I sin senaste serieteckningsbok Pythian pratar tar Liv Strömqvist upp hur kulturen av idag handlar om hur vi ska kunna leva så länge som möjligt, men ingen frågar längre VARFÖR vi ska pinna omkring här i evighet. Bibelns Metusalem (Noaks farfar, förresten) sägs ha blivit över 900 år. Fast de kanske inte räknade så bra på den tiden, eller han kanske likt Keith Richards såg ut som typ hundra när han var tretti år? Annars torde han nog vara ganska utled vid det laget. "När jag var ung på 60- och 70-talet skulle alla se härjade ut, sitta och röka och hänga", säger Agnes Wold i "Fråga Agnes-podden (ganska kul pod ändå, hade aldrig lyssnat på den förut). Förebilden var alla poeter och författare som satt på caféer i Paris och såg helt färdiga ut. (Jag minns detta alltför väl, det var en förskräcklig tid att se fräsch och frisk ut. Jag som inte ens hade tonårsacne! Man önskade många gånger att man åtminstone hade haft några rynkor eller sett lite allmänt hemskare ut!) Mick Jagger kan symbolisera den resan: han såg inte så fräsch ut på 60-talet, säger Agnes Wold. Han är desto piggare som 81-åring Anno 2024, "för nu måste ju alla se så himla friska ut", menar Agnes Wold.
Men åter till frågan varför man satsar så mycket på hälsa, träning och att leva så länge som möjligt nuförtiden som om det vore ett mål i sig? Min hemsnickrade teori är att man har avskaffat både gudarna och Gud mot att bli sin alldeles egen gud. En riskabel historia bakåt sett. Se hur det gick med Marsyas som hade fräckheten att tävla med guden Apollo i en flöjttävling; han blev levande flådd av den förtretade guden. För att inte tala om Ikaros, en vanlig dödlig som försökte nå solen med vingar av vax. Summan av kardemumman är frågan om det finns någon lagom ideologi mittemellan 70-talets rökande vrak och 20-talets "hälso-monster"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar