"Moonar" dålig kultur, plus en helgonförklaring

Så här i elfte timmen, då Google kommer att radera alla personliga bloggar från och med april, passar jag på att "moona" det som svensk TV kallar Nordens största talkshow om litteratur, dvs Babel (Fast kanske ska tillägga att det bara är en svamp på fotot; Mooning Mushroom!)
Tre tomskallar, åtminstone när det gäller Suzanne Bröggers böcker, sätts att analysera Bröggers senaste roman Koral. Onödigt, tycker en av dem, att slå ihop tre böcker till en nyutgåva; "jag skulle föredra att läsa de tre tidigare böckerna". Nu var det ju inte precis till honom Brögger skrev boken, utan har förklarat att hon ofta får frågor från den yngre generationen, och beslöt att slå samman och uppdatera tre tidigare verk som möjligen skulle kunna ge några svar. Och som väntat tog de övriga fasta på de mest skandalomsusade, snaskiga detaljerna i hennes karriär. "Jag tycker hon står för mycket framför spegeln, jag skulle vilja läsa mer om världen genom hennes ögon", säger en annan trots att det är just det senare som hennes stora bokflod genom åren handlat om. Som få andra brukar hon lyckas sätta fingret på det som är skevt i nutiden (vilket hon gör igen och gör det bra i sin senaste bok "Norsk omelett"). Trion stannar vid de ytligaste lagren och når aldrig till själva poängerna med författarskapet. Den tråkige, svenske överläkaren man pratar om vilken hon var så besatt av fanns inte i verkligheten utan är en litterär sammanslagning av ett antal personer. (Den svenske professorn med vinylgolven och de krumma benen fanns däremot på riktigt.) Men författaren själv har faktiskt understrukit att det inte är biografier utan romaner.
Dock medgav någon av dem att "den sortens bildning hon besitter står inte att finna hos senare generationer".
Där de flesta ännu idag tycks besatta av hennes "utsvävningar" för ett halvt sekel sedan, skulle jag hellre "helgonförklara" henne. I botten av hennes böcker ligger ofta rena zenbuddhismen. Hon är egentligen en asketisk filosof (påminner lite om Diogenes i tunnan) där hon i alla år bott i utkanten av en mosse på danska landsbygden och ofta "kastat pärlor för svinen". Fast jag vet inte om jag skulle rekommendera exakt alla att läsa henne; jag tror inte hon riktigt är till för alla...

"Moonar" gör jag däremot författaren Henrik Bromander som enligt recensenterna skrivit en "bra och inkännande" bok om elöverkänsliga, men själv framstår som nedlåtande och avståndstagande i TV, trots att han påstår sig inte ha tagit ställning i saken. Han använder ordet elallergiker och tillfogar föraktfullt att "de vill ju helst inte kallas så, utan hellre elöverkänsliga". Han sitter i TV-programmet och påstår att det inte finns några vetenskapliga bevis för tillståndet trots att det numera vimlar av vetenskapliga studier som visar på allt från histaminhöjning till påverkan av fettceller i hjärnan även vid extremt låga elektromagnetiska frekvenser. Hur dåligt påläst får en författare vara, även om det "bara" handlar om en roman? Men mest moonar jag programledaren, Jessika Gedin, som säger att "boken börjar normalt, men sen kommer foliehatten på". Hon vrider och vränger sin lilaröda käft i grimaser och hånleenden för att understryka sitt
avståndstagande till den redan stigmatiserade gruppen. Kanske är det bara så att båda är livrädda att framstå som "foliehattar"? Hon frågar också författaren om han är med sin romanfigur "över gränsen för verkligheten" och drar till på köpet upp en avliden professor i idéhistoria, Karin Johannisson, som även om hon skrev andra bra saker verkligen mörkade och trollade runt när det gäller olika symtom genom tiderna.
Var hon på plats och kollade ifall en person kanske hade hypothyreos (låg sköldkörtelfunktion) som kan framkalla en rad överkänsligheter, eller var hon där och kollade ifall en person hade många amalgamfyllningar, åt mycket socker, hade parasiter eller lagrade miljögifter i kroppen? Saker som kan orsaka problematik som elöverkänslighet. Och kollade hon den faktiska strålningsfrekvens personerna utsattes för? Numera finns det vetenskapliga studier på att även extremt låga frekvenser kan orsaka fysiska förändringar. Var alla dessa telegrafarbetare inbillningssjuka, som förr arbetade på båtarna och fick dessa symtom av den tidens teknik? Eller de som blev elöverkänsliga av de ofta högstrålande bildskärmarna på 80- och 90-talet? För att inte tala om alla som bott i fukt- och mögelskadade hus...  Där kanske man ironiskt kan tala om "sin tids sjukdom", men inte på det sättet hon menade.

Av barn ska man höra sanningen? Klimatfrågan.

Det kan vara av intresse för klimatförnekare att veta det finns forskare som menar att människor redan tidigare har bidragit till klimatkriser i historien. Efter Columbus och hans efterföljares nära nog utplåning av ursprungsbefolkningen i Centralamerika utplånades också enorma odlingsarealer där skogar istället växte fram. Skogen binder koldioxid och därmed sjunker temperaturen. Gemene man brukar kanske säga att någon halv grad hit eller dit spelar väl ingen roll. Men så lite som 0.15 grader Celsius kallare i medeltemperatur orsakade missväxt, sjukdom och död. (Detta borde väl ge New World Order-anhängare vatten på sin kvarn och en god orsak till att "eliten" vill ha en befolkningsminskning idag när medeltemperaturen går åt andra hållet...?)
Fast ingen verkar särskilt intresserad av att minska koldioxiden; på bara några år har antalet bilar ökat mycket där jag bor. Om någon vill hälsa på med bil brukar jag säga att de kan komma på midsommar för då är folk bortresta så det finns kanske en parkeringsplats då.

Förra veckan klimatstrejkade några barn i Karlstad, och SVT:s lokala Facebooksida fylldes med vuxna personers negativa kommentarer, ibland rena hatkommentarer. Någon ville förminska aktionen med att "barnen har ju inte själva kommit på idén om klimathotet utan härmar bara de vuxna". (Man kanske kan invända att hatarna inte själva uppfunnit språket men uttalar sig ändå...) Barn verkar ta till sig mer av informationen än vuxna eftersom det är deras egen framtid det handlar om, och de vill att vuxna ska vakna och agera.
En del kommentarer liknade mycket de man kan se från högerextrema "troll" på sociala medier. Vilket kanske var just det de var, för i en ny studie från Chalmers
i Göteborg kopplar man klimatförnekande till högernationalism, konservativa tankesmedjor och storföretag som vill mörka forskningsrapporter som inte är till deras fördel när det gäller klimatfrågan.
Samtidigt utplånas inuiternas flertusenåriga kultur i en rasande fart p g a klimatförändringarna, medan isbjörnarna p g a issmältningen tvingas på jakt in i samhällen och städer, och växt- och insektsarter som är nödvändiga led i näringskedjan försvinner.
I stort sett alla klimatforskare är eniga om att den accelererande klimatförändring vi ser i dag kommer från mänskliga aktiviteter, och att det går att påverka accelerationen med minskade koldioxidutsläpp.  "Det jag gör har ändå ingen betydelse, det är industrins ansvar", säger många vuxna och alla vuxna tillsammans gör nästan lika många miljö- och klimatavtryck som industrin. Våra inrikes transporter och resor står för omkring en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Personbilarna bidrar mest och släpper ut 10 miljoner ton.
 2015 tog FN fram sjutton globala mål för att tillsammans kunna uppnå en hållbar utveckling. Med hjälp av de Globala målen ska extrem fattigdom avskaffas, ojämlikheten minska, fred och rättvisa främjas och klimatkrisen lösas. Ingen liten uppgift direkt, men googla "Bidra till de Globala målen - Sveriges konsumenter". Där finns en del intressant för en själv också!

 

 

 

 

 

 

Ignoranterna

Alla som inte vet sitt eget bästa och medverkade till en borgerlig majoritet i riksdagen lär nu få uppleva eftertankens kranka blekhet när M:s och KD:s budget med stöd av SD visar vad dessa anser "vanligt folk" vara värda. Varje gång Moderaterna haft makten har gamla folkbildare som Rickard Sandler och Oscar "Skägget" Olsson, som kämpade för att kulturarvet skulle höra till alla, vänt sig i graven. Reinfeldt var kanske en smått "flummigare" sort på sätt och vis, men Ulf Kristersson återför Moderaterna till den gamla ur-ondskan och girigheten. Nu dras kulturstödet in och man missunnar barn som inte råkar ha resursstarka föräldrar glädjen att kunna lära sig spela ett instrument i musikskolan, och tar bort den socialdemokratiska idén om gratis inträde på statliga muséer. Nu kommer det att kosta ca 500 kronor för en vanlig familj att besöka Nationalmuseum. Och vad ska fattiga med tänder till; de har väl inte så mycket att äta? Resonerar Moderater, Kristdemokrater och SD, och chockhöjer tandvårdskostnaderna lagom till det nya året. (Jämför med Jonas Sjöstedts (V) förslag att tandvården ska ingå i högkostnadsskyddet precis som vanlig vård.) Man drar också
ner på stora summor i välfärden vilket betyder ännu sämre vård och skola, sämre vägunderhåll och så vidare. (Hos många verkar det sitta i ryggmärgen att skylla på "såssarna" utan tanke på att vi inte haft en Socialdemokratisk majoritet på länge vilket betyder att t ex förbättringar för svaga grupper har kunnat röstas ner av Alliansen och SD.)

Alla som till äventyrs trott att SD på något sätt för en omvälvande politik till fördel för folket måtte  vid det här laget insett att det är ett borgerligt högerparti som inte har något till övers för folket. Men de verkliga ignoranterna är och har alltid varit redan på 30-talet i Europa de borgerliga "rumsrena" högerpartierna vars politik har orsakat att folk har börjat rösta på extrempartier och missnöjespartier på ren trots eller i vantron att något skulle bli bättre.
Kosmologen Martinus menar att mänskligheten är en organism och enhet, och att vad man orsakar mot en annan grupp eller individ därför alltid återverkar på en själv. Enligt honom är reinkarnationen en självklarhet; livet skulle bli för orättvist annars och man skulle inte hinna lära sig en bråkdel av allt man behöver lära sig. Och när man återföds i den grupp man själv har förtryckt och missgynnat som politiker? Ooops...!

Klimat, karma och statsministermaterial

Religiösa sekter eller politiska grupperingar som står i utkanten av samhället kan aldrig förändra samhället, menar kosmologen Martinus, eftersom all förändring måste ske inifrån. Detsamma gäller även för individen; allt annat är bara "dressyr" eller "polityr" som faller av när personen inte har allmänhetens ögon på sig. Som ett exempel nämner han hur kungar långt tillbaka i tiden före Kristus t ex i det forna Egypten verkligen var konungar i den meningen att de ägde ett högre medvetande och därför var lämpade att styra över folken (inte de senare faraonerna före Kristus utan mycket längre tillbaka). Det högre medvetandet hos härskarna försvann under senare tider och kvar blev kungar med helt vanliga medvetanden som hos vem som helst. Den högre, andliga förmågan avvecklades men istället utvecklades "djävulsmänniskan" som har firat många tekniska och materiella  triumfer, men förlorat det etiska ansvaret för dem.
Under 2000-talet kommer karmavågor från det fruktansvärda andra världskriget att drabba jorden, menar samme kosmolog, bl a i form av stora naturkatastrofer och vi har redan sett början av dem. Ingen kan längre förneka klimatförändringarna som enligt forskarna har framskridit i takt med vår användning av fossila bränslen, men vare sig man "tror" på koldioxidsteorin eller inte behöver vi en  helt annan miljöpolitik snarast om mänskligheten ska överleva. (Men jorden själv har också sin egen karma som vi inte känner till, det är ju en relativt ung planet som fortfarande brinner i sitt inre med en temperatur av 6000 grader Celsius.)

