Någon gång i början av det här millenniet förutspåddes ett tredje världskrig bryta ut, om man nu tolkar kosmologen Martinus rätt. Han menar dock att i norden har man redan levt ut sin beskärda del när det gäller barbari, redan under tidigare stadier och behöver inte delta i fler krig. Däremot kommer man förstås att få frysa och svälta eftersom vi alla numera är del av ett globalt försörjningsnät.
Och visst kan man skämmas fast man inte var med när man läser Sveriges historia. De norska och danska vikingarna brukade nöja sig med att utöva allmänt barbari och plundringar i västra Europa, medan de svenska vikingarna styrde skeppen mot Ryssland och ända bort till Östromerska riket (typ Turkiet idag). Sedan följer århundraden då krigens, ärans och hjältarnas konungar gjorde Sverige till en stormakt, som numera "vilar på minnet från fornstora da´r". Man kan vara glad över att vår nuvarande kung nöjer sig med att visa fingret när han fräser förbi i sportbil på Rivieran!
Till och med Gustaf III som på vissa sätt är den humane (avskaffade dödsstraffet) och kulturelle (grundade Svenska Akademien) konungen sägs ha startat kriget mot Ryssland bara för att göra sig populär bland folket! Man ska också komma ihåg att Sverige under århundraden låg i krig med Danmark. Det var inte för det danska ölets skull Karl X Gustav och hans män gick över isen på Stora Bält! Och det lär fortfarande sägas att varje gång en dansk bonde sätter spaden i jorden stöter han på skelettet av en svensk. Så sent som 1814 startade vår nuvarande kungs första släkting i Sverige, Jean Baptiste Bernadotte, krig mot Danmark! Han var egentligen "bara" en av Napoleons marskalkar som halkade in på ett bananskal i rollen som kung, då Sverige var i desperat behov av en ny kung (eftersom de gamla hade dött ut). Därför tycker några gamla adelssläkter i Sverige att kungens släkt inte är tillräckligt fin och vägrar resa sig för kungafamiljen när de går in t ex i kyrkan idag.
Martinus talar också om den "domedag" som utlovas i Bibeln, och menar att en sådan inte kommer fullt synligt framseglande i skyn och drabbar alla samtidigt, utan är snarare en inre angelägenhet som uppstår hos individen. Men tredje världskriget verkar på många sätt redan ha brutit ut på många ställen i världen, men även i en lite annorlunda form när det gäller miljösjukdomar som exempelvis el- och kemikalieintoleranser. Med tanke på att 12 procent av människorna får hälsoproblem och tvingas ändra sitt liv på något sätt, och att cirka 1 - 2 procent när det gäller kemikalieintolerans blir invalidiserade i förhållande till samhället, kan man räkna ut att det är en stor grupp i världen som tvingas försöka överleva utan pengar och sociala nätverk eftersom det är sällsynt att miljösjukdom av det slaget godkänns varken av försäkringssystemen eller arbetskamrater, vänner och släktingar (om inte de själva blir el- eller kemikalieintoleranta förstås!). Det handlar alltså om en annan sorts front i ett annat slags krig.
Just i år inträffar den svåraste pollensäsongen på 39 år (enligt Astma- och allergiförbundet), och jag reagerar som pollenallergiker konstigt nog inte med nysningar eller så mycket kliande i ögonen som förr. Inte ens ont i halsen hittills (gudskelov). I stället sätter sig påverkan i kroppens slemhinnor, muskler och leder (nacken har svullnad och gör det svårt att vända på huvudet, och gör häftigt ont i t ex handlederna om jag gör en plötslig rörelse), men även i huvudet och magen slemhinnor med illamående och halvsidig migrän, och dubbelseende. Jag tål ännu sämre trådlös teknik som mobiltelefon, men även kemikalier som parfym och trycksvärta. Att gå ut och handla bland parfymerade människor är inte att tänka på, men att läsa en bok eller tidning går heller inte på grund av att lukten från trycksvärta och emissioner från kemikalier i papper och övrigt material besvärar mer än vanligt. Enligt Försäkringskassan dock inget skäl till sjukskrivning, men desto mer skäl till att ta bort SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Får också brev från Förvaltningsrätten i dagarna, där man avslår mitt överklagande när det gäller hjälpmedel i form av t ex filter (som blir dyra eftersom de då och då måste bytas ut i andningsmasker och luftrenare). Förvaltningsrätten verkar trixa och knixa värre än en försäljare av begagnade bilar för att slippa undan det här bidraget, och förvränger uppgiften i mitt läkarintyg att jag blir sjuk av andras parfymer till att heta "diagnosen medför ökad svårighet att hantera andningsbesvär i utrymmen med många personer...". Man medger att bistånden ska utformas "så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv", men väljer ändå att avslå. Hur självständigt liv blir det då, om man inte har råd med filter till andningsmask som man behöver för att t ex kunna gå och handla, gå till apotek eller besöka sjukvård?
I brist på annat, roar jag mig med att läsa Värmlands Folkblad som faktiskt är den enda tidning som har en trycksvärta jag tål. Reportern Susanne Sjöstedt skriver på helgens ledarsida att väljarna väljer V (vänsterpartiet) framför MP (miljöpartiet). Hon menar också att "Stefan Löfvén har växt till den självklare statsministerkandidaten som kan leda en regering med företrädare från andra partier och inte bara hålla styr på flaxiga språkrör utan också Sjöstedt (V)." Om nu vi får den regering som förutspås, hoppas jag den gör det möjligt att återfå de så kallade fasta jobben. Idag stressas både unga och äldre alltför ofta runt på flera olika tim-, projekt- eller deltidarbeten för att få ekonomin att gå ihop, vilket leder till både hälso- och familjeproblem för många. Jag sprang också sista åren runt som vikarie i skol- och andra kök innan jag blev sjuk i kemikalieintolerans. Träffade på min gamla gymnasieskolas snälle vaktmästare när jag städade trappan där han bodde, och brukade också ibland servera honom lunch när jag vikarierade vid servicehusets café- och restaurang. Han var far till dansbandskungen Christer Sjögren och verkade faktiskt nästan lika populär bland damerna som den sistnämnde, eftersom han var väldigt trevlig och klädde sig snyggt till luncherna. "Är du överallt, du?", skämtade han när jag på ännu ett jobb i en andrahandsbutik sålde ett gammalt, fint läderinbundet uppslagsverk till honom. Dock bleknade han smått när jag öppnade dörren för honom på Skatteverket (Är du här OCKSÅ??), där jag det året registrerade och verifierade deklarationer som alldeles gratis arbetskraft genom Arbetsförmedlingens försorg, men han höll färgen ganska bra efter den inledande chocken, när det en kort tid därefter faktiskt var jag igen som välkomnade honom med rykande nygräddade våfflor när han kom på besök till Hembygdsgårdens utecafé, och tänkte säkert med en axelryckning att "det är bara att acceptera att det finns företeelser här i världen som inte kan förklaras".
Dock börjar fenomen som både el- och kemikalieintolerans, men också många andra sjukdomar som idag ställs i relation till kemikalier och andra faktorer som ibland finns alldeles onödigt inblandade i vår miljö (vem behöver t ex svepa in sig i dimmor av kemikaliestinn parfym för att gå till jobbet) kunna förklaras mycket väl, men det återstår för både samhällsinstitutioner och folk i allmänhet att kunna ta till sig fakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar