Spöken och gamla skolkamrater

Det sägs inte vara någon idé att fråga spöken till råds eftersom de inte har uppdaterats på länge i den fysiska världen. Spöken och gamla bekanta är väldigt lika på det sättet att de minns en bara som förr och vet ingenting om en nu. Därför är det så urbota tråkigt (tycker jag) att träffa gamla skolkamrater eller andra bekanta från anno dazumal för man måste hela tiden slå ifrån sig: "Nej, jag tycker inte alls så längre; det var faktiskt för 40 år sedan!"
Men alla spöken är kanske inte tråkiga. Kosmologen Martinus berättade om när han som ung jobbade extra som nattvakt på ett möbellager tillsammans med en kompis då de en natt fick besök av ett ystert spöke som tog locket av ett piano och började spela glatt. Kompisen fick skrämselhicka och sprang därifrån så fort benen bar, men Martinus skrattade gott för han visste att detta att vara endera levande eller död inte är riktigt så enkelt. Han menade att vi har ett antal kroppar att vara i förutom den rent fysiska kroppen (tyngdkroppen) nämligen instinktkroppen, känslokroppen, intelligenskroppen, intuitionskroppen och minnes- eller "salighetskroppen". Men vi är inte lika medvetna i alla; t ex menade han att instinktkroppen är i avtagande hos människorna medan känslokroppen är uppåtgående. Intelligenskroppen också men inte lika starkt. Några kroppar är latenta, om jag inte minns fel skulle det vara intuitions- och minneskropparna.

Apropå spöken så sägs de inte gilla att man renoverar för då hittar de inte tillbaka. Jag hade en arbetskamrat som bodde i en nedlagd gammal affär där något slags drama hade hänt en gång i tiden, och hon menade att det spökade där. När det skulle renoveras blev hantverkarna riktigt förskräckta för spökena började slänga omkring tapetrullar och leva om inne i en garderob.
Helén Tursten, f d tandläkare från Sunne som måste sluta jobba p g a reumatisk värk började istället skriva deckare, men hon har också skrivit en bok om spöken, "Kvinnan i hissen" tror jag det hette. Hon berättade om ett sjukhuskök där en gammal
sträng f d kokerska som aldrig varit nöjd med de andras disk brukade spöka om nätterna och slamra med disken. När köket byggdes om kom hon aldrig tillbaka. Jag berättade detta för mina arbetskamrater i ett skolkök där jag jobbade, och menade att inte skulle jag kosta på mig att spöka på ett gammalt jobb. "Säg inte det", menade arbetskamraterna. Men bara några år senare hade båda avlidit, förmodligen av mögeltoxinerna i det gamla köket. Vi blev alltid dåliga när vi kom in där och tvingades ta en massa allergimediciner och den ena utvecklade fort livshotande svulster i lungorna, men miljöhälsan var nonchalanta och tyckte det bara var "käringar som pratat ihop sig". Kanske spökar de båda numera för den s k miljöhälsan?