En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

onsdag 22 maj 2024

Florenssyndromet. Och kritik av kritik

 Det kanske är i linje med högerpopulismen idag att undvika en "elit" som har kunskap i ryggen och hellre låta någon okunnig uttala sig om konst och kultur? Så verkar det åtminstone av några kritiker att döma som fick göra recensioner i två stora tidningar när det gällde en av mina favoritkonstnärer, Karin Broos, på Liljevalchs förra sommaren. Favorit inte bara för att jag kände henne förr och gick flera kurser hos henne, utan för att hon utan tvekan är en av landets bästa konstnärer. Hon fick genomgående bra recensioner av kritiker som har kunskaper om konst.  Men den ena, den värsta, fanns i Expressen, där recenserade en läkare (!) utställningen och skrev att han höll på att kvävas, mådde illa och ville  därifrån bl a  för att motiven var "kvinnor, vatten, bebisar, vård" och "det lilla" livet samt att tavlorna hängde för nära varandra. Vanligtvis hänger tavlor ganska tätt både på museer och konstutställningar och normalt brukar man kunna ställa om sig efter varje bild för att ta in nästa. Hans klagomål påminner om Florens-syndromet, hade han som läkare aldrig hört talas om det? Personer som får dessa symtom av konst och skönhet de inte kunnat smälta. Jag skrev en uppsats i skolan en gång i tiden om Florens-syndromet under rennässansen; folk åkte till Florens och blev sjuka, ibland t o m hamnade på sjukhus på grund av all konst de insöp. Yrsel, hjärtklappning, illamående, svimningar etc. Sedan klagade den här läkaren över att "Broos är så besatt av sitt eget liv". Redan Aristoteles talade om "katharsis" dvs åskådarens befrielse eller rening genom i det fallet skådespelet. Bara en idiot skulle tro att det var skådespelaren privata ensak som spelades upp. Samma sak med konsten: Karin Broos säger att när hon målar sina döttrar tänker hon inte på att det är just hennes döttrar utan hon vill fånga en stämning eller ett ögonblick, eller som Lars Lerin uttryckt; detta att vara människa. Och som slutkläm skriver den så kallade konstkritikern: "Broos får mig att gå ut och längta efter en jord som går under och ett söndertrasat politiskt system!" Vad var det jag sade: är inte just detta senare som de influerade av högerpopulismen alltid vill? 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar