Cui bono?

 Stefan Löfven, ordförande för Socialdemokratiska europeiska partiet, säger: "Nu är det slut med mitt deltagande på Facebook". Han vill inte fortsätta stödja  medieplattformar som bidrar till att undergräva demokratin.  Det är inte utan att man själv tänker detsamma när man ser hur Facebook mer och mer är ett tillhåll för "troll" med egen agenda eller styrda av andras agendor. Cassius, en romersk domare, frågade alltid: "Cui bono?", dvs. "Vem tjänar på det?" när man diskuterade bevisfrågan. När det gäller sociala plattformar som t ex Facebook idag behöver man inte ens fråga; alla kan se att det är en extrem högeragenda (med nedmontering av välfärden) som gynnas, och många användare  är deras nyttiga idioter. 

Ytterligare anledning till att man smått funderar på att göra som Stefan Löfven är man har sett en för många av alla hemsnickrade kostrådgivare som körsbärsplockat "en studie". Det finns ett engelskt talesätt; "Just because science doesn't know everything doesn't mean you can fill in the gap with whatever fairy tale that pleases you". Ett "verktyg" som ges ibland för att kunna röja lite i djungeln (och som påminner mig lite om Marxs pyramid med en "bas och en överbyggnad", men som där handlade om produktionsförhållanden och ekonomi) är frågan: vilar råden på något solid bas dvs en grund av tidigare kunskaper och erfarenheter, eller på en egen "överbyggnad", kanske bara på att kritisera eller använda konspirationsteorier av typen "det här vill inte din doktor att du ska veta"? 

En tredje anledning att tröttna på sociala plattformar är alla lögner och konspirationsteorier om kriget som påverkar många länder förutom de akut inblandade. I dagens VF recenserar Hans Löden, statsvetare vid Karlstads universitet, Anna-Lena Laurens nya bok "Medan kriget pågår finns ingen försoning". När Lauren påminner sina ryska vänner om kriget de hela tiden låtsas glömma svarar de att "alla krig är hemska" eller "USA invaderade ju Irak". Relativiseringen blir på det personliga planet en snuttefilt för att slippa ta ansvar och på det samhälleliga ett uttryck för att Putins makt vilar på befolkningens passivitet, säger Anna-Lena Lauren. Facebook är visserligen förbjuden där, men det finns en hel trollarme utomlands som går deras ärenden.