Det behövs ingen Krösa-Maja...

Det behövs ingen Krösa-Maja att säga det bådar inte gott med en ryggradslös Ulf Kristersson som gör vad som helst, speciellt med de "bruna" så nära inpå. En nyttig bok att läsa där kan vara Historiemissbrukarna. Ett korrektur till lögnerna om Sverige under andra världskriget, skriven av Mikael Nilsson. Han gör något som fler forskare borde göra enligt recensenten Hans Lödén från Karlstads universitet; använder kunskapen för att diskutera och bemöta felaktiga påståenden och lögner. Han ställer frågan varför svensk radikalhöger lägger sådan möda på lögner om andra världskriget. Hans svar anknyter till det faktum att SD bildades och växte upp i den bruna myllan. Eftersom det förflutna inte kan göras ogjort är tanken att framställa alla andra partier som lika goda kålsupare. Annars finns det lite olika teorier finns om varför den aggressiva populisthögern är på gång så mycket nu, alltifrån "matrism/patrism-epoker" (inte att förväxla med matriarkat/patriarkat) som avlöser varandra när en epok fullgjort sitt syfte (Gordon Taylor) - till att de gamla nazisterna som stupade i andra världskriget kommer att reinkarnera i början av det här årtusendet för att i en sista krampryckning försöka ta herraväldet (Martinus). En annan teori är många nya som röstar för första gången, utan erfarenhet av t ex saker som att försöka skaffa vård till sjuka föräldrar. För att citera den gamle juden: "Du weiss es nicht, man hat dich nicht geprieft." Och här, trots uppvisning i en obehaglig mentalitet (och för övrigt - vart tar pengarna vägen, t ex lär cykel- och bilvägarna vara lika dåliga fortfarande.) har partiet OR fått många mandat. (En förklaring kanske är inaveln; det är främst två mindre orter i kommunen som röstat fram detta.) "Tjocka, fula och elaka" dansar och firar de i ett kort TV-klipp. Ja, jag vet det är ett elakt skämt. Men ändå, "något är ruttet" som Hamlet sa. (Undrar varför högerpopulister alltid tar ut segern i förskott - ni minns de senaste valen när högern hoppade omkring som småbarn och låtsades att de vunnit.) Kommunalrådet Jens Fischer (OR) hade i våras "prao" på ett äldreboende och meddelade att allt såg bra ut, men man drar ner på personal och skickar nu hem en nära bekant till en olämplig lägenhet med trösklar och en livsfarlig trappa. Men folk röstar även på vissa partier för att de lurats tro "brottsligheten ökar och allt går åt helvete". Grova brott ökar inte, säger kriminolog senast i en artikel i VF. Även om skjutvapenvåldet sticker ut har våldet i Sverige totalt inte ökat de senast decennierna. Kriminologen varnar för tunnelseende där gängskjutningarna får överskugga alla andra brottsproblem. Men i stort har de flesta av oss fått det tryggare och bättre! Åtminstone om man också får tro de 20 svenska brottsforskare som samlat sin syn på saken i en ny antologi, "Det svenska tillståndet". Där man bl a menar att det dödliga våldet har minskat sedan 80- och 90-talet.

"Huru fan skall detta sluta"

Kanske man får lov att citera drottning Hedvid Elisabet Charlotta (gift med Karl XIII) som när en adelsman blivit massakrerad av en lynchmobb i Stockholm skrev: "Huru fan skall detta sluta?". Jag tänker nu på valet och hur "trumpismen" tog över staden med ett nytt parti, OR, förra valet 2018. "Nytt" är inte automatiskt lika med bättre, och allt nytt är heller inte nytt utan kan vara gammalt och unket i ny förpackning; man kan helt enkelt ha "sminkat grisen". Personer med andra åsikter än partiets dumförklarades, hängdes ut och skrämdes till tystnad. "Kommunalrådet cyklar förbi" är titeln på en av Erik Beckmans romaner. Och nuvarande kommunalråd är ute och cyklar ordentligt, som före detta polischef verkar han inte kunna grundlagen så bra. Nya Wermlandstidningen bröt (av misstag) mot grundlagen när de publicerade flera grundlagsskyddade anonyma insändares namn i ett mejl till nämnda kommunalråd, som genast skrev på sociala medier att han "visste vilka de var" och dessutom tipsade om hur man kunde få reda på deras namn! Den ena av partiets grundare ("Det är något som är fel") och även den tidigare ordförande och partiledaren hoppade av. Tidigare ordförande har berättat i både Nya Wermlandstidningen och Värmlands Folkblad om nur hon aldrig fått svar på sina frågor eller sakliga kritik utan istället blivit påhoppad som person, blivit misstänkliggjord och mobbad. Oberoende Realister borde skulle kanske hellre kallas Oberoende pennalister? "Oberoende av en moralisk kompass", som rubriken lyder i senaste inlägget i VF (18/8), skriven av tidigare ordförande och partiledare Kattarina Hjern, där hon menar att folk börjat skriva anonyma insändare av dessa skäl, men inte heller då fick svar på några frågor utan då ondgjorde sig istället kommunalrådet över att de skrev anonymt. Man misstänkte att det skulle kunna barka däråt när kommunalrådet Jens Fischer satte ribban vid "det är inte brottsligt" på tal om att det politiska klimatet blev hårt och otrevligt. Precis som ett visst annat parti har OR en "svans" som är beredd att ge sig på minsta kritiker på sociala medier. Man får hoppas att vi efter valet detta år får ett mer seriöst parti som styr, som kan ta sakfrågor och inte lägger en massa energi på att bråka med folk på sociala medier. Och ett kommunalråd som är till för alla och inte bara för en svans av påhejare.

Om "jätteproppen Orvar" och varför vi vill ha strängare straff nu

"Varför är vi inte argare" är en rubrik i VF (15/8), en artikel skriven av Jenny Wennberg. Socialdemokratin har svikit. När man av valtekniska skäl började fjäska för medelklassen gav man samtidigt upp jämlikhetstanken, menar hon. Intressant, för det påminner åtminstone mig om teorin att efter decennier med det "mjuka" samhället och strävan till jämlikhet börjar en längtan efter skillnader, strängare regler, hårdare straff osv ta form. Någon historiker (tror det var Gordon Taylor) delade upp människans epoker genom historien i "matristiska" respektive "patristiska", inte att förväxla med matriarkat- och patriarkatstyre utan mer som en kvinnlig eller manlig princip som genomsyrar samhället. (Kanske lite som yin och yang?) Med teorin att allt får en motreaktion och vänds i sin motsats efter tillräckligt lång tid. En patristisk struktur bygger på regler, straff, plikt, pansar, polis, censur, medan matrism står för mjukhet, jämlikhet, utjämning av hierarkier, gränslöshet. Suzanne Brögger tar upp detta i en artikel (kan bl a läsas i samlade artiklar i boken Sejd från 2022). Hon menar att om den patristiska principen får pågå för länge dödas kreativiteten. Om den matristiska överdrivs får vi ett samhälle där lärarna är rädda för eleverna och där vuxna inte kan föra ett samtal längre för att barnen tillåts väsnas och ta all plats. Utan gränser blir tillvaron ett träsk. Brögger menar att det i början av seklet (jag antar hon menar det förra) tycktes det finnas en balans mellan dessa där det konstnärliga skapandet var rikt. Det gamla uttrycket "skomakare bliv vid din läst" härstammar uppenbarligen från den förra patristiska epoken medan "du kan bli allt du vill" är typiskt för den mjuka strukturen. Plötsligt sökte alla ungdomar till mediaprogrammen för alla ville ha ett kul yrke. Suzanne Brögger anser att roten till detta är ungdomsupproret -68 som i andra länder var ett "sommarlov" men blev permanent i Danmark (något liknande i Sverige på 70-talet vill jag minnas) då "de långhåriga männen i kofta" med sina mjuka värden tog över inflytandet vid institutionerna. Och satt kvar i en evighet tack vare trygga avtal. De yngre generationerna hindrades att komma fram med nyare idéer. I Sverige kallas fenomenet "jätteproppen Orvar". Jag är såpass gammal att jag minns några av männen som demonstrativt broderade blommiga dukar på kafferasten, vid några vikariat inom kultursektorn när jag var väldigt ung. Motreaktionen, enligt Brögger, blev olika slags extremister, mc-gäng, nynazister, sociala förlorare, ghettovåld, bilbränder osv. Brottslingar säger nu att de vill han markerade straff och inte vill falla ner i terapins träsk med relativiserandet av skuld. Strängare straff och hårdare tag önskar de kriminella själva, alltså. Det gränslösa internet menar Brögger är ett väldigt matristiskt fenomen. Internet har tagit över funktionen som väggarna på offentliga toaletter hade förr. Det finns inget överjag. Att gå in på vissa sidor är som att besöka ett sinnessjukhus före psykofarmakan, skriver hon. Dock verkar internet vara favoritforum för hatarna och förespråkarna för ett hårdare samhälle, min anmärkning. Men Brögger påminner om att feminismen inte är samma sak som matrism, "ty paradoxen är att oavsett hur mycket matrismen breder ut sig är du som kvinna alltid underkastad patrismens måtstock, och bär automatiskt fyra tusen års misshandel i generna. Man vet att man i det gamla Grekland inte hade mer status än ett djur, och att man under medeltiden brändes som häxa. Än idag dödas flickor vid födseln, de säljs och byts, mörbultas och våldtas." Hon påminner om vad Germaine Greer (författare till den kvinnliga eunicken) sade: "Om vi omskärs i Sudan eller blir generaldirektör i New York så finns det alltid en stigmatisering förknippad med att vara kvinna." Det finns några som inbillar sig att vi fortfarande lever i det "mjuka" samhället, men om ni frågar mig började den "nya patrismen" ta form 1990. Titta bara på arbetsmarknaden. Nu kan vi se gamla tiders daglönare och pigor fast under annat namn. De kritiska kallar det prekariatet.

Lägenheten

Numera när var och varannan absolut ska skriva en deckare, skulle jag lätt kunna skriva en rysare med det för en rysare perfekta namnet "Lägenheten", byggt på verklighet. Man ser ett relativt vackert hus i ett till synes lugnt område, men vad finns innanför fasaden? Första minnet av huset var när en blind granne utan timer glömt stänga av spisen, och när jag gick in för att rädda henne ur rökdimmorna var det första hon gjorde sätta sig och röka. (Jag hade flyttat från ett annat hus där grannen nyss bränt upp nedersta våningarna.) Men jag ville gärna flytta upp några våningar där det finns balkonger och flyttade direkt jag fick möjlighet. Grannen under var trevlig men tyvärr alkoholist och där stadens alla fyllon verkade få plats i hans lilla lya. Sen dog de ut av naturliga orsaker men grannen längre framöver visade sig creepy på ett annat sätt. Vi kan kalla honom Benny. Benny hade flyttat från eget hus och tyckte det var kul att lyssna på lägenhetsgrannar med en "apparat"; om man tycker det är obehagligt i filmer där någon i en lägenhet är avlyssnad av polisen är det inget mot Bennys dygnet runt-uppkoppling. Jag tror man avlyssnade till och med under toaletten för när man spolade var det någon som gallskrek. De skrek när man tappade en knappnål. Tydligen avancerade grejor. Benny smög ner i källartrappan och kikade upp när man gick ut, och smög några gånger bakom en i affären. Sen flyttade han till vi kan kalla det Stockholm men lät drogberoende ungdomar härja fritt i hans lägenhet. Han förnekade det i sms: "Skyll inte på min grabb att han skulle knarka", vilket jag inte hade gjort och visste inte ens att hans grabb var där. Men nu hade de blivit så paranoida av allt avlyssnande att de trodde det var något skumt med vartenda steg jag tog och började för säkerhets skull följa efter ute också. Vid något tillfälle hade någon i all hast och drogdimmor fått på sig en lång kjol, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men å andra sidan visar ju modemagasinen nu manliga modeller i kjol så det kanske bara är att jag är lite efter min tid...Till slut fick till och med Benny nog av drognästet, det renoverades och en ny innehavare nyss kommen från "en lång semester" tog det hela ett steg längre: nu kunde alla illegala nattklubbar slänga sig i väggen. Nu blev det dygnet runt-klubb med gratis dygnet-runt passiv drogrökning för närmaste grannar. Sen råkade visst "nattklubbskungen" slå en yxa i huvudet på någon, sedan visade sig lägenheten bli befolkad nattetid av "spöken" som funnit den perfekta platsen att helt inkognito och i lugn och ro tillverka droger. Dock inte lugn och ro för mig som fick covid-19-liknande symtom av giftiga kemikalieångor. Det byttes lås flera gånger, men spöken tar sig som bekant in ändå och polisen som uppmanade att ringa akut nästa gång så de kunde tas på bar gärning, brukade skylla på att de inte hade någon bil inne och råkade det finnas bil skickade de ingen ändå utan skulle "upprätta ett ärende" (populär klyscha utan direkt innehåll). Enligt vicevärden hade det helt fräckt sålts utanför hennes kontorsfönster men polisen var inte överdrivet intresserade.En invandrare som körde taxi höll på att köra av vägen under en skrattattack när jag råkade nämna att polisstationen hade stängt för semester, när vi körde förbi. Spöken, yxmän, droger och en polis som kanske eller kanske inte existerar - kan man begära mer om man vill börja en ny karriär som rysarförfattare...

En varning från 50-talet

Jag vet inte om ungdomarna fortfarande får läsa Aniara i skolan, men idag skulle den troligtvis kännas mer aktuell än t ex på min tid. Minns en vän som berättade att hennes lärare var så rörd att tårarna trillade när hon läste Aniara för klassen medan klassen inte fattade något. Kanske kändes den för främmande och orealistisk på 70- och 80-talet. Harry Martinssons diktepos anses som Sveriges första riktiga rymdberättelse och skrevs under det kalla kriget och hotet från atomvapen som hängde apokalyptiskt över tiden och kan kännas igen desto värre idag med klimathot, pandemier, Putins kärnvapenhot m m. Människor flyr från den strålningsskadade jorden mot okänt mål i ett gigantiskt rymtskepp där de framlever sina liv, blir gamla och dör ombord medan skeppet fortsätter i ett oändligt universum. Den skrevs 1956 men där förekommer en slags dator vid namn Miman som rapporterar när jorden slutligen gått under i ett atomkrig. Men det politiska spelet fortgår mellan ledare för olika grupperingar och man söker tidsfördriv, mening och verklighetsflykt på olika sätt, och där uppstår också fanatiska religiösa inriktningar och sekter. Litteraturvetare har förstås haft många åsikter om Aniara, allt från "symbolik för nutiden" till civilisationskritik och en varning om framtiden. För döva öron, kanske man ska säga... Om språket och de påhittade orden och facktermerna i diktverket känns en aning fåniga ibland kan man tänka på alla nya, inte minst tekniska ord vi rör oss med idag som ingen skulle begripit om de fått höra dem då och alla nya som kommer att användas i framtiden som vi inte vet något om.

Boktips för sofflock & hängmatta

Jag börjar förstå varför så många önskar se Joyce Carol Oates som Nobelpristagare i litteratur när jag läst hennes senaste bok, Natten Sömnen Döden och Stjärnorna. Den är på 800 sidor men hade gärna fått vara minst 1000 sidor eftersom den är så bra och lätt att läsa. En vanlig, konservativ familj står i centrum, där de vuxna barnen visar sig inte vara så vuxna egentligen, åtminstone inte de äldsta när saker ställs på sin spets. Modern blir änka men uppför sig inte som en änka borde enligt barnen. En enögd och hemlös, stor, svart och elak katt känner på sig att hon är ensam och flyttar in i huset på sina premisser. (Författaren berättar i en intervju att en precis likadan katt dök upp vid hennes hus när boken var klar.) Den röda tråden i berättelsen är annars rasism, polisbrutalitet och självgod, vit medelklass. Berättelsen startas av att fadern i familjen blir vittne när polisen misshandlar en mörkhyad man vid vägkanten, och när han stannar bilen och närmar sig blir han själv grovt misshandlad av polisen och avlider på sjukhuset. Resten av boken handlar mycket om hur olika varje medlem av familjen hanterar saken. // En annan författare att rekommendera är Dag Öhrlund som påminner lite om Leif GW när det gäller humor i böckerna som också är gastkramande spännande deckare. Han har tillsammans med en annan författare, Anders Roslund skrivit böckerna om psykopaten Christoffer Silfverbielke, men psykopater finns det redan för många av kanske. Då är hans böcker om den kvinnliga åklagaren som tröttnat på psykopater och beslutar att röja upp i träsket på egen hand desto roligare. Särskilt när hon tar hjälp av en kvinnlig präst. På senare tid har han också börjat skriva romaner till förskräckelse för några av hans hårdkokta deckarfans. Men som han själv säger, att man är bra på en sak betyder ju inte att man kan göra annat också. I senaste romanen, "Det lilla hotellet på rue d'Amour" beskriver han en händelse som många inte känner till: en massaker i ett västeuropeiskt demokratiskt land i modern tid. I oktober 1961 samlades vid Saint Michelbron i Paris ett stort antal algerier som stödde FNL (rörelse för USA ut ur Vietnam) för en demonstration. Paris polischef Maurice Papon beordrade en massaker på demonstranterna och ett stort antal av dem dränktes i Seine av polismän och andra togs med till polisens högkvarter där de helt enkelt slogs ihjäl på gården av poliser som tagit bort sina nummer från uniformerna. Så måmga som upp till 200 personer blev mördade av polisen. Andra poliser orkade inte jobba kvar där längre utan sökte sig bort från Paris efter detta. // Den som inte läst Peter May har intressanta deckare kvar att upptäcka. (Åtminstone om man kan ha överseende med den manlige huvudpersonens gammaldags kvinnosyn som tyvärr ger sig tillkänna alltmer med författarens ökande ålder verkar det som.) För övrigt innehåller hans böcker ofta spännande geografi(t ex Svarthus-trilogin), en del kultur och ämnen som ligger nära i tiden. May är en skotte som bosatt sig i Frankrike varifrån han skrivit många, ofta bra böcker. Den senaste, Lockdown, skrev han egentligen redan 2005 men hans förlag vägrade ge ut den eftersom man ansåg den orealistisk: "Det skulle inte kunna hända i verkligheten". Scenariot utspelar sig i ett London nedstängt på grund av en viruspandemi, och dess invånare satta i karantän. När den riktiga pandemin kom ändrade man sig och gav ut boken. Polisen Jack tvingas utreda ett komplicerat mord medan folk runtomkring honom blir sjuka eller dör av viruset. Samtidigt känner han sig övervakad av mördaren som verkar följa alla hans steg. Kommer han att lyckas hinna före både viruset och mördaren? "Om man vill tillverka ett vaccin mot ett dödligt virus måste man skapa ett motsvarande dödligt labbvirus att testa det mot. Ifall viruset tar sig ut och muterar utanför vaccinets spektrum kan man ha öppnat Pandoras ask..."

Om droger och bocken på trädgårdsarbete

Det finns en ganska kul video från -67 med Marianne Faithfull där hon hög som ett hus lovprisar droger och kallar dem "doors of perception" i ett TV-program. (Bara något år innan det barkade åt helvete och slog över i tunga droger och "hippies" och andra dog som flugor.) Dörrar man inte ska öppna genom droger, menar kosmologen Martinus, då det leder till mentalsjukdom och åtföljande inkarnationer som invalid om individen genom droger tar genvägar till tillstånd den inte har mental täckning för, och som det normalt tar flera eller många inkarnationer att uppnå. "Ett samhällsproblem av komplex art", säger polisen. Men finns det inte tillgång till droger kan de ju inte missbrukas, men finns de är det alltid de kriminella som tjänar på det hela och individen och samhället som förlorar. Men det blir "komplext" när drogliberalerna "sätter bocken på trädgårdsarbete" till exempel Nytida Autismkonsult AB som drivit ungdomsboenden i stan och som Ivo nu stänger på grund av fara för ungdomarnas liv och hälsa. Cheferna ska ha sagt till personalen att inte rapportera ungdomarnas droganvändning till de ansvariga i kommunen. En tog en överdos, någon återföll i missbruk och några började använda droger för första gången på boendet. En LSS-verksamhet som skulle stötta och hjälpa dem på rätt köl. Men det blev åtminstone lukrativt för några droghandlare!