Polisen hade vid den tidpunkten "inga verktyg" men numera klassas stalking som ett brott som kan ge fängelse.
Knappt hade förra stalkern tonat ner sin verksamhet förrän en ny dök upp från ingenstans. Jag kände inte alls igen honom då, utan tänkte att det där ser ut som en person som misslyckats kapitalt med något och letar efter någon att låta det gå ut över. Det var som om jag kände på mig att den där går det inte att gå förbi (en sån där som sprider negativitet i en stor radie så man nästan är rädd att immunförsvaret ska slås ut). Och mycket riktigt; när jag sträckte mig efter yoghurt i hyllan på affären blev jag överöst med nedlåtande blickar, avsedda att förinta (eller vad de nu avsåg). Sedan följde han efter till kassan och intet ont anande hade jag redan glömt bort fanskapet, då han stack fram huvudet med ett hångrin i ansiktet, som en dödskalle ur en Edgar Allan Poe-novell, typ. Först långt senare fattade jag vem det var; ett gammalt ex från anno dazumal. Då hade han hunnit följa efter med bilen, och ligga på tutan utanför huset vid de spröda fönstren där dock inte jag utan några pensionärer råkade bo, som varken visste in eller ut. Sist kom jag gående i en smalare passage och suckade när någon "socialt inkompetent" person bara hade placerat sig rätt upp och ner mitt i. Så jag klev åt sidan men råkade titta upp när jag passerade, kanske för att jag kände att någon stirrade, och fick se en min jag inte sett på ett halvsekel. (Visste inte att den var gångbar längre...?) Dvs det där extremt nedvärderande uttrycket som de elaka grabbarna i högstadiet brukade stå i korridoren och anlägga i sitt ansikte för att skrämma de yngre eleverna. (Hur får man egentligen till en sådan min? Står de framför spegeln och övar?) Som ett spöke ur det förflutna, så löjlig och malplacerad men ändå otäck. Han var bortglömd i samma ögonblick jag tittade bort, för vem orkar bry sig? Och jag kom som vanligt inte på vem det var förrän efteråt.
Man kan undra ifall de läser samma handbok eller om det finns en särskild gen för stalkare, eftersom de följer samma mönster? Och det finns inget sätt att bli av med dem, man kan inte köpa en spray eller annat medel på apoteket som om man fått loppor eller löss.
Man kan också undra ifall det är en ren slump att det finns så många stalkers, hämnare och andra lättkränkta i samma tid som Sverigedemokraterna ökar katastrofalt? Kanske tycker sig många "äckel" få vind i seglen då precis som i USA vid Trumps valframgångar då folk (läs män) började bete sig mer illa än annars, ända ner i förskoleåldern.
Till de lättkränktas skara hör också de ungdomar med A-traktorer och andra bilar som lite påminnande om Hitchcocks "Fåglarna" samlas om kvällarna för att rusa med motorerna, vrida upp högtalare på full volym och manipulera avgassystemen så att de ska låta ännu lite extra. Folk kan varken sova eller höra sin egen TV, men polisen "har inga verktyg".... Så en dam i huset vädjade till dem, med resultat av upprepad skadegörelse på hennes bil plus att de bestämde sig för att väsnas ännu mer. Jag bor själv gudskelov på baksidan av huset och störs väl inte lika mycket som de stackare som bor på framsidan, men det är kanske inte helt fel i dessa tider att skaffa både öronproppar och skygglappar...
PS. Såhär i efterhand har A-traktorfolket skärpt sig, och väsnas inte längre om nätterna (inte så mycket åtminstone) och har skaffat trevliga vanor som att julpynta bilarna och ha parad, men stalkern är igång fortfarande för det är ju det de gör. Experter på stalking säger att de slutar inte; om en stalker slutar är det bara för att de börjat stalka någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar