl a leukemi ju fler el- och kraftledningar det fanns i ett område, och Milham fann t o m en mycket stor ökning av allvarliga sjukdomar bara det fanns el i huset.
På www.Emf-portal.de finns 20 000 publikationer och över 4 000 sammanställningar över forskning på effekterna av elektromagnetiska fält.
Man "glömde" också i debatterna att nämna inställningen i många andra länder. Om elkänslighet inte finns, varför skulle Österrikes läkaresällskap ha gått ut och uppmanat regeringen att vidta åtgärder så att mobiltelefonanvändningen begränsas till enbart nödsamtal för barn och ungdomar? Och varför skulle man i Ryssland och Storbritannien avråda barn och ungdomar under 16 år samt gravida kvinnor från att använda mobiltelefon, och t ex Frankrike prioritera fast uppkoppling framför trådlöst i skolan? Liksom även Tyskland begränsar mobilanvändningen för barn.
Det verkar faktiskt som Sverige är ett av de få länder som helt ignorerar problemen med ohämmad strålning i samhället. "Die dummen Schweden"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar