Från Platon till städexperter och Tullverket

 Senaste rön är tydligen att dagens forskare ger Platon rätt - vi lever i en illusorisk verklighet, en sorts simulering. Det kan man tro när man ser politikerna som ändrar åsikter  kvickare än Westerns snabbaste skytt och experter som ger rakt motsatta råd så man vet inte vad som är upp eller ner. När Marie-Louise Tham, professor i livsmedelshygien vid Grythyttans restauranghögskola talar om farliga bakterier, så säger Agnes Wold, professor i bakteriologi, att 99% av alla bakterier är ofarliga för oss. Och när Tham i programmet Rent hus visade hur viktigt det är att städa, skojar Wold i sin podd att "hållbar städning" är väl att låta bli att städa för då håller städredskapen längre. Hon menar tvärtemot Tham att städning har inget med hälsan att göra. När experter i ämnet kommer fram till så olika resultat kanske man ska dra ett medelvärde av det och städa hälften så ofta som man brukat?

I USA ser hälsoministern ohälsosammare ut än Freddy Krueger i Nightmare on Elm Street, men lovar att snarast hitta orsakerna bakom autism. Hur nu det ska gå till när Trumps administration driver en aggressiv agenda mot forskning och vetenskap. Han får väl "kill-gissa", kanske? (Dessvärre verkar han extremt okunnig också. Han räknar upp en hel lista med saker "som autister inte kan göra", och får mängder av protester från autister som säger att det kan de visst!) 

 På tal om illusorisk verklighet så säger USA:s Tullverk att man inte alls får in så mycket pengar från tullarna som Trump påstår. Enligt Trump får man in 2 miljarder dollar per dag, men enligt Tullverket får man i medeltal "bara" 250 miljoner dollar per dag från tullarna till statskassan. (Enligt EFN Finansmagasinet.)

"The One Day Box"

 Förr i världen talades ibland om "badkarsdöden", det vill säga människor som bodde avsides och sällan tvättade sig och dog av chocken när de till sist hamnade på äldreboende och blev renskrubbade i badkaret. (Fast i själva verket handlade det säkert om att de då förlorade den bakterieflora som var normal för dem och skyddade dem.) 

Jag har hittills dock aldrig hört någon tala om "bokhylle-döden", men om jag dör är det förmodligen den jag drabbas av, för jag kommer mig  aldrig för att utföra den i särklass tråkigaste uppgiften någonsin dvs. städa bokhyllorna. Och ser framför mig arméer av dammkvalster som kommer för att kväva mig! Då kommer "what about-ismen" väl till pass; titta bara på Flora Soames, barnbarnsbarn till Winston Churchill! Hon är en hoarder och bevarare av traditioner, och det ligger i hennes gener sedan generationer tillbaka. Inte bara hennes mors och mormors kläder, böcker, vykort, möbler, torkade blommor och så vidare, utan hennes egna fynd som blir flera för varje år fyller huset som ärvts generationer tillbaka. Tala om dammkvalster! Men boken är otroligt vacker och intressant där varje liten sak har en historia. När en god vän såg hennes låda med en samling av tyger, foton med mera kallade han det hennes "One day box". Sådant hon inte kunde göra sig av med, för att "det kan vara bra att ha en dag", och så fick hennes bok också heta det.  Flora Soames är professionell inredare, och visar hur hon har ärvt lusten att kombinera prylar och färger från både sin mor, mormor och farmor. Själv inbillar jag mig inte att jag en dag kommer att ha användning för alla gulnade böcker som samlat damm, det är ingen One Day Box alltså, utan det är bara lathet! Jag kanske hellre ska döpa mitt projekt till The One Day Bokhylle-röjning? 

Utan Enigma-koder

Många försökte lösa nazisternas kod till deras krypteringsmaskin Enigma; geniet Alan Turing löste den och anses därmed ha räddat två miljoner människoliv. Dessvärre blev han väldigt illa behandlad av sitt eget land och dog av ett cyanidförgiftat, rött äpple (hans favoritfrukt annars). I början av 2000-talet gick den brittiske premiärministern ut med en offentlig ursäkt. Vad sägs om det? "Too little and too late?" 

Idag verkar det inte behövas lösas den sortens koder när till och med Vita  huset skickar runt anfallsplaner med detaljer och tidpunkter i gruppchatter där kreti och pleti kan råka ingå. Det är lätt att skämta om att USA betyder UnStable Autocracy (autocrazy) numera men alla vet nog att Trumps tid måste bli ganska kort, och risken är stor att autokratin fortsätter när den väl börjat och riskerar bli ännu värre eftersom desperata stater är farliga och desperation lurar runt hörnet när nu brics-länderna ser ut att ta över världsekonomin och marknaden och utmanövrera Nordamerika och övriga västländer. (Trump sade ju: "Ni kommer inte att behöva rösta i fortsättningen"! 

Européer som förut gärna hälsat på släkt och vänner i USA vågar numera inte lika lätt göra det då de är rädda att bli arresterade om det kollas vad de skrivit på t ex Facebook. Ändå väljer många att lämna ut allt och lite till på amerikanska AI-verktyget chat GPT, som tyskarna under WWII skulle skrattat ihjäl sig åt vid åsynen hur en "spion-app" får serverat allt på ett silverfat. Det finns ett europeiskt AI alternativ som heter le chat och sägs vara bra. Det finns också ett franskt alternativ till Facebook som heter Whaller och som värnar om integriteten och inte lagrar personuppgifter. På plattformen Fediversum kan man söka fler alternativ när det gäller sociala medier.

"Spinndoktor" raserar ekonomin

 "Peace, peace, he is not dead. He does not sleep. He has awaken from the dream of life". Man kommer att tänka på raderna av Shelley som Mick Jagger läste i Hyde Park den sommaren till minne av Rolling Stonesmedlemnen Brian Jones som dött. Livet som en dröm eller spel är inte ovanligt att höra från poeter, men när det gäller mer handfasta saker som världens ekonomi blir det lite farligare. Börserna som skakar världen över just nu, har vi fått veta bygger på en bubbla och en fantasi om ekonomi som inte finns. Donald Trump byggde hela sin tariff-politik på en expert som hans handelsrådgivare Peter Navarro hänvisade till. Men "experten" Ron Vara finns inte i verkligheten utan är en spinn doctors skapelse och namnet är ett anagram av Navarros eget. Precis som drömmen om att göra Amerika stort igen genom höjda tullar är en dröm och bubbla av en förvirrad hjärna som inte kan skilja på verklighet och fantasi. Någon sade att det hade varit bättre om Hitler kunde ha blivit konstnär som han drömde om, och säkert hade det varit bättre för alla inklusive honom själv om Donald Trump hade ägnat sig åt show business och inte politik.

Mode med förskräckelse

 Någon kanske har ett modeplagg från Hugo Boss? Eller en väska av Vuitton, eller stoltserar med något från Chanel? Det kanske kan vara intressant att veta att Hugo Boss designade de svarta uniformerna åt SS (Schutzstafffel) i Tyskland. Tack vare att modedesignern var övertygad nazist fick de stilrena uniformer. Men också Louis Vuitton lär ha samarbetat med nazister under Frankrikes ockupation. Därför var han den enda som fick ha en väskaffär i bottenvåningen av hotellet där nazisterna huserade. Chanel å sin sida sägs ha varit "en förskräcklig människa" och spion åt tredje riket.

I vår och sommar kommer modet att vara blommigt, enligt modeoraklen. Det kommer nog att tilltala Agnes Wold, bakteriolog och poddare, som jag hörde säga att man ska inte ha enfärgade kläder utan man ska välja mönstrade tyger i olika färger för då syns inte smutsen så väl och man slipper tvätta ofta! 

Bojkott, och alternativ åt folket!

 Michelle Micheletti, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet har studerat bojkott som metod och menar att den kan vara effektiv ibland. Som exempel ger hon bojkotten mot klorblekt papper på 90-talet, som ledde till att bruken meddelade att de ställer om men att det kan ta tid. Ett annat exempel är bojkotterna riktade mot Sydafrikas apartheidsystem. Fördelar med bojkott är att det kan väcka opinion och sända varningssignaler som t ex i fallet med avverkningen av regnskogarna i Brasilien. Kanske var vi bättre på olika protester under 70-talet eller är det bara så jag minns det? Jag minns åtminstone starkt protesterna "USA ut Vietnam" både i stora sammanhang med Olof Palme i spetsen och mindre sammanhang när klasskamrater delade ut FNL-märken som vi bar på våra jackor. Femtio år efter kriget kan Trump orsaka en giftkatastrof i Vietnam, eftersom marken fortfarande är full av amerikanska gifter och han stryper biståndet och sätter saneringsarbetet på paus. 

Allt kung Midas rörde vid blev till guld, men Donald Trump verkar vara kung Midas motsats; allt han rör vid blir skit. Som företagare satte han sina egna företag i konkurs och bara efter en månad som president gjorde han detsamma med landet. Hans agerande överlag ger dålig påverkan inte bara på Amerika utan på hela världen. Bojkott kan vara ett tve-eggat svärd som å ena sidan kan sänka företag och göra människor arbetslösa men å andra sidan påverka situationens helhet till det bättre. Trumps införande av högre handelstullar bör ge en varning om att högre tullar bidrog till depressionen på 30-talet i USA! 

Det har förekommit en del passiv aggression på nätet mot att Facebook används av en del bojkottgrupper mot amerikanska produkter; dels drivs det säkert av viss avundsjuka för att bojkottgrupperna växt så snabbt och får supportrar i andra länder, men grupperna brukar också i sina gruppregler förklara varför man använder Facebook: dels för att det faktiskt inte finns något adekvat alternativ idag för att nå ut till så många, och dels tycker några att det finns en poäng i att "slå fienden med dess eget vapen". Men behovet av alternativa sociala medieplattformar till folket har såklart noterats, och exempel på några som tycks på framväxt idag är tyska Mastodon som  lär påminna om Twitter, franska Whaller som lägger fokus på integritet och dataskydd, och inte samlar in personliga data. Yubo är en annan fransk plattform, dock utan gilla- och följa-funktion. BeReal är ett franskt alternativ till Instagram. När det gäller AI kanske tyska Text Cortex kan vara ett bra alternativ till amerikanska ChatGPT. På plattformen Fediversum kan man leta fler alternativ. ("Ingen" äger Fediversum, som är väldigt decentraliserat till skillnad från X, Facebook och de övriga vanligaste plattformarna idag som ägs av enskilda storkapitalister.)

.

Cui bono?

 Stefan Löfven, ordförande för Socialdemokratiska europeiska partiet, säger: "Nu är det slut med mitt deltagande på Facebook". Han vill inte fortsätta stödja  medieplattformar som bidrar till att undergräva demokratin.  Det är inte utan att man själv tänker detsamma när man ser hur Facebook mer och mer är ett tillhåll för "troll" med egen agenda eller styrda av andras agendor. Cassius, en romersk domare, frågade alltid: "Cui bono?", dvs. "Vem tjänar på det?" när man diskuterade bevisfrågan. När det gäller sociala plattformar som t ex Facebook idag behöver man inte ens fråga; alla kan se att det är en extrem högeragenda (med nedmontering av välfärden) som gynnas, och många användare  är deras nyttiga idioter. 

Ytterligare anledning till att man smått funderar på att göra som Stefan Löfven är man har sett en för många av alla hemsnickrade kostrådgivare som körsbärsplockat "en studie". Det finns ett engelskt talesätt; "Just because science doesn't know everything doesn't mean you can fill in the gap with whatever fairy tale that pleases you". Ett "verktyg" som ges ibland för att kunna röja lite i djungeln (och som påminner mig lite om Marxs pyramid med en "bas och en överbyggnad", men som där handlade om produktionsförhållanden och ekonomi) är frågan: vilar råden på något solid bas dvs en grund av tidigare kunskaper och erfarenheter, eller på en egen "överbyggnad", kanske bara på att kritisera eller använda konspirationsteorier av typen "det här vill inte din doktor att du ska veta"? 

En tredje anledning att tröttna på sociala plattformar är alla lögner och konspirationsteorier om kriget som påverkar många länder förutom de akut inblandade. I dagens VF recenserar Hans Löden, statsvetare vid Karlstads universitet, Anna-Lena Laurens nya bok "Medan kriget pågår finns ingen försoning". När Lauren påminner sina ryska vänner om kriget de hela tiden låtsas glömma svarar de att "alla krig är hemska" eller "USA invaderade ju Irak". Relativiseringen blir på det personliga planet en snuttefilt för att slippa ta ansvar och på det samhälleliga ett uttryck för att Putins makt vilar på befolkningens passivitet, säger Anna-Lena Lauren. Facebook är visserligen förbjuden där, men det finns en hel trollarme utomlands som går deras ärenden.