Bland stalkers och lättkränkta

Så länge man inte har vett själv, sägs det att man har skyddsänglar som vakar över en. Som ung har jag tältat i norsk ödemark, hade lägenhet i Köpenhamns "undre värld" (fast det fattade jag inte förrän efteråt, ha ha), luffat i Europas storstäder osv. utan att någonsin bli förföljd av någon. Men nu när man börjar bli gammal och skröplig börjar stalkarna göra sig påminda av någon anledning. Jag hade en efter mig i många år sedan jag ringt störningsjouren. (Skulle upp kl. 06.00 på morgonen till jobb medan några hämningslöst smällde sin dörr mot min varje gång de sprang ut, typ varannan minut, när de levde om en vanlig vardagsnatt. Så jag ringde, och det föll visst inte några på läppen...)
Polisen hade vid den tidpunkten "inga verktyg" men numera klassas stalking som ett brott som kan ge fängelse. 
     Knappt hade förra stalkern tonat ner sin verksamhet förrän en ny dök upp från ingenstans. Jag kände inte alls igen honom då, utan tänkte att det där ser ut som en person som misslyckats kapitalt med något och letar efter någon att låta det gå ut över. Det var som om jag kände på mig att den där går det inte att gå förbi (en sån där som sprider negativitet i en stor radie så man nästan är rädd att immunförsvaret ska slås ut). Och mycket riktigt; när jag sträckte mig efter yoghurt i hyllan på affären blev jag överöst med nedlåtande blickar, avsedda att förinta (eller vad de nu avsåg). Sedan följde han efter till kassan och intet ont anande hade jag redan glömt bort fanskapet, då han stack fram huvudet med ett hångrin i ansiktet, som en dödskalle ur en Edgar Allan Poe-novell, typ. Först långt senare fattade jag vem det var; ett gammalt ex från anno dazumal. Då hade han hunnit följa efter med bilen, och ligga på tutan utanför huset vid de spröda fönstren där dock inte jag utan några pensionärer råkade bo, som varken visste in eller ut. Sist kom jag gående i en smalare passage och suckade när någon "socialt inkompetent" person bara hade placerat sig rätt upp och ner mitt i. Så jag klev åt sidan men råkade titta upp när jag passerade, kanske för att jag kände att någon stirrade, och fick se en min jag inte sett på ett halvsekel. (Visste inte att den var gångbar längre...?) Dvs det där extremt nedvärderande uttrycket som de elaka grabbarna i högstadiet brukade stå i korridoren och anlägga i sitt ansikte för att skrämma de yngre eleverna. (Hur får man egentligen till en sådan min? Står de framför spegeln och övar?) Som ett spöke ur det förflutna, så löjlig och malplacerad men ändå otäck. Han var bortglömd i samma ögonblick jag tittade bort, för vem orkar bry sig? Och jag kom som vanligt inte på vem det var förrän efteråt.
     Man kan undra ifall de läser samma handbok eller om det finns en särskild gen för stalkare, eftersom de följer samma mönster? Och det finns inget sätt att bli av med dem, man kan inte köpa en spray eller annat medel på apoteket som om man fått loppor eller löss.
Man kan också undra ifall det är en ren slump att det finns så många stalkers, hämnare och andra lättkränkta i samma tid som Sverigedemokraterna ökar katastrofalt? Kanske tycker sig många "äckel" få vind i seglen då precis som i USA vid Trumps valframgångar då folk (läs män) började bete sig mer illa än annars, ända ner i förskoleåldern.
     Till de lättkränktas skara hör också de ungdomar med A-traktorer och andra bilar som lite påminnande om Hitchcocks "Fåglarna" samlas om kvällarna för att rusa med motorerna, vrida upp högtalare på full volym och manipulera avgassystemen så att de ska låta ännu lite extra. Folk kan varken sova eller höra sin egen TV, men polisen "har inga verktyg".... Så en dam i huset vädjade till dem, med resultat av upprepad skadegörelse på hennes bil plus att de bestämde sig för att väsnas ännu mer. Jag bor själv gudskelov på baksidan av huset och störs väl inte lika mycket som de stackare som bor på framsidan, men det är kanske inte helt fel i dessa tider att skaffa både öronproppar och skygglappar...

PS. Såhär i efterhand har A-traktorfolket skärpt sig, och väsnas inte längre om nätterna (inte så mycket åtminstone) och har skaffat trevliga vanor som att julpynta bilarna och ha parad, men stalkern är igång fortfarande för det är ju det de gör. Experter på stalking säger att de slutar inte; om en stalker slutar är det bara för att de börjat stalka någon annan.

   

Därför fungerar inte kommunismen

Chefen för öppenvården i Värmland skrev sin avskedsansökan förra veckan, efter att offentligt ha riktat skarp kritik mot sjukvårdsdirektören som i sin tur också sade upp sig. Den förstnämnde talar om en tystnads- och rädslokultur med ett dysfunktionellt och diktatoriskt ledarskap. Absolut inget ovanligt, och vice versa dvs. när chefer är trevliga och snälla, brukar ett informellt och elakt ledarskap tas över av någon i arbetsgruppen. Och inget konstigt med det; det är ju en naturlag att psykopater, narcissister och annat elakt folk strävar efter makt och snällare personer tenderar vara nöjda med en tillbakadragen position.
   För att återvända till landstinget så är det borgerligt styre i Värmland, men risken är stor att problemet varit detsamma med en annan politisk färg t ex kommunistisk. Tänk bara på den om grodan och skorpionen! (Se PS längst ner ifall ni inte hört den.) Martinus sade visserligen i sina stora perspektiv att kommunismen är den enda rena styrelseformen, och han har säkert rätt i det. Men Dag Solstad motsäger detta och visar varför det är så svårt att få kommunismen att fungera i sin roman från slutet av 70-talet, Gymnasielärare Pedersen och den stora väckelse som hemsökt vårt land. Ett kommunistiskt parti för väpnad revolution mot sittande sossar var på uppgång i Norge. Ofta med borgerliga, välutbildade personer t ex läkare och lärare i ledande positioner och med stora visioner om framtiden. Och det var verkligen ett proletariatets diktatur, där medlemmarna tvingades redovisa sin ekonomi inpå bara linnet och ge stora summor till partiet i stället för att göra "onödiga saker" på sin fritid. I Sverige fanns också motsvarande rörelse för väpnad revolution på sina ställen till och med i min lilla kommun. Jag kände några som var med bl a en arbetskamrat på mitt första jobb på biblioteket. Man verkade dock vara mest beväpnad med rödvin om ni frågar mig. Den farligaste bland dem var den jättelika perserkatten Mohallab som trots sin vikt gick till attack på medlemmarna från ett högt skåp. Dock tappade rörelsen gnistan när Maos Kina som varit idealet visade sig vara ett korrupt och blodigt statssystem.
   Längre tillbaka historien fanns det svenska kommunister som reste för att delta i byggandet av Stalins dröm Sovjetunionen men blev gravt besvikna. Några kom aldrig tillbaka för det sägs att de blev avrättade, dock inte för att de skulle ha gjort något fel utan för att deras kompani hade en viss kvot av förrädare att skjuta varje månad och ifall det inte fanns några äkta förrädare att tillgå tog man vad som fanns till hands, gärna en utlänning.
   Dag Solstads ledande romanfigur magister Pedersen tvingas inse att inget har blivit bättre för arbetarna under de stora kommunistiska systemen. De är fortfarande slavar och kugghjul medan ledarna tillskansat sig stora materiella fördelar och ett diktatoriskt ledarskap. Han erkänner till och med att det är bara den revisionistiska socialdemokratin som har visat sig fungera i längden för massorna. Reformism alltså, inte revolution!
   (Som en liten dagsaktuell illustration till detta, avgår Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt efter att ha trampat i klaveret efter att ha hotat med gemensam sak med socialisternas ärkefiender Moderaterna och Sverigedemokraterna för att fälla regeringen. Ungefär samtidigt säger Socialdemokraternas ledare Stefan Löfvén att han tänker sitta kvar och vill gärna leda partiet i valet 2022. Borgarnas privatiseringar och skattesänkningar, ivrigt påhejade av SD, är grunden till bl a sjukvårdens problem. När folk börjar fatta det, kommer Socialdemokraterna att vinna mark igen. Ska man rikta någon kritik mot Stefan Löfvén så är det att han är lite för mycket förhandlare. Han bör ställa sin inre fackföreningsledare åt sidan ett tag och bli mer "egoistisk" och krävande för Socialdemokraternas räkning.)
    Ett annat stort problem med kommunismen har varit det svårartade patriarkatet. Svetlana Aleksijevitj har skrivit om kvinnorna som slogs för Sovjet men vars insatser mörkades för att de inte passade in i bilden av "den tappre soldaten". Nej, "den nya modellen för människan får nog bli kvinnan", säger danska Suzanne Brögger. Och apropå patriarkatet, bland de kvinno- och invandrarfientliga männen, motsvarande SD  i Sverige, finns det en del som inte vågar ge sig på danska kvinnor utan importerar fruar av annan etnicitet, på vilka de tycker sig kunna ge fritt utlopp för sitt inre avskum, skriver hon. När hon skrev "Brev till prinsen av Mogadonien var det 10-tal, utländska gifta kvinnor i Danmark fick inte skilja sig på 7 år. (Hur är det idag, och hur är det i Sverige?) "De betalar ett högt pris med sin hälsa, sina tänder och Gud vet vad", skriver Suzanne Brögger.
  Sociala medier ligger i tiden till form men inte innehåll dessvärre. Hat och uppvigling med högerextrema förtecken tillåts i förvånande utsträckning på t ex Facebook, men förra veckan satte Facebook stopp för en annons om ett öppet lunchseminarium om feministiska tecknade serier vid Karlstads universitet. Visserligen kom de med en ursäkt i dagens tidning för det sistnämnda. Men inte för det förstnämnda!

PS. Historien om grodan och skorpionen: En skorpion ber en groda om skjuts över floden. - Nej, du sticker mig bara, sade grodan. - Nej, varför skulle jag det, då sjunker vi ju båda, svarade skorpionen.  - Ok då, sade grodan. Mitt ute på vattnet stack skorpionen gadden i grodan som sade: Varför gjorde du så, nu dör vi ju båda? _- Förlåt men det ligger i min natur, sade skorpionen. 

Tödde, Mödde och zombieapokalypsen

Sanningen är enkel; det är lögnen som behöver skådespeleri. Som ingen kunde undvika att se i veckan som gått efter den "dåliga intervjun" med statsministern apropå gängskjutningarna i Malmö, där statsministern helt enkelt säger som det är. Till och med i motståndartidningen Expressen skrev Daniel Sjölin att kritiken mot Löfvén säger mer om kritikerna. "Vad trodde de att han skulle säga? Att det är invandrarnas fel, och nu jävlar tar jag min gamla skärbrännare och ger mig ut på Möllevångstorget?" Och i tidningen Arbetet menar Daniel Suhonen att Löfvén är korrekt och att problemet inte är intervjun utan att högern har tagit över problemformuleringsprivilegiet och vad som behöver tas upp på S krismöte är ett dåligt samhälle, ett perverst samtalsklimat och vad som behöver göras för att bryta högerns makt över tanken. (Kanske behöver man påminna om vad som faktiskt uträttats också, allt från att S minskat statsskulden man ärvde från borgarna till den minsta sen 70-talet och till att ha gett mest pengar till sjukvården i modern tid.)

Men från SD och M:s håll blir det rena zombieapokalypsen. På sociala medier dyker upp typer man inte trodde fanns och skriker om att avsätta regeringen och avrätta statsministern, och partiledaren Jimmy Åkesson uppför sig inte mycket bättre när han snuddar vid Hitlermanér i sitt hat mot Socialdemokraterna och till och med anklagar statsministern för bristande vård av cancersjuka. Dock var det ju Ulf Kristersson (M) som gjorde sig känd för att tvinga ut cancersjuka i arbete under sin tid som socialförsäkringsminister. Åkesson berömmer moderatledaren för att han "bett om ursäkt för Reinfeldts mjuka flyktingpolitik" och erbjuder samarbete med SD. "Jag finns här för dig", säger han och man måste sträcka sig efter spypåsen.
Kristersson i sin tur skryter med en sträng flyktingpolitik för att minska gängvåldet, och sätter därmed likhetstecken mellan flyktingar/invandrare och kriminella. Trots att den stora majoriteten av invandrare är lika hederliga som någonsin ursprungssvenskar. (Detsamma kan inte sägas om partiet SD där brottsstatistiken är högre bland själva ledamöterna än för invandrarna.)

SD:s väljare är ofta en sorglig skara av grundlurade arbetslösa, sjukpensionärer och pensionärer som röstar på ett parti som ytterligare vill försämra deras ekonomi. Ett parti som är till bara för invandringsfrågan när invandringen faktiskt minskat drastiskt borde rimligtvis inte ha någon framtid,  Förra året kom bara 5 procent flyktingar till Sydeuropas kuster jämfört med 2015 och antalet asylsökningar minskar mer i Sverige än i övriga Europa. (Och några klimatflyktingar lär de inte räkna med eftersom de förnekar klimathotet.) I dag har Sverige minst asylansökningar i Europa.

Kristersson och Åkesson är dagens Tödde och Mödde, där "det bidde en tummetott" eller ens det. Kristersson vill spara 10 miljarder på ytterligare strängare regler för sjukskrivna och Åkesson vill miljardminska Arbetsförmedlingens budget trots att detta leder till fler försörjningsstöd enligt uppgifter. Att det var den borgerliga alliansen som förstörde allt från posten och apoteken till arbetsförmedling och Försäkringskassan (bl a stupstocken) verkar glömt. Många går som zombier in i högerfällan, och Jimmy Åkesson ser sig som vinnare redan tre år före valet. Men han börjar bli smått däst i sin säkra förvissning och det är då han och partiet lever farligt. Högmod går före fall, kanske vaknar fler zombier än beräknat före nästa val.

Blåkulla och politiken

Svart var ett annat namn på blått långt bak i tiden; så kunde Blåkulla även heta Svartberget, åtminstone enligt Lars Svensson i hans senaste bok "Det röda halsbandet". Han är en gammal arbetskamrats son som skrivit sin andra deckare och utlovat en tredje (bra, då har jag lite att läsa!). Men apropå detta med svart och blått så får åtminstone jag associationer till politiken idag när de blå börjar bli alltmer lika både de bruna och de svarta från förr. Idag ser man inte några pösande  moderater som skänker av sitt överflöd till kultur och övriga behövande, utan i sociala medier blir det allt svårare att skilja tokhögern från den s k bajshögern (dvs ute på den bruna kanten).
Hatet mot statsminister Löfvén kan nog idag jämföras med Palmehatet, även om det senare kom från mer slipat håll och det förra mest verkar härstamma från idioter. De brunas stora framåtrörelse och det blinda hatet mot politiker som önskar en jämnare fördelningspolitik och allas lika värde kan inte förklaras på logiskt sätt; kanske måste man vända sig till mer metafysiska förklaringsgrunder. Martinus förklarade på 70-talet det hela med att de gamla nazisterna som dog i andra världskriget under 2000-talet inkarnerar på nytt för att i en sista krampryckning försöka ta över världen, men kommer slutgiltigt att slås ner. (Men även om de allra flesta människor på jorden blir goda så kommer ondska att finnas kvar så länge det finns individer som har ett behov av den, menade han.)

Men inte bara hos högern har logiken satts ur spel. Folk säger sig besvikna på "såssarna" för att de inte har majoritet att uppfylla de förbättringar de skulle vilja och röstar på pin kiv in högerpartier i riksdagen, som ytterligare försämrar t ex sjukvård och allmän service, och så blir de ännu mer besvikna på "såssarna" som fått ännu färre mandat att verkställa sina löften.

Beror alla hjärndimmor och brist på logik på miljögifterna man bär omkring i blodet numera? Redan på den tiden Margot Wallström var EU:s miljökommissionär tog hon ett blodprov som visade en giftcocktail på 28 olika miljögifter (bl a DDT) i kroppen. Idag skulle de vara många fler och går inte att undvika när det finns i allt från kylskåp, plast och möbler till smink, dricksvatten och matförpackningar, bara några få exempel. Två S-politiker, tidigare nämnda Wallström och Jytte Guteland har lämnat förslag till en global expertpanel för kemikalier, en motsvarighet till FN:s klimatpanel. Typiskt är därmed också att både höger- och extremhögerpartierna struntar i de här frågorna, och lever i sitt eget Blåkulla.

Nästa Årets förvillare?

Samtidigt som forskningen lämnar rapport efter rapport på hur kemikalier kan orsaka allt från livsförkortande sjukdomar till lägre IQ, ger Riksbanken 26 miljoner till "doftpsykologer" att forska på ifall inte kemikaliekänsligheten kan tänkas bero på att folk läser för många larm om farliga kemikalier. Där exempelvis William Rea, läkare vid ett institut för miljörelaterad sjukdom i Dallas, menade att kemikalieintolerans (även elöverkänslighet) är toppen av ett isberg och även svenska Folkhälsomyndigheten säger att fukt- och mögelskadade byggnader kan orsaka sjukdom där "doftöverkänslighet" är ett av symtomen, så väljer den Riksbanksstödda forskningen att förminska allvaret och betrakta kemikalieintolerans som enbart en förvirring av luktsinnet och inte ett symtom på underliggande sjukdom som den enligt de flestas erfarenhet faktiskt är.

Vem har hört talas om någon som bara är "känslig för lukter" och inte har något av t ex problem med  sköldkörtel, kortisol, migrän, cancer, näringsbrister, ME, utbrändhet efter att ha bott i sjukt hus etcetera etcetera?
Att lägga all uppmärksamhet på luktsinnet under tiden vi dukar under av giftiga avgaser, vedrök full av cancer- och andra sjukdomsframkallande ämnen plus alla kemikalier hemma (i livsmedel, kläder, städprodukter, möbler och elektronik och så vidare) framstår som ett skämt ur Monty Python.

Den allra senaste rapporten från Selma-studien i Karlstad visar att en cocktail  av helt vanliga kemikalier sänker IQ hos små pojkar. (Som motvikt finns annan forskning som framhåller att kvinnors lungor tål vanliga rengöringsmedel mycket sämre än män, och helt enkelt är en motsvarighet till kraftig rökning hos kvinnor.) Astma- och allergiförbundet har bidragit ekonomiskt till den nämnda Selma-studien. Det är lovande att man intresserar sig för kemikalier, det kanske kan bidra till att få bort den förminskande stämpeln "doftöverkänslighet" så småningom.
Men nu ska som sagt forskare med ett stort stöd från Riksbanken uppfinna hjulet på nytt, det vill säga på fullt allvar forska i "varför en del människor har känsligt luktsinne". Varför inte spara 26 miljoner och gå in på vilka MCS (Multiple Chemical Sensitivity) sidor som helst, där finns alla svaren i svart på vitt och har funnits där länge! 

Spöken och gamla skolkamrater

Det sägs inte vara någon idé att fråga spöken till råds eftersom de inte har uppdaterats på länge i den fysiska världen. Spöken och gamla bekanta är väldigt lika på det sättet att de minns en bara som förr och vet ingenting om en nu. Därför är det så urbota tråkigt (tycker jag) att träffa gamla skolkamrater eller andra bekanta från anno dazumal för man måste hela tiden slå ifrån sig: "Nej, jag tycker inte alls så längre; det var faktiskt för 40 år sedan!"
Men alla spöken är kanske inte tråkiga. Kosmologen Martinus berättade om när han som ung jobbade extra som nattvakt på ett möbellager tillsammans med en kompis då de en natt fick besök av ett ystert spöke som tog locket av ett piano och började spela glatt. Kompisen fick skrämselhicka och sprang därifrån så fort benen bar, men Martinus skrattade gott för han visste att detta att vara endera levande eller död inte är riktigt så enkelt. Han menade att vi har ett antal kroppar att vara i förutom den rent fysiska kroppen (tyngdkroppen) nämligen instinktkroppen, känslokroppen, intelligenskroppen, intuitionskroppen och minnes- eller "salighetskroppen". Men vi är inte lika medvetna i alla; t ex menade han att instinktkroppen är i avtagande hos människorna medan känslokroppen är uppåtgående. Intelligenskroppen också men inte lika starkt. Några kroppar är latenta, om jag inte minns fel skulle det vara intuitions- och minneskropparna.

Apropå spöken så sägs de inte gilla att man renoverar för då hittar de inte tillbaka. Jag hade en arbetskamrat som bodde i en nedlagd gammal affär där något slags drama hade hänt en gång i tiden, och hon menade att det spökade där. När det skulle renoveras blev hantverkarna riktigt förskräckta för spökena började slänga omkring tapetrullar och leva om inne i en garderob.
Helén Tursten, f d tandläkare från Sunne som måste sluta jobba p g a reumatisk värk började istället skriva deckare, men hon har också skrivit en bok om spöken, "Kvinnan i hissen" tror jag det hette. Hon berättade om ett sjukhuskök där en gammal
sträng f d kokerska som aldrig varit nöjd med de andras disk brukade spöka om nätterna och slamra med disken. När köket byggdes om kom hon aldrig tillbaka. Jag berättade detta för mina arbetskamrater i ett skolkök där jag jobbade, och menade att inte skulle jag kosta på mig att spöka på ett gammalt jobb. "Säg inte det", menade arbetskamraterna. Men bara några år senare hade båda avlidit, förmodligen av mögeltoxinerna i det gamla köket. Vi blev alltid dåliga när vi kom in där och tvingades ta en massa allergimediciner och den ena utvecklade fort livshotande svulster i lungorna, men miljöhälsan var nonchalanta och tyckte det bara var "käringar som pratat ihop sig". Kanske spökar de båda numera för den s k miljöhälsan?

En minnesteknik

Det finns en speciell koppling mellan pennan och handen som skriver på ett papper (kanske intressant för alla "skärmhjärnor" att veta) och att skriva orden "jag minns" sätter igång en rörelse från djupare liggande minnescentra i hjärnans bakre delar, enligt en neurologisk forskning. Författaren Siri Hustvedt gav skrivarkurser på psykiatriska avdelningar för kvinnor, och menar att detta ger tillgång till minnen som man vanligtvis inte minns dagsmedvetet.
Jag prövar en hemsnickrad variant, observera med penna och papper ska det vara, och det jag minns (som jag inte tänkt på förut) är kylan. Vad mycket man frös på den tiden! Vi gick med ofodrade pjäxor och raggsockor vintertid, vilket nog skulle gälla för det varmaste som fanns att tillgå, men att stå och vänta på en försenad skolbuss riskerade förfrusna tår, minns att tårna alltid var röda om vintern. Och farmor som alltid gick omkring med gummistövlar, frös inte hon? Att vakna om morgonen när elden slocknat för länge sen i spis och kakelugn var också en köldpärs. Vi hade ett, förmodligen livsfarligt, element (jag har det kvar på vinden som kuriosa) man kunde koppla i eluttaget och som lyste ilsket rött inuti att använda om det var helt iskallt eller kris-kallt tills elden hunnit ta sig i spisen. Minns en gång att mammas byxben började ryka när hon stod för nära elementet.

Men jag minns också hur tacksamma folk var. Farmor t ex tyckte det var helt otroligt att man fick pension; hon hade varit van att äldre släktingar skickades runt till sådana som hjälpligt kunde ta hand om dem förr, och när hon hämtade ut sin lilla pension brukade säga till postkassörskan "Tänk, är det inte helt otroligt?"Hon hade själv vårdat hemma sin cancersjuka och döende make utan någon hjälp från sjukvården och babyn, min pappas lillebror, dog i lunginflammation ett halvår gammal bara två år innan penicillinet blev tillgängligt för allmänheten. Farmor, vars syster också dog tidigt i lunginflammation, var väldigt imponerad av pencillinet och trodde att mögligt bröd också innehöll penicillin. Hon avskydde när folk klagade och menade att så bra som vi fått det i Sverige borde ingen någonsin klaga mer.

Kanske blev folk för bortskämda, och började "bita den hand som födde dem". Socialdemokraterna som byggt upp välfärden blev ett slags föräldrar det skulle trotsas mot vare sig "barnen" fick som de ville eller inte. Men fortfarande bars Olof Palme upp av massorna så att han kunde stå på barrikaderna och säga saker som "Satans mördare" om USA. Men hatet från höger mot att vanligt folk skulle räknas som lika mycket värda hade växt sig starkt och det var inte bara Palme som mördades utan även integriteten bland folk. De började låta sig luras av högerkrafterna, och hur ofta hör man inte idag någon säga "vi har ingen riktig socialdemokratisk regering längre som på Palmes tid, därför får de inte min röst längre". Men sedan gnäller de alldeles förskräckligt över att den bräckliga socialdemokratiska regeringen inte längre kan ge dem förmånerna som förr. Att densamma  ständigt röstas ner av högerpartier och liberala när de kommer med förslag om förbättringar.tycks inte ha slagit dem! Eller att man själv är med och monterar ner välfärden när man röstar på till exempel Sverigedemokraterna har visst heller inte slagit dem.  Apropå detta finns det en nyzeeländsk forskare vid namn James Flynn som visat på att intelligensen håller på att sjunka i de nordiska länderna. Förr steg intelligensen genom generationerna men nu har 80-talisterna lägre intelligens än sina föräldrar. Flynn menar att intelligensen inte sjunker jättemycket för varje år men på sikt kan det bli allvarligt. Alltför låg IQ är ett hot mot demokratin. Är det detta vi ser kan se när det t ex gäller politiska opinionsundersökningar på sistone? En orsak till en sjunkande IQ kan vara smartphones och datorer, eftersom det finns belägg för att vanlig bokläsning och anteckning med penna och papper gör att man både lär sig bättre och minns mer av det man lär sig. "Internettrollen" som dygnet runt tycks sitta och sprida politisk propaganda får förmodligen gehör på ett annat sätt på nätet av andra "popcornhjärnor". I en bok eller tidning skulle de saker de säger mer uppenbart avslöja dem som mer eller mindre idioter.