Hyenorna

Nej, det var inte ett naturprogram på bästa sändningstid i TV utan K-special med modeskaparna Chanel versus Schiaparelli i ena kanalen och sista valdebatten i en annan. Men båda handlade om rovdjursinstinkterna i människan dvs. att utskåpa konkurrenterna och ha bytet för sig själv. De båda modeskaparna verkade inte ens låtsas om varandra om de hamnade på samma tillställningar och en gång "råkade" den ena sätta eld på den andras klänning. När det gäller valdebatten tycker jag fortfarande att Löfvén framstod som "den vuxne i rummet" medan Annie Lööf alltför ofta låter som ett barn i sandlådan där hon sticker fram huvudet, skriker och "vill ha". Hånfull och självbelåten inger inte Jan Björklund precis något förtroende. Värst är kanske ändå Ebba Busch Thor som helt tappar sansen ibland och helt öppen visar sin rov- och karriärlystnad, vilken får henne att gå över alla gränser för en anständig debatt. När hon till slut inte har några ord kvar för sin avsky mot de rödgröna, vänder hon sig mot sina egna och läxar bl a upp Jan Björklund: "du får läsa på". Jag funderar över hur de fortfarande kan kalla sig Kristdemokraterna; för med Ebba försvann väl de sista kristna värderingarna. (Jag skulle hellre vilja kalla dem Kräkdemokraterna, av många olika anledningar...) Hennes leende når aldrig ögonen som hos t ex Stefan Löfvén.
Som vanligt är Jonas Sjöstedt skarp och klipsk, och hans politik skrämmer livet ur Alliansens företrädare som gömmer sig bakom en sköld av hånskratt. Det talas för lite om V:s förslag om t ex högkostnadsskydd inom tandvården precis som inom övrig vård, om sex timmars arbetsdag och många andra förslag som gynnar "vanligt folk" mer än någonsin de övrigas politik.
Trots att Alliansens debattdeltagare skrämde mer än den rysare jag tänkt läsa, var det kanske ändå bra att somliga visade upp sitt rätta ansikte i tid för väljarna. Jimmie Åkesson lät för en stund visa sitt rätta jag bakom den övertrevliga masken, vilket säkert applåderas av vissa minoritetspartier på yttersta högerkanten men applåderades av andra skäl av oss som vill se "ulven" ta av sig får-kostymen. Den andre "ulven", dvs Kristersson som jag även upplever som en slags positivhalarens apa i sina krumbukter att vinna uppmärksamhet, upplevs av konstig anledning av pressen som den som "vinner" debatten. Man kan ju inte vinna en debatt för det är en smaksak vad man tittar efter, däremot kan man vinna ett val. Det var också bra att det framgick så tydligt att de blåbruna inte bryr sig om den större allmänheten utan värnar om sig själva och sina likar, och detta på ett osmakligt sätt. Sen är det upp till väljarna; "Som man bäddar får man ligga".

Recept för ett vinnande koncept

Också stora politiska partier är mottagliga för påverkan. Se t ex Socialdemokraterna som ett tag lät sig rubbas av högerstormarna och ville förbjuda tiggeriet. Men som på nytt lät sig påverkas av starka, kritiska röster och tog tillbaka förslaget. Mitt recept om man vill göra sin röst hörd åtminstone på sikt är att rösta på ett stort, inkluderande parti som ser till helheten och majoritetens bästa och när/om partiet får makt kan man endera (om man har tid) vara "droppen som urholkar" eller också vara en grupp som då har möjlighet att "anstorma" med sina krav som minoritet.
Tyvärr har både SD och andra dock mindre partier som har en underton av nazistiska värderingar fått bli uppsamlingsplats för de halta och lytta (till kropp och inte minst själ), till de missnöjda och utstötta i samhället, en plats som känns igen från historien. "Intet nytt sker under solen" säger Predikaren i en vers (kap. 1, 5-9, åtminstone i den gamla översättningen), för liksom i 30-talets Tyskland har borgarna sin vana trogen, under sina år vid makten i Sverige hunnit riva ner tryggheten, skapa en stor statsskuld, skapa en "arbetslinje" och ett "utanförskap". Med andra ord sopat banan för missnöjespartier som ytterligare ställer svaga grupper mot varandra och vill ha ännu "hårdare tag".
Se bara på moderatledaren Kristersson: man fattar inte hur han vågar ta ordet "cancer" i sin mun så ofta i valdebatterna; det måste ju få folk att tänka på hur han behandlade cancersjuka under sin tid som Socialförsäkringsminister. Även det skattebetalande folket utsattes inte bara för förakt utan för ren stöld från hans sida när han under sin tid som socialborgarråd i Stockholm (fram till 2010) reade ut bl a förskolor och hemtjänst som vissa gjorde miljonklipp på. Hans egen partikamrat, dåvarande justitieminister Beatrice Ask försvarade honom med att "det är inte olagligt att vara korkad och ha dåligt omdöme". Under Alliansens styre fortsatte de borgerliga att sälja ut Sverige (och vill fortsätta med det ifall man får makten.)

En underlåtelse som det stora partiet Socialdemokraterna liksom borgarna har gjort är att inte få alla att känna sig som en del av samhället, utan tvärtemot fått grupper av allt från sjuka till arbetslösa eller invandrare att känna sig som en belastning. Fast där kan man egentligen inte skylla allt på regeringen, utan på den stora massan av allt från tjänstemän hos myndigheter till chefer, mellanchefer och medarbetare i statlig, kommunal och privat regi. För vid sidan av alla lagar och regler som ofta ser alldeles utmärkta ut på papper läggs inte sällan ett extra lager av fördomar, pennalism och särbehandlingar av subtilt slag som sällan går att döma inför lagen. Nästan alla jag känner som röstar på SD har blivit fruktansvärt illa behandlade av handläggare hos myndigheter och tappat förtroendet för demokratin, vilket är mycket illa. (Det finns ju även invandrare som går med i invandrarfientliga partier; en form av "Stockholmssyndromet" kanske?) Lösningen kan aldrig vara att lyfta fram ett parti som är ännu mer exkluderande och fientligt till allt som avviker från normen. Lösningen kan heller aldrig vara att låta sig luras av lögner och konspirationsteorier från trollfabriker (där Sverige blev ett favoritobjekt efter flyktingmottagandet 2015). Lösningen måste vara påverkan från båda hållen dvs. en regering som lägger örat till marken och lyssnar lika väl som medborgare inte ska vänta på att "någon annan" tar tag i saker, utan hellre försöka vara droppen som urholkar...

Mera rödvin åt spöken och troll?

Det går ett spöke genom Europa, nej förresten, USA är svårt drabbat också, ett högerspöke som påminner mycket om en robot där det klampar fram utan varken reflektion eller empati. Ibland är det faktiskt en robot också, dvs. ett automatiserat datorprogram som diskuterar med människor av kött och blod; det är därför spöket är helt resistent inför fakta. Just som vi gjort oss av med religionen och skulle leva i ljuset av förnuftet, enligt "vetenskap och beprövad erfarenhet" dök spökena och trollen upp igen. Det är inte bara i Sankt Petersburg det finns en trollfabrik där hundratals personer sägs jobba enbart för att sprida rykten och desinformation, en modern form av krigsföring. Även i Sverige pågår det för fullt just nu, och i allmänhet har folk inte tid att uppdatera sig tillräckligt snabbt om vad som är sanning eller lögn. I dagarna före valet är det förstås populärt att sprida uppmaningar att inte rösta alls (för att ge högerspöket försprång) eller sprida rykten om valfusk på trots mot den höga kvaliteten på säkerheten i svenska val.
Som alla spöken kan högerspöket skifta i uppenbarelse; ibland ser det ut att vara ett bortskämt spöke som helt enkelt haft det för bekvämt för att kunna utveckla medkännande med andra. Andra gånger verkar det haft för många motgångar så "nu kvittar det" och spöket väljer då destruktiva politiska utvägar för att "röra om i grytan", likgiltigt för hur många som kan komma till skada.
Jag minns på den tiden vänsterspöket var det vanligast florerande i vårt land. Vänsterspöket var mycket mer avslappnat och ville gärna ha roligt. Det demonstrerade för freden, drack hela insjöar av rödvin och bolmade mångflikade löv. Det skrev också överintellektuella skrifter som lästes upp medan åskådarna nickade och låtsades förstå under tiden de krampaktigt höll sig bordskanten för att inte somna men till sist kapitulerade och föll i koma. Där fanns också "revolutionära" undergrupper som propagerade för väpnad kamp. Dock brukade dessa möten sluta med att vänsterspöket somnade i fåtöljen med en massa rödvinspavor runt sig, eller också blev det väldigt roligt med rent Monty Pythonska diskussioner och skämt.
Ibland kan man få för sig att högerspöket faktiskt är vänsterspökets barn, med genetiska defekter efter allt dåligt rödvin och mögligt hasch och därför ofta lider av allt från Aspergers till Tourettes syndrom (ofta allt samtidigt). Det kanske också är orsaken till högerspökets rädsla; högerspöket som själv brukar uppträda i form av en vit, ensamstående, heterosexuell man i sina bästa år, och som är rädd för allt som inte är spöket självt dvs. utlänningar, kommunister, kvinnor, hbtq-personer, hemlösa osv. Det här spöket brukar framträda i tider av politisk osäkerhet och göra allt för att sprida sin egen oro vidare. Jag minns en bekant från vänsterspökets tid, som förklarade alla vänners krämpor i allt från nageltrång till höstdepressioner med att det beror på "för lite sprit, och för lite porr!". Skämtsamt förhoppningsvis, men kanske behöver ändå högerspökena helt enkelt ha lite roligare. De verkar ju inte fattiga precis, undrar förresten vem eller vilka de generösa bidragsgivarna är; är det själve Wallenberg eller utländska intressenter som vill utöka sina maktterritorier? Hursomhelst är ett förslag att köpa rödvin för pengarna, det räcker säkert till ett antal hederliga, gammaldags helkvällar istället för att bränna bilar och elda på mer oro och splittring. Den enda fördel jag ser med höger- framför vänsterspöket är att det har råd med bättre kvalitet på rödvinet!

Personligt och officiellt

Ifall man ska forska och skriva en uppsats förväntas man ju leverera åtminstone någon nyhet eller något nytt perspektiv som ingen redan tidigare tagit upp. Under en tidsperiod skrev man helst utifrån biografiska fakta ifall objektet för uppsatsen var en författare, och längre fram blev det istället på modet att studera enbart själva texten eller språket. Har inte direkt hängt med i svängarna vad som gäller idag, men det finns ingen "objektiv" text menar jag, för allt är ju framsprunget ur personen. Inte bara i romaner och annan skönlitterär text utan också i faktaböcker. Någonstans i texten gömmer sig personen och orsakerna bakom att författaren tycker som han eller hon gör. Ett extremt exempel är Hitler. Han skriver i Mein Kampf att han sökte två gånger till Konstakademien, men blev nobbad bägge gångerna. Han blev mer och mer arg när han tänkte tillbaka på det, men han tänkte inte att han inte hade uppfyllt kraven utan han tänkte på att där satt judar i juryn. Efter det började ha skylla allt som gått snett i hans liv på judar. Hans besatthet kom att påverka en hel värld. Han gjorde också sin egen mors födelsedag till officiell "mors dag" i Tyskland, för typiskt för makthavare inom nationalism och fascism är att deras egna, personliga preferenser påtvingas hela folket. Här i Sverige blev Jimmie Åkesson intervjuad av Morgonpasset i P3 men blev sur över att intervjun skulle varvas med satir. Han vill nu att P3 ska läggas ner och kallar det ett skitprogram. Men SD har t o m ställt krav på nedläggning av en radio och tv i allmänhetens tjänst, trots att en majoritet vill behålla SVT, SR och Utbildningsradion.

Också andra partiledares personliga liv påverkar förstås deras politik. Ulf Kristersson som inte verkar ha haft ett vanligt kneg i hela sitt liv utan drillats som en politisk broiler i New Public Managements anda eller värre ändå, menar att skolans problem löses genom att ställa "högre förväntningar" på eleverna. Hur skulle det fungera tro, på barn med alla former av neuropsykiatriska diagnoser som tycks vanligare att ha än inte ha numera? Stefan Löfvén som växt upp under relativt enkla förhållanden i vill å sin sida lösa problemen genom att ge mer resurser till skolan. Då dribblar Kristersson tillbaka med att det är inte ökade resurser utan INNEHÅLLET i resurserna som är väsentligt. - Straff, lag och ordning är lösningen, tack! Löfvén ger igen med att ansvariga för skolorna vet bäst själva hur resurserna bör fördelas, och "jag förstår att du inte vill prata om resurser eftersom ni inte vill ge några"... 
Men det som ansvariga för skolor (och kurs- och arbetsplatser m m) inte tänker tillräckligt mycket på (och som därför heller inte blivit en fråga för politiker ännu) är hur mycket inomhusluften påverkar mående och arbetsresultat. Därför borde vi efterlysa politiker med egen erfarenhet av miljösjukdom t ex MCS (multipel kemisk känslighet), sensorisk hyperreaktivitet (den deldiagnos av MCS med främst besvär i luftvägarna), eller elkänslighet, därför att det är vid just dessa sjukdomar man märker bäst hur miljön är avgörande. Vid många andra sjukdomar som också kan vara rena miljösjukdomar märker det inte patienten lika tydligt, tyvärr.

Numera finns undersökningar, bl a en dansk studie från förra året som visade på bättre skolresultat vid friskare inomhusluft. I senaste numret av Husbyggaren finns en artikel, "Hur mår vi inomhus, och varför?" där man bl a säger att en luftfuktighet över 60 % ökar risken för mikrobiell påväxt, sådant som kan orsaka allergier och problem med slemhinnorna. Man upplyser också om s k miljövänliga material och färg: "Är ingående material eller andra produkter Svanen-märkta så tror många att de gjort miljövänliga val. Svanen gör på anmodan inget som helst anspråk på att vara just miljövänliga, utan endast mindre miljöbelastande. I praktiken blir många gånger märkningar som Svanen och dess europeiska motsvarighet EU-blomman direkt vilseledande då många beställare, och konsumenter tror att märkta produkter som kan antas vara miljövänliga, är synonymt med hälsosamma.  I verkligheten finns det betydligt hälsosammare färger och andra produkter, men de saknar miljö- och hälsomärkningar för att dessa blir för dyra för en liten producent. Och för att många av de småskaliga producenterna är väl medvetna om att Svanens och EU-blommans kriterier släpper igenom direkt hälsoskadliga ämnen, och därför inte vill ligga i samma produktkategori som just Svanen och EU-blomman."

Konstgreppet "främmandegöring"... del II

Om man kan få folk att inte använda sina demokratiska rättigheter t ex att rösta, skapar det obalanser i samhället till förmån för vissa. Det kan handla om utländska (läs ryska) intressen men även om extrema rörelser inom landet främst på den yttersta högerkanten, som med hjälp av nätet försöker påverka debatten, säger Mikael Tofvesson från Myndigheten för samhällsberedskap (MSB) i dagens VF. Det finns även islamistiska grupper som uppmanar muslimer i Sverige att inte rösta.
Men sen kan man förstås också göra som Sverigedemokraterna (SD) och orera om allt "bra" man ska göra för allt från sjukvård till landsbygd, men om man tittar en aning närmare på saken visar det sig att de i själva verket säger nej till alla sina egna förslag som skulle innebära förbättringar för folket. En annan märklighet är att både SD och Moderater ständigt klagar över migrationskostnaderna men aldrig hör man dem klaga över att en liten grupp rika har gömt 500 miljarder för staten, pengar som lär kosta staten mer än invandring och försvar tillsammans.

I hela den kända historien har judarna blivit offer för främmandegöring och fått statuera "den andre". De fick inte äga mark som andra utan utvecklade bl a ett banksystem för att försörja sig. Eftersom det bland judar funnits och fortfarande finns många intellektuella och andra som varit framgångsrika i vad de företagit sig (bland nobelpristagare finns många judiska representanter) har det skapat ovilja och avundsjuka, inte minst hos nazisterna, och man märker fortfarande konspirationsteorier om judar som försöker "ta över" t ex bokbranschen. En del missunnsamhet gentemot att vara "det utvalda folket" kan man förstås också räkna med, men kosmologen Martinus säger tvärtemot att det inte finns någon anledning att vara avundsjuk eftersom utvaldheten i själva verket bestod i att vara ett avskräckande exempel på hur man inte skulle vara, dvs. trotsiga mot Gud som så ofta i Gamla testamentet då Gud tvingades ta till olika straff för att visa vem det är som till syvende och sidst äger både problembeskrivningen och svaret, så att säga. (Han utvecklar detta ingående i Tredje testamentet, Lives bok del IV kap. 1303 ff.) För tillfället verkar det vara muslimer som får agera objekt för främmandegöringen, åtminstone i västvärlden.

Inom äldreomsorgen är käcka tillrop eller tilltal som till mindre vetande ett sätt att främmandegöra och markera "jag är inte som du". Minns när jag ryckte in som vikarie på ett servicehus, visserligen i köket, men eftersom det inte fanns annan personal i huset annat än sporadisk omsorg så kom de ofta till köket om det var något problem eller bara för en pratstund. En tant sade vid ett tillfälle: "Önskar du hade fått jobba kvar hela tiden, för när vi pratar är det som när vanliga människor pratar". Jag, som då kom från skolkökets värld, kliade mig i huvudet och begrep inte riktigt hur hon menade, men det gick senare upp ett ljus när jag hörde viss omsorgspersonal prata på det där överkäcka, främmandegörande sättet som det dock finns risk att även man själv hade dragits in i ifall det inte bara varit ett vikariat. Vikarier kan ibland göra stor nytta inte minst inom vård och omsorg men även på andra arbetsplatser eftersom de som nya kan representera vad ryssen Sjklovskij menade med det retoriska konstgreppet "främmandegöring" inom litteraturen, dvs en annan, positivt menad form av främmandegöring: att se med fräscha ögon och återställd varseblivning där andra riskerar att ha fastnat i kulturell hemmablindhet. På en del arbetsplatser kan man t o m ha utvecklat en egen kultur där man gör "på sitt sätt" och inte följer anvisningar. Lex Sarah och andra förbättrade lagar har ofta uppstått på grund av vikarier som ännu inte hunnit fastna i gängse kultur och inte har lika mycket att förlora som fast anställda på att blåsa i visselpipan.

Det retoriska konstgreppet "främmandegöring" i politik, hälso- och klimatfrågor

Den ryske formalisten Sjklovskijs idé om "främmandegöring" inom modern litteratur innebar att skapa en helt ny synvinkel på något som man i vanliga fall är kulturellt hemmablind inför, för att kunna se det med rena ögon, förutsättningslöst. Brecht använde sig av detta i sin teater också (om jag inte minns fel lät han en gång en begravning beskrivas av en häst). Det var för att återställa varseblivningen som konstgreppet användes.
Men dessvärre har "främmandegöring" också används på motsatt sätt i alla tider för att skapa avstånd i betydelsen förkastande och ovilja till förståelse. Inte minst inom politiken kan man se det, ett färskt exempel är Ulf Kristersson (M) som vill belöna kommuner med mer pengar ifall de sänker de sociala bidragen. Hur tänker människan, när t ex var sjätte barnfamilj sägs leva under fattigdomsgränsen och ifall bidragen inte fanns eller sänktes skulle det handla om så många som var fjärde familj. Moderaterna talar om "utanförskap" och vill i samma andetag knuffa ut så många som möjligt i just detta. Förr fanns åtminstone de gamla borgerliga värderingarna som omfattade välgörenhet och intresse för och stöd till kultur men idag närmar sig moderaterna alltmer Sverigedemokraternas värderingar, och det är ingen tillfällighet att just Moderaterna kan tänka sig att regera ihop med SD.

Inom sjukvården utsätts miljörelaterade sjukdomar idag för en extrem "främmandegöring" på grund av att gamla kunskaper om toxiner (bl a mögel) har gått förlorade och man vägrar ta till sig ny kunskap som faktiskt finns i överflöd, ibland t o m mitt framför näsan på deras egen informationssida, åtminstone när det gäller kemikalieintolerans.
För övrigt börjar nu skolor och jobb efter semestern, platser där mindre begåvade ofta kan ha ett behov att höja sig själva genom att främmandegöra någon eller några andra på olika negativa sätt. Behovet tycks enormt, och minns speciellt ett par arbetskamrater från förr som inte tålde att vara ens i samma lokal och som jag gissar betedde sig extra irrationellt p g a mögeltoxiner och allmänt dålig inomhusluft på arbetsplatsen. Båda dog senare av vad man idag borde betrakta som miljörelaterad sjukdom. Både psykosocial och fysisk arbetsmiljö skulle förbättras mycket, tror jag, genom förbättrad inomhusluft.

Att det pågår klimatförändringar kan ingen förneka, och ifall de kommer att utgöra ett hot mot liv och hälsa på jorden kan ingen idag förneka bara sådär rakt av. Att klimathotet "hittats på" finns det rörelser som i sin tur hittat på; det skulle bara handla oljebolag som vill höja priserna och andra bolag som vill ta ut extra klimatavgifter. Men redan på 80-talet visste de stora oljebolagen bl a Shell genom egna forskare vartåt det barkade, men föredrog att hemlighålla rapporterna. De stora klimatförnekarna finns inom näringslivet och högerpartierna. Värst är SD, vilka som enda parti gått emot Parisavtalet (och gissar att det vore moraliskt värst för dem att behöva bli klimatflyktingar). Det är ytterst få vetenskapsmän som är klimathotsförnekare. Av de vetenskapsmän som är klimatförnekare är de flesta välbetalda lobbyister för bolag med stora ekonomiska intressen att vakta. De värsta hittills är kanske bröderna Koch i USA som satsat enorma belopp på kampanjer för att dölja sanningen om klimathotet. Familjens förmögenhet byggdes upp genom oljeaffärer med Hitler och Stalin.  Familjen tillhör de allra rikaste i världen och finansierar bl a den urkonservativa Teapartyrörelsen.

Politik och karma del II

1965 kunde Brian Jones i Rolling Stones klä sig i nazistuniform i en fotoserie utan att folk för den skull trodde han var nazist; för "det kunde ju ingen vara" med andra världskriget bara 20 år bakåt i tiden. Så sent som i början av 80-talet kunde en släkting som var sosse och hans moderate granne skämta med varandra och säga Heil Hitler när de möttes och skratta gott åt det; för alla visste ju att nazist kunde ju ingen vara på riktigt. Men numera tycks både äkta nazister och högerextremister av alla slags valörer ploppa upp som något slags Epstein Barr-virus (vilket när man väl har fått det ofta stannar kvar i kroppen för att många år senare kunna ploppa upp igen vid lämpligt tillfälle).

Sverigedemokraterna (SD) slängde nyligen in ett informationsblad där man inleder med den gamla vanliga klagovisan om att invandring "kostar". Man undrar om inte Sverigedemokrater vill ha vård och hemtjänst när de blir gamla och/eller sjuka, med tanke på att minst tjugo procent av alla som jobbar inom vården är invandrare? Det har ju som bekant fötts för få barn inte bara i Sverige utan i hela väst sedan 70-talet för att klara bl a vården utan invandrad arbetskraft. Men det lär också vara så att den typiske Sverigedemokraten är en ensamstående man som inte själv tänkt bidra till återväxten av "äkta svenskar". Man fortsätter i informationsbladet med att säga att SD vill "göra Sverige tryggt igen", som om inte Sverige i en hel uppsjö av globala undersökningar befunnits vara världens tryggaste land att leva i. Man antyder också att Sverige skulle ha enormt många fattigpensionärer fast andelen fattigpensionärer ligger långt under det europeiska snittet och totalt anses Sverige vara världens tredje bästa land när det gäller pensioner (efter Schweiz och Norge). Man kan också läsa att SD "vill bygga det nya folkhemmet". Det låter ganska olycksbådande med tanke på att Sverigedemokraterna är till endast eller främst för vita heterosexuella höginkomsttagande män i sina bästa år. Svansen av de ressentimentets offer som är villiga att rösta fram dem duger mest bara till just detta.

De "folkhem" som nazister och diverse högerextrema försökt bygga brukar ju inte bli speciellt lyckade om man får använda en underdrift. De enda som hittills lyckats bygga folkhem värt namnet är Socialdemokraterna på sin tid, för att senare decennier bli mer urvattnade. Men med nu fyra års facit i hand sedan förra valet kan man se att Socialdemokraterna med stöd av Miljöpartiet har varit den bästa och mest handlingskraftiga regeringen på många år. Som vanligt har man fått sopa upp efter de borgerliga åren som gett 60 miljarders underskott i statskassan och numera finns 90 miljarder i överskott. Statsskulden är den lägsta sedan 70-talet och man har gett mest pengar till miljö och klimat någonsin. Läkarvård och medicin är gratis för barn och pensionssystemet ska göras om så att utbetalningarna blir större på längre sikt. Nu går man snart åter till val på bl a 20 miljarder mer till välfärden bl a sjukvården, vilket behövs.