Verkligt och overkligt

 Personer som menar sig ha blivit bortförda av utomjordingar anses ha en pannlobsskada gemensamt som skulle förklara fenomenet. På samma sätt kan både sjukdomen Parkinsons och inte minst  medicinen mot densamma orsaka hallucinationer. En vän som har sjukdomen var övertygad om att någon med samma klädstorlek som han hade flyttat in hos honom. Men även personer utan hjärnskador kan ha så kallade hypnagoga upplevelser ibland, vid utmattning, migrän etc. En gång på den tiden jag hade migrän mötte jag ett sällskap i 80-talskläder på kyrkogården. Jag blev nyfiken och tänkte titta närmare på dem när de skulle passera, men till min förvåning var de plötsligt borta då. Jag tror inte det var spöken utan snarare hjärnspöken; jag skyller på en jultomte av choklad jag åt som jag fick migrän av. 

Jag tror inte avdelningen sanndrömmar hör till de hypnagoga fenomenen, men hursomhelst drömde jag en gång en märklig dröm där en gammal skolrektor jag inte sett på decennier ryckte i ytterdörren till mitt hus samtidigt som jag ryckte i samma dörr från insidan. Nästa morgon när jag skulle gå ut ryckte någon i dörrens handtag samtidigt som jag, och det var samme rektor från nattens dröm, som ville fråga om skomakaren fortfarande höll till i källaren. En färskare dröm handlar om en gammal lärare (riktig tråkmåns för övrigt) jag heller inte sett på många, många år, och vars son som jag egentligen inte kände annat än till namnet, kom och bad mig ringa till hans far. Jag ville helst inte, men han var väldigt enträgen så jag ringde till sist men mindes inte alls vad vi pratat om när jag lade på luren. Inte långt senare fick jag se i morgontidningen att sonen nyss avlidit och hans far, läraren, var tydligen redan död för hans namn fanns inte med bland de närmaste i dödsannonsen. 

Drömlistan kan göras ganska lång bl. a. drömde jag om en arbetskamrat som precis som jag hade vad man i Sverige diagnostiserar som sensorisk hyperreaktivitet (men i övriga världen heter multiple chemical sensitivity), men hon hade också utvecklat svulster i lungorna då hon i många år arbetat på ett ställe med undermålig ventilation och förmodat mögel. Jag trodde hon kanske var på bättringsvägen efter en inläggning på sjukhus, när jag drömde att hon fått ett barn, men barnet visade sig inte vara ett barn utan en stel docka. Familjen drog då ner alla persienner i huset. Dagen därpå fick jag höra att hon avlidit dagen före. Men jag har kunnat notera att drömmarna om personer som dött inte explicit har handlat om död, och tvärtom de gånger man drömt att någon verkligen dött så levde personerna fortfarande decennier senare och var piggare än någonsin. Därför ska man nog inte bli förskräckt om man drömmer en dröm av det  slaget. Kanske är det samma sak som med Tarotkortet "döden" som inte alls handlar om död utan tvärtom om förnyelse. Carl-Gustaf Jung skulle kanske ha  sett hypnagoga fenomen och vissa drömmar som "besök i det kollektiva undermedetna" men i vår tid av cyberspace kanske det hellre är ett besök i det stora "molnet"? 

Apropå allt och inget

 Apropå allt och inget retar jag mig på Ebba von Sydows ögonbryn. Det förstör utseendet att gå på salong och fixa konstgjorda, tjocka, mörka djävulsögonbryn, alldeles speciellt irriterande att se hos ljushåriga. Eller är det för att jag är uppväxt då modet tvingade alla att minutiöst noppa sina ögonbryn? Hursomhelst; Brezjnev ringde och vill ha tillbaka sina ögonbryn! 

