På "min tid" var det vänsterrörelsen som stod på barrikaderna i opposition mot etablissemanget. Idag ser sig högerns ytterkant som de revolutionära. Ibland kan de vara svåra att skilja åt, men om det är mycket prat om jämställdhet fast frun får dra största lasset är det nog gamla sortens vänsterradikal och ifall det uttalas våldtäkts- och mordhot troligtvis en höger dito. Intellektuell ohederlighet på sociala medier utmärker båda sidor. Före detta EU-parlamentariker och författare Maria Robsahm har en i och för sig behjärtansvärd kampanjsida mot Donald Trump och även mot högerregeringen i Sverige. Hon skriver att den felaktiga översättningen till svenska av FN:s "human dignity" till värde istället för det ursprungliga ordet värdighet, leder till att man i Sverige gör mer värderingar och jämförelser av människor än i andra länder. Tillåt mig skratta. De flesta andra länder har större klasskillnader och en del har till och med dödsstraff. Varför man valde ordet människovärde istället för människovärdighet verkar ingen ha svar på. Kanske helt enkelt för det låter mindre klumpigt rent språkmässigt? Sen utpekar hon en svensk författare som "sittande i knät på nazister", som korkad och dålig på svenska språket, nämligen Björn Ranelid. Jag drar öronen åt mig för det osar intellektuell ohederlighet. Någon länkar till en artikel där Ranelid säger att han "riskerar att bli brunsmetad" (dvs. bli stämplad som högerextrem) som ett bevis för att det är just det han är. Men att bli påsmetad något innebär ju att man blir pådyvlad något utifrån, inte att man är det. Kommentarsfältet utökas till ett hav av hatare och ja-sägare, inte alls olikt de högersidor man själva bekämpar. Lämpligt nog kommer han på TV samma kväll då han intervjuas inför bokmässan i programmet "30 minuter", så jag passar på att se ifall han är så förskräcklig som Maria Robsahm och co säger. Där säger han att många nog tror att han är ytterst på högerkanten, men det är han inte alls. "Många skulle bli förvånade om de visste vad jag röstar på", säger han. Han berättar också om sin senaste bok där han ifrågasätter "Big bang-teorin" eftersom man inte kan skapa något ur ingenting. Och understryker att Big bang bara är en teori, trots att den används som vetenskap. Mycket intressant, jag är också anhängare av åsikten att något inte kan skapas ur ingenting. Jag googlar också författaren för säkerhets skull, men hittar inget som understryker Robsahms eller andras hat. (Däremot hittar jag en del mindre smickrande om Robsahm själv.) Narcissist i den hederliga gamla bemärkelsen kanske? Men ingen nazist. En författare som slänger ut kontroversiella påståenden för att skapa uppmärksamhet inför en ny bok? Så gör väl de flesta författare. (Se på Suzanne Brögger som klädde av sig naken inför sina boksläpp som ung för att Danmark är ett litet land och danska är ett så begränsat språk att hon behövde PR som det hette på den tiden. Nuförtiden är hon dock översatt till många språk och säljer i nästan hela världen.) Men ofarlig är han inte, Ranelid, för han verkar skapa svallvågor omkring sig så fort han öppnar munnen. Jag ser också att han har fått en massa utmärkelser bl a för sitt språk, trots att Maria Robsahm menar att han är så dålig på svenska språket. Ser också att han har över 70.000 följare på sitt konto, till skillnad från Maria Robsahm som har 7.000. Kanske har det något med saken att göra. Konkurrensen mellan författare lär inte vara att leka med om de skriver inom liknande fält. Ibsen och Strindberg avskydde varandra, på upplysningstiden var Rosseau och Voltaire bittra fiender osv. (Fast inte bara författare; två butikskonkurrenter i lilla Filipstad hamnade nyss i tidningsrubriker för slagsmål. "Han träffade mig i ögat...!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar