När höger blir vänster och vice versa

 På "min tid" var det vänsterrörelsen som stod på barrikaderna i opposition mot etablissemanget. Idag ser sig högerns ytterkant som de revolutionära. Ibland kan de vara svåra att skilja åt, men om det är mycket prat om jämställdhet fast frun får dra största lasset är det nog gamla sortens vänsterradikal och ifall det uttalas våldtäkts- och mordhot troligtvis en höger dito. Intellektuell ohederlighet på sociala medier utmärker båda sidor. Före detta EU-parlamentariker och författare Maria Robsahm har en i och för sig behjärtansvärd kampanjsida mot Donald Trump och även mot högerregeringen i Sverige. Hon skriver att den felaktiga översättningen till svenska av FN:s "human dignity" till värde istället för det ursprungliga ordet värdighet, leder till att man i Sverige gör mer värderingar och jämförelser av människor än i andra länder. Tillåt mig skratta. De flesta andra länder har större klasskillnader och en del har till och med dödsstraff. Varför man valde ordet människovärde istället för människovärdighet verkar ingen ha svar på. Kanske helt enkelt för det låter mindre klumpigt rent språkmässigt? Sen utpekar hon en svensk författare som "sittande i knät på nazister", som korkad och dålig på svenska språket, nämligen Björn Ranelid. Jag drar öronen åt mig för det osar intellektuell ohederlighet. Någon länkar till en artikel där Ranelid säger att han "riskerar att bli brunsmetad" (dvs. bli stämplad som högerextrem) som ett bevis för att det är just det han är. Men att bli påsmetad något innebär ju att man blir pådyvlad något utifrån, inte att man är det. Kommentarsfältet utökas till ett hav av hatare och ja-sägare, inte alls olikt de högersidor man själva bekämpar. Lämpligt nog kommer han på TV samma kväll då han intervjuas inför bokmässan i programmet "30 minuter", så jag passar på att se ifall han är så förskräcklig som Maria Robsahm och co säger. Där säger han att många nog tror att han är ytterst på högerkanten, men det är han inte alls. "Många skulle bli förvånade om de visste vad jag röstar på", säger han. Han berättar också om sin senaste bok där han ifrågasätter "Big bang-teorin" eftersom man inte kan skapa något ur ingenting. Och understryker att Big bang bara är en teori, trots att den används som vetenskap. Mycket intressant, jag är också anhängare av åsikten att något inte kan skapas ur ingenting. Jag googlar också författaren för säkerhets skull, men hittar inget som understryker Robsahms eller andras hat. (Däremot hittar jag en del mindre smickrande om Robsahm själv.) Narcissist i den hederliga gamla bemärkelsen kanske? Men ingen nazist. En författare som slänger ut kontroversiella påståenden för att skapa uppmärksamhet inför en ny bok? Så gör väl de flesta författare. (Se på Suzanne Brögger som klädde av sig naken inför sina boksläpp som ung för att Danmark är ett litet land och danska är ett så begränsat språk att hon behövde PR som det hette på den tiden. Nuförtiden är hon dock översatt till många språk och säljer i nästan hela världen.) Men ofarlig är han inte, Ranelid, för han verkar skapa svallvågor omkring sig så fort han öppnar munnen. Jag ser också att han har fått en massa utmärkelser bl a för sitt språk, trots att Maria Robsahm menar att han är så dålig på svenska språket. Ser också att han har över 70.000 följare på sitt konto, till skillnad från Maria Robsahm som har 7.000. Kanske har det något med saken att göra. Konkurrensen mellan författare lär inte vara att leka med om de skriver inom liknande fält. Ibsen och Strindberg avskydde varandra, på upplysningstiden var Rosseau och Voltaire bittra fiender osv. (Fast inte bara författare; två butikskonkurrenter i lilla Filipstad hamnade nyss i tidningsrubriker för slagsmål. "Han träffade mig i ögat...!" 

Slump och misstag ger resultat

 En god vän har en hemstickad,  blå mössa som alltid försvinner och håller sig borta ett tag. Ett organiserat letande ger aldrig  resultat, men om man gett upp och en annan gång letar efter något helt annat dyker den upp från ingenstans på ett nästan kusligt vis! Det verkar vara likadant med forskning  åtminstone om man får tro Agnes Wold. Hon säger i podden "Fråga Agnes" att folk tror att om man skänker mer pengar till forskning på en viss sjukdom ger det större chans att hitta botemedel för den sjukdomen. "Så är det inte alls", menar Agnes Wold. Alla som forskar på en sjukdom vet att man inte hittar botemedlet genom att forska på den sjukdomen. Det gör man istället av en slump när någon forskar på något helt annat och råkar hitta några molekyler eller "någonting" som verkar passa in någon annanstans. Kanske på just den sjukdomen? Bingo!

En munk sägs ha uppfunnit champagnen när han gjorde misstaget att hälla upp vinet i flaskor tidigare än man brukade. Och mycket av det vi tar för givet idag är biprodukter från ryndforskningen: en massa hushållsapparater, bra navigeringsststem, kameran i smartphone, orepbara glasögon, träningsskor med stötdämpande sulor, memoryskum i kuddar, vattenreningssystem, datormusen och den bärbara datorn, bara några exempel!

Hur, eller varför

 I sin senaste serieteckningsbok Pythian pratar tar Liv Strömqvist upp hur kulturen av idag handlar om hur vi ska kunna leva så länge som möjligt, men ingen frågar längre VARFÖR vi ska pinna omkring här i evighet. Bibelns Metusalem (Noaks farfar, förresten) sägs ha blivit över 900 år. Fast de kanske inte räknade så bra på den tiden, eller han kanske likt Keith Richards såg ut som typ hundra när han var tretti år? Annars torde han nog vara ganska utled vid det laget. "När jag var ung på 60- och 70-talet skulle alla se härjade ut, sitta och röka och hänga", säger Agnes Wold i "Fråga Agnes-podden (ganska kul pod ändå, hade aldrig lyssnat på den  förut). Förebilden var alla poeter och författare som satt på caféer i Paris och såg helt färdiga ut. (Jag minns detta alltför väl, det var en förskräcklig tid att se fräsch och frisk ut. Jag som inte ens hade tonårsacne! Man önskade många gånger att man åtminstone hade haft några rynkor eller sett lite allmänt hemskare ut!) Mick Jagger kan symbolisera den resan: han såg inte så fräsch ut på 60-talet, säger Agnes Wold. Han är desto piggare som 81-åring Anno 2024, "för nu måste ju alla se så himla friska ut", menar Agnes Wold. 

Men åter till frågan varför man satsar så mycket på hälsa, träning och att leva så länge som möjligt nuförtiden som om det vore ett mål i sig? Min hemsnickrade teori är att man har avskaffat både gudarna och Gud mot att bli sin alldeles egen gud. En riskabel historia bakåt sett. Se hur det gick med Marsyas som hade fräckheten att tävla med guden Apollo i en flöjttävling; han blev levande flådd av den förtretade guden. För att inte tala om Ikaros, en vanlig dödlig som försökte nå solen med vingar av vax. Summan av kardemumman är frågan om det finns någon lagom ideologi  mittemellan 70-talets rökande vrak och 20-talets "hälso-monster"... 

Krig eller fred?

 Om jag vore en högt uppsatt politiker med stor makt (kanske tur att jag inte är...  kanske i nästa liv...?) 😇 skulle jag se till att Nato omedelbart gick till  angrepp mot Kreml och Moskva  eftersom Ryssland blivit en pestböld som förgiftar Europa, och måste slås ner (vilket redan borde ha gjorts). "Man kan inte kriga sig till fred", säger några. Jo, det kan man! Se på Nazityskland som blev en fredlig demokrati och muren revs. Det finns en tid för krig, och en tid för fred, sägs det. Uppenbarligen och tyvärr är det en tid för krig nu. Jens Stoltenberg, avgående Nato-chef, ångrar och beklagar att Nato inte gjorde mer  tidigare när det gäller Ukraina-kriget. "Vi borde ha lyssnat på Ukraina innan kriget."

"Om ni ser osmanerna, säg dem att de är skyldiga mig tsar Peter. Jag vill ha hans huvud på ett fat". Citat av Karl XII

Näst på agendan vore att flytta Israel till en egen ö i havet eftersom det aldrig kan bli fred så länge Israel är placerat där det är. Stort misstag av FN. Kosmologen Martinus menade att "det utvalda folket" var utvalt att gå före och göra alla misstag till avskräckande  för efterföljande folk (vilket inte verkar ha hjälpt). Suzanne Brögger skriver att det judiska folket passar bättre som intellektuella kosmopoliter hellre än invånare i en militärstat ständigt beväpnade till tänderna och ständigt beredda till attack.

Högern en indikator på civilisationsförfall

 "Opinionstapp - men historien talar för regeringen" säger en fet rubrik i morgontidningen Värmlands Folkblad. Man menar här att det är sällsynt att en sittande regering inte väljs om åtminstone en gång. Men historiskt sett brukar ju högerpartier växa när det är dåliga tider; ju mer civilisationsnedgång ju mer frodas dessa med strängare straff och strängare ekonomi dvs. för de fattiga. Nyss sänkte ju Ulf Kristersson skatten för sig själv och andra höginkomsttagare. En annan fet rubrik i dagens VF har Mats Parners artikel "De bloddränkta helvetesåren på 1930- och 1940-talen", tankar efter Timothy Snyders bok "Den blodiga jorden - Europa mellan Hitler och Stalin. Det står inte i artikeln men många hyllar fortfarande Ryssland för att de satte stopp för tyskarna där under WWII, men man glömmer att "den brända jordens taktik" tog livet av ännu fler ryssar som frös och svalt ihjäl. Där det sägs att 4,3 av 5,3 miljoner tyskar stupade, menar historikern Robert Conquest att mellan 20 och 30 miljoner ryssar dog. Efter kommunismens fall roffade oligarkerna åt sig statens egendom och cirka 4 miljoner människor dog under 90-talet när det sociala skyddsnät som funnits försvann. Sedan blev det ju ännu värre med Putin och hans krig...

Nu ser man hur republikaner i Amerika blir konstigare för varje dag i grupperingar man knappt trodde var möjliga. Man tycker nästan synd om normala konservativa som måste åse detta. Intressant är att det är republikaner som försökt skjuta Donald Trump två gånger nu. Hans allierade Laura Loomers ansikte får symbolisera den republikanska dekadensen; från normal till skräcködla genom "skönhetsoperationer". 

 

Boktips i höst

 Ett boktips från Värmland, där "Svennis" som alla världens  fotbollsfans känner till, begravs idag i lilla Torsby: Svennis memoarer heter "En underbar resa" och han skrev den tillsammans med sin barndomskamrat Bengt Berg. Den ges ut den 23 september på bokförlaget Mondial. Bengt Berg ville också bli duktig på fotboll, men var enligt egen uppgift en hopplöst enfotad ytterhöger och blev poet och författare istället.  

En annan ny bok med memoarer av en som också har rötter i Värmland, och som man vill läsa är Stefan Löfvens "Svetsare och statsminister". Där berättar han om mötet med Putin när Putin ville leka "arga leken" och stirra ut honom men blev slutligen  tvungen att vända bort blicken först. "Det visar vilken slags person han är", säger Löfven. (Även Margot Wallström, tidigare minister i regeringen har berättat liknande om möten med Putin, där hon beskriver hans blick som en iskall huggorms.) Löfven är fortfarande bitter över att ett arbetarparti som Vänsterpartiet gjorde gemensam sak med ett nazistparti i en misstroendeförklaring mot Socialdemokratiska regeringen gällande fria marknadshyror i nybyggen. L och C hade då stort inflytande och Löfven hade inte råd till annat än att förhandla. Han säger också att han tyckte Annie Lööf var onödigt jobbig och ettrig, men ångrar att han snäste av henne i TV-rutan. (Jag håller med; det är verkligen skönt att slippa henne numera.) 

Ytterligare en bok att mysa med i höst är en inte helt ny bok; "Den stora bankhärvan" från 2011. Caroline Neurath, ekonomijournalist vann stor respekt med boken men blev också väldigt hatad av en del, allting har ett pris. Aldrig tidigare i Sveriges historia hade en bank kraschat på det sättet. HQ Banks grundare Mats Qviberg och Sven Hagströmer befann sig på en fest när de fick sms: "Kom genast till kontoret. Katastrof!"Neurath har gjort en grundlig undersökning även av de inblandade personernas karaktärer. Hon säger att allt handlar om stora egon, ingenting om t ex aktiespararnas intressen. Här figurerar den fartblinde tradingchefen, den tafatta vd:n som var rädd för Mats Qviberg och den kvinnliga styrelseledamoten som tidigt insåg problemen men hånades och lämnade styrelsen.  God läs-höst!  😀 

😀 

Walls eaves drop-kärringar!

 Många vet säkert inte om att de är lyssnade på i sin lägenhet, och många verkar inte ens veta att det numera finns en uppsjö på nätet av "walls eaves drop" eller på ren svenska ganska avancerad avlyssningsapparatur att köpa för en spottstyver. Tragikomiskt nog är det såpass lyhört där jag bor att jag till och med hör hur man i våningen under säger: "Nu ska jag lyssna!" och "Vad gör hon?"! Samt skriker om man råkar tappa den minsta sak. Varning för hörselskador. Hos dem alltså! Förr var det gamla skvallertanter som var nyfikna men funktionen verkar ha tagits över av bidragstagande cannabisrökare i yngre medelåldern som inte har annat att göra (eller förmodligen ibland drivs av paranoia) än att smyglyssna. Några förfasas över dragqueens som läser böcker för barn, men är själva värsta kärringar som springer omkring och lyssnar på grannar, och har även tagit över funktionen att stinka parfym som en kärring. Men nöjet kan kosta, eftersom det är olagligt att hemligen lyssna på andra genom tekniskt hjälpmedel. Enligt 4 kap. paragraf 9 a i brottsbalken kan det leda till böter eller upp till två års fängelse. Hellre dragqueens på bibliotek än "kärringar" som avlyssnar grannar! En studie visade att kronisk marijuana-exponering var hormonstörande och ökade östrogen hos råttor. Där har vi kanske förklaringen till alla manliga "ny-kärringar'! (Ifall ni hör mystiska små ljud mot väggen ibland... )