Sen kliar det i fingrarna att få hänga upp lite röda julprydnads-klockor i köket eftersom oktober får allt att se  naket ut. Men jag kanske borde behärska mig? Läser att en del amerikaner börjar tidigt, gärna till Halloween eller tidigare, med pyntad julgran. Helt rätt, för jag har aldrig förstått slöseriet med en massa pyntning  bara för några få juldagar  och sen ta bort det före nyår. Nej, fram med allt tidigt plus att det får stå kvar hela januari, vet jag! Det "lönar sig" bättre och ser mysigare ut eftersom januari har ett kyligt ljus. (Katarina Frostenson nämner förresten ofta januari i sina diktsamlingar. Hon skriver att januari har ett kallare, mer metalliskt ljus än decembers varmare, mer ombonade ljus, men hon verkar föredra januari ändå som ny chans eller början till något nytt.) 

Sen, apropå nyheterna, kan man undra om ingen insett misstaget att placera Israel där det ligger? Det kommer aldrig att bli fred så länge det ligger där. Landet borde få en egen ö eller liknande. Lyxigt, eller åtminstone utan ständiga konflikter. Visst skulle det gå att exportera teknikprodukter och kemikalier m m  lika bra därifrån? (Eller varför inte flyttas till Ryssland så Putin fick lite gott att suga på, om det nu ska vara strul.) 

Svart eller vitt

 Det är lustigt (och olustigt) hur diametralt olika uppmaningar diverse experter ger till folk om samma sak. Senast uppmanar en brittisk hälsoprofessor, David Dennings, oss att tvätta sängkläderna flera gånger i veckan! Och jag som senaste tiden roat mig med att lyssna på "Fråga Agnes"-podden, där Agnes Wold som är professor i bakteriologi säger att det behöver man inte alls! Det är inte farligt om det går månader emellan! När hon får frågan om vad som är hållbar städning skrattar hon och menar att det är väl att låta bli att städa, för då håller städredskapen längre. På samma sätt menar hon att man "måste" inte duscha och tvätta sig, det är en social orsak till att vi gör det. Man tvättar bort hudens naturliga skydd och tillför industriella krämer som kompensation, inte alls bra. Man får anta att hon mest talar om friska människor och den förstnämnde  bara om t ex kvalsterallergiker, men det vore ju bra om de underströk att råden inte gäller  alla för att undvika missförstånd som gör att folk ser det i "svart eller vitt"! 

På samma sätt är ju med det mesta eller snart allt i sociala medier. När har man sett någon kunna nämna flera aspekter av en sak utan att ses som "mot" eller fiende till saken? Folk köper numera motsvarigheten till färdiglagade snabbrätter av "färdigkokta" konspirationsteorier. Inte bara hos  "högertrollen" utan också bland  demokrater har man märkt en ganska otäck utveckling. På t ex Maria Robsahms "demokratiska" sida, startade en otäck hatkampanj mot en författare som anses vara "höger" fast han själv säger i TV att han inte röstar på vad "folk tror". Det kulminerade i att någon kom med förslaget att bränna hans böcker offentligt. Det var ju så nazisterna gjorde, och jag vet inte hur det hela fortskred för jag och någon enstaka mer som hade vågat smyga in några andra aspekter  blev förstås raderade och blockerade. 

Och en varning: se upp för sidor som bara har goda recensioner! (Och möjligtvis sparar något stackars anonymt, felstavande troll som avskräckande exempel). De raderar all negativ saklig kritik och blockerar avsändaren, så gör bl a ovan nämnda Maria Robsam. Hur "demokratiskt" är det, och vart tog den offentliga, demokratiska  diskussionen vägen utan troll och hat?

När höger blir vänster och vice versa

 På "min tid" var det vänsterrörelsen som stod på barrikaderna i opposition mot etablissemanget. Idag ser sig högerns ytterkant som de revolutionära. Ibland kan de vara svåra att skilja åt, men om det är mycket prat om jämställdhet fast frun får dra största lasset är det nog gamla sortens vänsterradikal och ifall det uttalas våldtäkts- och mordhot troligtvis en höger dito. Intellektuell ohederlighet på sociala medier utmärker båda sidor. Före detta EU-parlamentariker och författare Maria Robsahm har en i och för sig behjärtansvärd kampanjsida mot Donald Trump och även mot högerregeringen i Sverige. Hon skriver att den felaktiga översättningen till svenska av FN:s "human dignity" till värde istället för det ursprungliga ordet värdighet, leder till att man i Sverige gör mer värderingar och jämförelser av människor än i andra länder. Tillåt mig skratta. De flesta andra länder har större klasskillnader och en del har till och med dödsstraff. Varför man valde ordet människovärde istället för människovärdighet verkar ingen ha svar på. Kanske helt enkelt för det låter mindre klumpigt rent språkmässigt? Sen utpekar hon en svensk författare som "sittande i knät på nazister", som korkad och dålig på svenska språket, nämligen Björn Ranelid. Jag drar öronen åt mig för det osar intellektuell ohederlighet. Någon länkar till en artikel där Ranelid säger att han "riskerar att bli brunsmetad" (dvs. bli stämplad som högerextrem) som ett bevis för att det är just det han är. Men att bli påsmetad något innebär ju att man blir pådyvlad något utifrån, inte att man är det. Kommentarsfältet utökas till ett hav av hatare och ja-sägare, inte alls olikt de högersidor man själva bekämpar. Lämpligt nog kommer han på TV samma kväll då han intervjuas inför bokmässan i programmet "30 minuter", så jag passar på att se ifall han är så förskräcklig som Maria Robsahm och co säger. Där säger han att många nog tror att han är ytterst på högerkanten, men det är han inte alls. "Många skulle bli förvånade om de visste vad jag röstar på", säger han. Han berättar också om sin senaste bok där han ifrågasätter "Big bang-teorin" eftersom man inte kan skapa något ur ingenting. Och understryker att Big bang bara är en teori, trots att den används som vetenskap. Mycket intressant, jag är också anhängare av åsikten att något inte kan skapas ur ingenting. Jag googlar också författaren för säkerhets skull, men hittar inget som understryker Robsahms eller andras hat. (Däremot hittar jag en del mindre smickrande om Robsahm själv.) Narcissist i den hederliga gamla bemärkelsen kanske? Men ingen nazist. En författare som slänger ut kontroversiella påståenden för att skapa uppmärksamhet inför en ny bok? Så gör väl de flesta författare. (Se på Suzanne Brögger som klädde av sig naken inför sina boksläpp som ung för att Danmark är ett litet land och danska är ett så begränsat språk att hon behövde PR som det hette på den tiden. Nuförtiden är hon dock översatt till många språk och säljer i nästan hela världen.) Men ofarlig är han inte, Ranelid, för han verkar skapa svallvågor omkring sig så fort han öppnar munnen. Jag ser också att han har fått en massa utmärkelser bl a för sitt språk, trots att Maria Robsahm menar att han är så dålig på svenska språket. Ser också att han har över 70.000 följare på sitt konto, till skillnad från Maria Robsahm som har 7.000. Kanske har det något med saken att göra. Konkurrensen mellan författare lär inte vara att leka med om de skriver inom liknande fält. Ibsen och Strindberg avskydde varandra, på upplysningstiden var Rosseau och Voltaire bittra fiender osv. (Fast inte bara författare; två butikskonkurrenter i lilla Filipstad hamnade nyss i tidningsrubriker för slagsmål. "Han träffade mig i ögat...!" 

Slump och misstag ger resultat

 En god vän har en hemstickad,  blå mössa som alltid försvinner och håller sig borta ett tag. Ett organiserat letande ger aldrig  resultat, men om man gett upp och en annan gång letar efter något helt annat dyker den upp från ingenstans på ett nästan kusligt vis! Det verkar vara likadant med forskning  åtminstone om man får tro Agnes Wold. Hon säger i podden "Fråga Agnes" att folk tror att om man skänker mer pengar till forskning på en viss sjukdom ger det större chans att hitta botemedel för den sjukdomen. "Så är det inte alls", menar Agnes Wold. Alla som forskar på en sjukdom vet att man inte hittar botemedlet genom att forska på den sjukdomen. Det gör man istället av en slump när någon forskar på något helt annat och råkar hitta några molekyler eller "någonting" som verkar passa in någon annanstans. Kanske på just den sjukdomen? Bingo!

En munk sägs ha uppfunnit champagnen när han gjorde misstaget att hälla upp vinet i flaskor tidigare än man brukade. Och mycket av det vi tar för givet idag är biprodukter från ryndforskningen: en massa hushållsapparater, bra navigeringsststem, kameran i smartphone, orepbara glasögon, träningsskor med stötdämpande sulor, memoryskum i kuddar, vattenreningssystem, datormusen och den bärbara datorn, bara några exempel!

Hur, eller varför

 I sin senaste serieteckningsbok Pythian pratar tar Liv Strömqvist upp hur kulturen av idag handlar om hur vi ska kunna leva så länge som möjligt, men ingen frågar längre VARFÖR vi ska pinna omkring här i evighet. Bibelns Metusalem (Noaks farfar, förresten) sägs ha blivit över 900 år. Fast de kanske inte räknade så bra på den tiden, eller han kanske likt Keith Richards såg ut som typ hundra när han var tretti år? Annars torde han nog vara ganska utled vid det laget. "När jag var ung på 60- och 70-talet skulle alla se härjade ut, sitta och röka och hänga", säger Agnes Wold i "Fråga Agnes-podden (ganska kul pod ändå, hade aldrig lyssnat på den  förut). Förebilden var alla poeter och författare som satt på caféer i Paris och såg helt färdiga ut. (Jag minns detta alltför väl, det var en förskräcklig tid att se fräsch och frisk ut. Jag som inte ens hade tonårsacne! Man önskade många gånger att man åtminstone hade haft några rynkor eller sett lite allmänt hemskare ut!) Mick Jagger kan symbolisera den resan: han såg inte så fräsch ut på 60-talet, säger Agnes Wold. Han är desto piggare som 81-åring Anno 2024, "för nu måste ju alla se så himla friska ut", menar Agnes Wold. 

Men åter till frågan varför man satsar så mycket på hälsa, träning och att leva så länge som möjligt nuförtiden som om det vore ett mål i sig? Min hemsnickrade teori är att man har avskaffat både gudarna och Gud mot att bli sin alldeles egen gud. En riskabel historia bakåt sett. Se hur det gick med Marsyas som hade fräckheten att tävla med guden Apollo i en flöjttävling; han blev levande flådd av den förtretade guden. För att inte tala om Ikaros, en vanlig dödlig som försökte nå solen med vingar av vax. Summan av kardemumman är frågan om det finns någon lagom ideologi  mittemellan 70-talets rökande vrak och 20-talets "hälso-monster"... 

Krig eller fred?

 Om jag vore en högt uppsatt politiker med stor makt (kanske tur att jag inte är...  kanske i nästa liv...?) 😇 skulle jag se till att Nato omedelbart gick till  angrepp mot Kreml och Moskva  eftersom Ryssland blivit en pestböld som förgiftar Europa, och måste slås ner (vilket redan borde ha gjorts). "Man kan inte kriga sig till fred", säger några. Jo, det kan man! Se på Nazityskland som blev en fredlig demokrati och muren revs. Det finns en tid för krig, och en tid för fred, sägs det. Uppenbarligen och tyvärr är det en tid för krig nu. Jens Stoltenberg, avgående Nato-chef, ångrar och beklagar att Nato inte gjorde mer  tidigare när det gäller Ukraina-kriget. "Vi borde ha lyssnat på Ukraina innan kriget."

"Om ni ser osmanerna, säg dem att de är skyldiga mig tsar Peter. Jag vill ha hans huvud på ett fat". Citat av Karl XII

Näst på agendan vore att flytta Israel till en egen ö i havet eftersom det aldrig kan bli fred så länge Israel är placerat där det är. Stort misstag av FN. Kosmologen Martinus menade att "det utvalda folket" var utvalt att gå före och göra alla misstag till avskräckande  för efterföljande folk (vilket inte verkar ha hjälpt). Suzanne Brögger skriver att det judiska folket passar bättre som intellektuella kosmopoliter hellre än invånare i en militärstat ständigt beväpnade till tänderna och ständigt beredda till attack.