Ett tragikomiskt exempel på att nutida politiker helt har förlorat sitt forntida, kosmiska medvetande ser man just nu på TV, när den obehaglige, lille moderatledaren Kristersson i sin förblindade karriärlystnad kräver att hans parti ska få styra trots att det är de som i realiteten minskat mest. Fortfarande är det socialdemokratiska partiet störst genom rösterna från folket, men problemet är att de inte har majoritet i Riksdagen och därför pågår det politiska käbblet fortfarande efter veckor. Inte av intresse för vad som är bäst för folket, utan av intresse för "vem" som ska få styra. Man kan bara önska att det blir Stefan Löfvén också i fortsättningen, eftersom han är den ende som faktiskt visat att han är statsministermaterial och har behållit sin heder genom flyktingkriser, bränder, terrorattacker och senast en intensiv smutskastning i valrörelsen från borgerligt och nazistiskt håll. De rödgröna har också satsat mest på miljö och klimat av alla partier i vår tid, och om vi skulle få en ny regering som stoppar huvudet i sanden för de här alltmer brännande frågorna hamnar vi ännu närmare stupet.

Form och innehåll

Ett splitternytt styre såg dagens ljus i kommunhuset, där Socialdemokraterna varit "cementerade" sedan urminnes tider. Det nya partiet startades av två poliser bl a utifrån ortens drogproblematik. Den ene har redan gjort en hel del positivt för kommunen, bl a instiftat Juldagsbadet (utomhus, i isvak)
eller "Ice Bear Challenge" som det döptes till, där pengarna går till välgörande ändamål. Det är ett demokratiskt parti som "är till för folk" om man får citera Erik Beckman, och som lagt örat mot marken bl a när det gäller folks önskemål om skolan. Det ska bli spännande att se hur det går!
Socialdemokraternas ordförande säger: "Det jag är lite orolig för är att man ska satsa på skolbyggnader istället för skolan, för det är skolan det behöver satsas på".
Jag skulle vilja mena att "utan formen inget innehåll", eftersom en fungerande byggnad med bl a bra inomhusluft kan vara avgörande för vakenhet och inlärning. Jag  gick i en gymnasieskola med ytterst dålig kvalitet på inomhusluften, säkert emitterande byggmaterial och mögel m m där många klagade på huvudvärk, trötthet och att de "inte fattade" lärarnas budskap.

Apropå innehåll och form: även en ny deckare såg dagens ljus, skriven av en ortsbo. Jag håller som bäst på att läsa "Skuggor under ytan" av Lars Svensson, det är första delen i en serie, och det kanske är extra roligt eftersom jag tidigare var arbetskamrat med författarens mor. Som ganska van läsare av kriminalromaner tycker jag nog att den är minst lika bra som många andra, och jag gillar de övernaturliga inslagen. Han har säkert läst sin Selma Lagerlöf...  Språket gör dock att jag tar mig för pannan både nu och då, speciellt eftersom han är lärare i svenska. Hans favoritord tycks vara "parkera", och det återkommer genom hela boken. Det är inte bara bilar, utan allt från personer och byggnader till skrivblock som ständigt parkerar; "han sträckte sig efter skrivblocket som parkerade längre bort på skrivbordet". Samtidigt som jag hoppas hans nästa bok får en ordentligt korrekturläsare, så begriper jag förstås att han vill skriva med ett eget, personligt språk och spränga in lite lokala, värmländska ord som "skvatt", även om det förmodligen är obegripligt för icke lokala läsare. I Svenska Akademiens ordlista kan "skvatt" ha två, motsatta betydelser: ingenting eller fullständigt, t ex "begriper inte ett skvatt" eller "skvatt galen". Men i den lokala varianten är "skvatt" synonymt med att bli överraskad eller skrämd. Men det är svårt att lägga ifrån sig boken p g a den intressanta intrigen.
Kanske har det ändå blivit en gnutta för mycket kuslig läsning i höstrusket, för när sen Annie Lööf dyker upp i tv-rutan och gnatar sitt gamla mantra (hur mycket hon önskar att störta Löfvèn för att kunna ta makten) tänker jag på en galen papegoja och skulle helst vilja skynda mig dra ur sladdarna och ställa in TV:n i garderoben. Samt kanske lägga ett lakan över för att undvika att hennes "spöke" tar sig ut från apparaten på någon telekinetiskt vis, och sitter och hackar på ens fönsterbräda när man vaknar  i morgon...!

Hyenorna

Nej, det var inte ett naturprogram på bästa sändningstid i TV utan K-special med modeskaparna Chanel versus Schiaparelli i ena kanalen och sista valdebatten i en annan. Men båda handlade om rovdjursinstinkterna i människan dvs. att utskåpa konkurrenterna och ha bytet för sig själv. De båda modeskaparna verkade inte ens låtsas om varandra om de hamnade på samma tillställningar och en gång "råkade" den ena sätta eld på den andras klänning. När det gäller valdebatten tycker jag fortfarande att Löfvén framstod som "den vuxne i rummet" medan Annie Lööf alltför ofta låter som ett barn i sandlådan där hon sticker fram huvudet, skriker och "vill ha". Hånfull och självbelåten inger inte Jan Björklund precis något förtroende. Värst är kanske ändå Ebba Busch Thor som helt tappar sansen ibland och helt öppen visar sin rov- och karriärlystnad, vilken får henne att gå över alla gränser för en anständig debatt. När hon till slut inte har några ord kvar för sin avsky mot de rödgröna, vänder hon sig mot sina egna och läxar bl a upp Jan Björklund: "du får läsa på". Jag funderar över hur de fortfarande kan kalla sig Kristdemokraterna; för med Ebba försvann väl de sista kristna värderingarna. (Jag skulle hellre vilja kalla dem Kräkdemokraterna, av många olika anledningar...) Hennes leende når aldrig ögonen som hos t ex Stefan Löfvén.
Som vanligt är Jonas Sjöstedt skarp och klipsk, och hans politik skrämmer livet ur Alliansens företrädare som gömmer sig bakom en sköld av hånskratt. Det talas för lite om V:s förslag om t ex högkostnadsskydd inom tandvården precis som inom övrig vård, om sex timmars arbetsdag och många andra förslag som gynnar "vanligt folk" mer än någonsin de övrigas politik.
Trots att Alliansens debattdeltagare skrämde mer än den rysare jag tänkt läsa, var det kanske ändå bra att somliga visade upp sitt rätta ansikte i tid för väljarna. Jimmie Åkesson lät för en stund visa sitt rätta jag bakom den övertrevliga masken, vilket säkert applåderas av vissa minoritetspartier på yttersta högerkanten men applåderades av andra skäl av oss som vill se "ulven" ta av sig får-kostymen. Den andre "ulven", dvs Kristersson som jag även upplever som en slags positivhalarens apa i sina krumbukter att vinna uppmärksamhet, upplevs av konstig anledning av pressen som den som "vinner" debatten. Man kan ju inte vinna en debatt för det är en smaksak vad man tittar efter, däremot kan man vinna ett val. Det var också bra att det framgick så tydligt att de blåbruna inte bryr sig om den större allmänheten utan värnar om sig själva och sina likar, och detta på ett osmakligt sätt. Sen är det upp till väljarna; "Som man bäddar får man ligga".

Recept för ett vinnande koncept

Också stora politiska partier är mottagliga för påverkan. Se t ex Socialdemokraterna som ett tag lät sig rubbas av högerstormarna och ville förbjuda tiggeriet. Men som på nytt lät sig påverkas av starka, kritiska röster och tog tillbaka förslaget. Mitt recept om man vill göra sin röst hörd åtminstone på sikt är att rösta på ett stort, inkluderande parti som ser till helheten och majoritetens bästa och när/om partiet får makt kan man endera (om man har tid) vara "droppen som urholkar" eller också vara en grupp som då har möjlighet att "anstorma" med sina krav som minoritet.
Tyvärr har både SD och andra dock mindre partier som har en underton av nazistiska värderingar fått bli uppsamlingsplats för de halta och lytta (till kropp och inte minst själ), till de missnöjda och utstötta i samhället, en plats som känns igen från historien. "Intet nytt sker under solen" säger Predikaren i en vers (kap. 1, 5-9, åtminstone i den gamla översättningen), för liksom i 30-talets Tyskland har borgarna sin vana trogen, under sina år vid makten i Sverige hunnit riva ner tryggheten, skapa en stor statsskuld, skapa en "arbetslinje" och ett "utanförskap". Med andra ord sopat banan för missnöjespartier som ytterligare ställer svaga grupper mot varandra och vill ha ännu "hårdare tag".
Se bara på moderatledaren Kristersson: man fattar inte hur han vågar ta ordet "cancer" i sin mun så ofta i valdebatterna; det måste ju få folk att tänka på hur han behandlade cancersjuka under sin tid som Socialförsäkringsminister. Även det skattebetalande folket utsattes inte bara för förakt utan för ren stöld från hans sida när han under sin tid som socialborgarråd i Stockholm (fram till 2010) reade ut bl a förskolor och hemtjänst som vissa gjorde miljonklipp på. Hans egen partikamrat, dåvarande justitieminister Beatrice Ask försvarade honom med att "det är inte olagligt att vara korkad och ha dåligt omdöme". Under Alliansens styre fortsatte de borgerliga att sälja ut Sverige (och vill fortsätta med det ifall man får makten.)

En underlåtelse som det stora partiet Socialdemokraterna liksom borgarna har gjort är att inte få alla att känna sig som en del av samhället, utan tvärtemot fått grupper av allt från sjuka till arbetslösa eller invandrare att känna sig som en belastning. Fast där kan man egentligen inte skylla allt på regeringen, utan på den stora massan av allt från tjänstemän hos myndigheter till chefer, mellanchefer och medarbetare i statlig, kommunal och privat regi. För vid sidan av alla lagar och regler som ofta ser alldeles utmärkta ut på papper läggs inte sällan ett extra lager av fördomar, pennalism och särbehandlingar av subtilt slag som sällan går att döma inför lagen. Nästan alla jag känner som röstar på SD har blivit fruktansvärt illa behandlade av handläggare hos myndigheter och tappat förtroendet för demokratin, vilket är mycket illa. (Det finns ju även invandrare som går med i invandrarfientliga partier; en form av "Stockholmssyndromet" kanske?) Lösningen kan aldrig vara att lyfta fram ett parti som är ännu mer exkluderande och fientligt till allt som avviker från normen. Lösningen kan heller aldrig vara att låta sig luras av lögner och konspirationsteorier från trollfabriker (där Sverige blev ett favoritobjekt efter flyktingmottagandet 2015). Lösningen måste vara påverkan från båda hållen dvs. en regering som lägger örat till marken och lyssnar lika väl som medborgare inte ska vänta på att "någon annan" tar tag i saker, utan hellre försöka vara droppen som urholkar...