Vid tiden det begav sig intresserade jag mig inte så mycket för skandalen men ju mer man "forskar" desto värre framstår den. Journalisten Matilda Voss Gustavsson säger att normalt brukar en händelse se stor ut först, men ju mer man gräver i saken desto mindre blir det kvar. Men i detta fall tornade konturerna upp sig och blev bara större och större, skriver hon. Hennes bok "Klubben" bygger på grundlig research och en publicerad artikel skriven av henne var orsaken till att de många skeletten i garderoben började grävas fram. Själv började jag undra om inte Svenska Akademien som startades av Gustav III i slutet av 1700-talet, inspirerad av Frankrike, börjat ruttna inifrån och borde ersättas med något annat?
- Vet du inte vem jag är gift med", frågade "kulturprofilen" sina våldtäktsoffer och hotade att stänga deras möjligheter till utbildningar och jobb eftersom han hade så många högt uppsatta kontakter. Han utnyttjade att offer för plötsliga överfall ofta blir paralyserade, och han hade utvecklat en raffinerad teknik. Han hade till och med gjort en film med samma tema i yngre år, men hans "fina" omgivning valde alltid att blunda för sanningen. Det finns knappt en person i Stockholms kulturkretsar som inte har en dotter eller maka som blivit utsatt för hans närmanden, till och med kronprinsessan Victoria blev det, berättar Ebba Witt-Brattström, tidigare gift med hans gode vän Horace Engdahl, akademiledamot och tidigare "ständig sekreterare" i Svenska Akademien. Horace Engdahl som med åren visade allt mer av eget kvinnoförakt och våld, så att Ebba W-B började tro att han kanske led av pannlobsdemens. Men med åren faller ofta polityren av folk och han har på mer än ett sätt visat vilken nolla han egentligen är bland annat genom att ta parti för kulturprofilen. Århundradets kärlekskrig heter boken om Ebba och Horace's, "Kulturens kungapars" uppbrott.
En av de få som visade någon ryggrad i Svenska Akademien var den hittills första kvinnliga ständiga sekreteraren Sara Danius som började reda upp en härva av ekonomibrott, korruption och nepotism där man hade gett släktingar lägenheter genom Akademien, där "kulturprofilens" hustru Katarina Frostenson i praktiken betalat ut stora summor till sig själv (eftersom hon var delägare i kulturetablissemanget Forum som stöddes av Akademien). Samt med Horace Englunds stöd betalat stora summor till hennes make för att "ta hand om" Akademiens lägenheter i bland annat Paris; lägenheter han utnyttjade för att droga och våldta unga konststuderande. Men man beslöt att avsätta Sara Danius från sin post; det gick ju inte att rota fram skelett ur garderoben på den fina, gamla institutionen!
Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att jag gillade och läste Katarina Frostenson trots allt, men nej, jag tar tillbaka det. Hon är en bra poet och författare, men en förskräcklig människa som stal både konstverk och idéer från fattiga konststuderande; alltså precis som sin make utnyttjade dem men på ett annat sätt. En av alla elever från konstskolor som bestals och behandlades illa var Katarina Norling som gjort en utställning i olika delar om ett folk hon hittat på och kallade "Dom". Frostenson blev väldigt förtjust i speciellt en artefakt som försvann från utställningen. "Stulen vid inbrott" sade hon och skällde ut eleven när denna ställde frågor, för det fanns inga tecken på inbrott. Efter detta gav Katarina Frostenson ut en ny bok som hon kallade "Berättelser från Dom". "Dom" var ett folk hon själv hittat på, sade hon till journalisterna.
Men det är inte bara i Sverige det varit problem i Akademien. Suzanne Brögger berättade i "En författares dagbok" om hur hon mådde illa av att delta på Danska Akademiens sammankomster då två män hon i boken kallar "Helan och Halvan" försökte få in högerextrema influenser i Akademien. Hon säger att den danska yttrandefriheten bara verkar intressera dem när det gäller att håna muslimer.
Men kanske är det ändå inte hopplöst med tanke på att stol nummer 7 i Svenska Akademien där den allra första kvinnliga ledamoten Selma Lagerlöf satt, millenniet efter blev Sara Danius och efter hennes frånfälle samma stol blev Åsa Wigforss som skrivit bland annat om kunskapsresistens i vår tid och hur vi ska motverka den.
Efter "kulturprofilens" (Jean-Claude Arnault) fängelsestraff flydde paret som Suzanne Brögger i sin dagbok kallar ett sådant "par som lämnar förgiftade handskar efter sig överallt" till Paris där de bor på bottenvåningen i en liten lägenhet Katarina Frostenson kallar "spilta" i sin nyutkomna bok. Man kan undra hur det är när Arnault numera förlorat sin stora arena där han kunde handla fritt; riskerar han att vända aggressionen mot henne då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar