Språket lägger ut snaror

I dagens VF skriver värmländske författaren Gunnar Odhner en protest mot att det brukar heta: "Vi hugger ner regnskogen och utrotar arter." Men något sådant "vi" har aldrig funnits, menar han. Det är bolag och namngivna individer som skövlar, att vi i form av mänskligheten skulle ha utrotat arter är ren fantasi. Ansvaret flyttas till en fiktion, de verkliga orsakerna trollas bort och allt blir obegripligt. anser han. Han kritiserar bl a AI-forskaren Max Tegmark för tron på att det finns en direktkoppling mellan oss och naturen. Odhner tror inte på någon sådan koppling. Mellan oss och naturen ligger språket som lägger ut snaror och förvränger. menar han. Vi har inte ens en direktkoppling till oss själva utan frågar oss "vem är jag", "var hör jag hemma".

Han har kritiserat språkforskare som bl a Noah Chomsky för deras syn på språket, som han menar är primitiv och otillräcklig, t ex i en bok med titeln Ingenting är fördolt. Gunnar Odhner anser sig dock ha ett recept mot att man döljer verkligheten, och det är att vara ärlig. tala sanning - vilket inte är det lättaste utan tvärtom är den svåraste uppgift man kan ge sig själv eftersom vi oftast inte är medvetna om när vi är oärliga. Det krävs att vi förstår kopplingen mellan det samhälle vi lever i och det språk vi talar, en insikt som skulle visa vägen ur ekorrhjulet vi är instängda i, avslutar han sin artikel. Jag har ibland tagit hans diskussioner och insändare i Värmlands Folkblad med en nypa salt, men den här tankegången ligger det en hel del i, tror jag.