Bubblor från 80-talet

Min gamle chef, den oförliknelige Conny, borde få en staty rest som den symbol han var för 80-talet då ännu allting var möjligt. Som en slags kung Midas svajade han fram två meter lång över havet och det mesta han rörde vid blev framgångsfullt. Så kom han hit och lyckades vända en smått kulturfientlig liten bruksort till att hamna först på listan över boklån vid Sveriges bibliotek. Än idag  berättas anekdoter om honom, och "lite tålde han att skrattas åt, men mera hedras ändå".... Ingen har glömt hur han en gång hyrde en pilot och bok-bombade orten för att han ansåg det lästes för lite böcker! Länge efteråt kunde folk hitta böcker som fastnat i skrevor. En annan gång lockade han hit den kände finansmannen Anders Wall och lyckades få honom att donera pengar till kulturen. Pengar var något som bara fanns där i en bubbla i luften och man, eller åtminstone Conny, behövde bara knäppa med fingrarna för att de skulle ramla ner och förvandlas till kultur. Idén till bokmässan i Göteborg kläckte Conny på en kräftskiva efter några groggar på sin hembrända whisky tillsammans med Bertil Falck, chef för Göteborgs stadsbibliotek.

På den tiden fanns något som hette beredskapsarbete, där arbetslösa ungdomar ofta fick några av sina första kontakter med arbetsmarknaden och som också ofta ledde till fasta anställningar. Med avtalsenlig lön och vettiga arbetsuppgifter, till skillnad från det moderna slaveriet Fas3 som några decennier senare skulle instiftas av högeralliansen. Flera av dem som började hos Conny samtidigt som jag blev kvar där ända fram till sin pension. Jag blev också erbjuden en fast anställning, men fast arbete var för mesar - på den tiden skulle "alla" ut och resa! En del liftade, andra köpte en interrail-biljett som kostade knappt tusen kronor, och då kunde man åka så mycket man ville och orkade en hel månad runt i Europa. Som en ytterlighet till alla yuppies som strödde pengar omkring sig, fanns också några proggare kvar från 70-talet som satte en ära i att klara sig på så lite pengar som möjligt under resorna.

På 80-talet kunde man ofta höra folk säga att sjukdomar som t ex cancer orsakades av att man hade tråkigt, och "inte gjorde vad man egentligen ville". Man blev sjuk om "man undertryckte sig själv"
Underförstått att allt egentligen var möjligt och man fick skylla sig själv om man inte tog chansen.
Tidigare generationer, åtminstone i arbetarklassen, hade varit försiktiga med att låna pengar men nu släppte hämningarna och "bankbubblorna" blåstes upp. Det sägs att den allra första bankbubblan var tulpanskandalen på 1600-talet i Holland. Tulpanen var för holländarna en helt ny blomma och folk blev tokiga i den. Glada entreprenörer började trissa upp priserna och sälja tulpaner de ännu inte hade lökar till att plantera, och folk köpte "luft-tulpaner" för "luft-pengar" de ännu inte hade eller skulle kunna skaffa. Man tappade helt kontrollen och en tulpanlök kunde till slut kosta lika mycket som ett hus. Det fanns också folk som sålde sitt hem för att kunna köpa en tulpan! Till slut måste förstås bubblan spricka, precis som åttiotalets bubbla sprack och storstadsyuppies som levt livet runt Stureplan kunde hamna i en liten skabbig etta i förorten.

Men inte Conny! Sist man såg något av honom i media var från Afrika, förstås äldre, slitnare och med dåliga tänder men med 80-talsandan i behåll. Nu skulle han förverkliga att odla fisk i Sahara! Han menade att Afrika är numera är "jordens kornbod", nu när jordarna i Europa och Asien är förgiftade. Och vattnet skulle pumpas ut i öknen. Han retar sig på att WHO och FN bara ser problemen där han ser lösningar. I år ska dammarna startas för fiskodlingen. Conny säger: - Solen står för energin och sand är sedan urminnes tider den bästa metoden för vattenrening. Detta skulle kunna bli åtminstone en del-lösning på svälten i Afrika, och Conny skulle då här likna en positiv motvikt till en ökänd västerlänning i Afrika, visserligen fiktiv men ändå; den exploaterande mr Kurz i "Mörkrets hjärta"....

På 80-talet slutade en del att städa, i den allmänna meningen att "dä ska va gôtt å leva, annars kan det kvetta". Dammtussar i hörnen skulle tyda på att någon haft roligare än att städa. När jag var liten hade inget mindre än världens undergång kunnat hindra att fredagsstädningarna utfördes, men nu kunde man bli häcklad om man sade att man skulle hem och städa. - Varför ska man städa, utropade en kompis. - Jag har inte dammtorkat på minst ett år!  Den sista december kunde man få vatten på sin kvarn om man tillhör dem som fortfarande inte städar, ifall man lyssnade på "vinterprat" i radion där Agnes Wold, professor i bakteriologi, uppmuntrade oss att strunta i dammtussarna och gå ut och göra intressanta och roliga saker istället. Jag tror jag ska lyssna på programmet en gång till ifall jag missade något, för det är intressant när hon avlivar myter om t ex vår hygien. Förut hade jag ingen aning om att vår hud får pyttesmå skador när vi duschar, som gör att vätska och kanske små blodmängder tränger ut och göder bakterierna på vår hud. Det betyder att vi faktiskt har fler bakterier på oss efter en dusch än före, och det tar några dagar innan huden helt lyckats återställa balansen!

Det är säkert ljuv musik för mångas öron när hon sedan säger att det är en myt att damm numera skulle innehålla hälsoskadliga kemikalier, och hon menar också att kemikalierna i vår omgivning inte är farliga för oss (men möjligtvis för djur och natur). Men tyvärr stämmer inte detta. Naturvårdsverket gjorde en undersökning där man analyserade vanligt bostadsdamm från 12 olika länder, med resultatet att damm faktiskt binder till sig och innehåller kemikalier t ex från trafikavgaser (forskning har nyligen visat att inandning av diesel kan ändra vårt DNA). Man kanske kan säga att det avslöjade myten som skulle avslöja myten...? Och tyvärr är det också så att vi har många kemikalier runtomkring oss som är skadliga för vår hälsa. Inte bara Selmastudien i Karlstad som forskar på kemikaliers inverkan på fosterutveckligen visar på detta, utan forskare utomlands som t ex Claudia Miller med sin teori TILT (Toxic Induced Loss of Tolerance) vill visa på hur kemikalier kan vara en starkt bidragande orsak till varför autism och adhd ökat så mycket bland barn de senaste fyrtio åren, men likaså hos vuxna diabetes, "kroniskt trötthetssyndrom", fibromyalgi och MCS m fl. Precis som penningsbubblorna måste spricka till slut, har det så smått börjat gå hål på önsketänkandet att vi skulle kunna fortsätta att hämningslöst använda både obeprövade och bevisligen giftiga kemikalier i alla möjliga och omöjliga produkter utan konsekvenser.